torsdag, augusti 30, 2007

Kafka unplugged

Detta är också surrealistiskt:
Jag bor på ett hotell som är kolossalt fint i ett av världens fattigaste länder.

Detta är faktum och kontrast och omskakande ocjh när jag pratar med våra vänner här berättar de hårresande historier om människors vardag.
Om sjuka som dör för att det saknas utrustning på sjukhus och om guvernörer som lägger vantarna på alla mediciner tills de blivit för gamla och om barnsoldaterna.

Sen sniffar bombhundarna genom bilen och våra väskor - varje dag - innan man gått igenom dörrarna och ser då i hotellets korridor hur en man städar luftventilerna i taket med en lång stång och en trasa.
Det gör han vid den här tiden varje dag och han delar frikostigt på sitt leende.

Kafka skulle ha trivts.
Det gär märkligt nog jag också, för människorna är gästfria, vänliga, skrattande, glada och kanske lyckliga ändå.

Nu åker jag till andra trakter och förblir unplugged ett slag. Jag har annat att göra som är viktigt - Att leva!

onsdag, augusti 29, 2007

Tidsresenären

Detta är konstigt.

Man sätter sig på ett flygplan som går 900 kilometer i timmen och det planet flyger in i nattmörkret österut och sen plötsligt är det dag.

Och den dagen liksom rullar in över planet. Omsluter det och försvinner på andra sidan så att när man landar är det natt om igen.
Och det har gått 14 timmar
Och man är på andra sidan jordklotet och det är två dagar senare.

Jättekonstigt.

Och varenda gång händer kommer jag på att nu har jag glömt det igen.
Jag har passerat ekvatorn och glömt kolla om vattnet i handfattet snurrar med- eller motsols precis när man passerar ekvatorn.

Jättekonstigt.

måndag, augusti 27, 2007

Olästa email och mördarsniglar

Solen skiner.
Nu är det 223 olästa email i min inbox.
Jag ska resa långt bort till en annan tidszon så får vi se om det reder upp sig under tiden.

Dumma j-a dator. Tappar bort alla viktiga mail, dom som jag sparat. Men inte de där 223 olästa emailen som inte var riktigt lika viktiga.

Sen kikar jag i spamlådan. Där ligger fler viktiga borttappade mail, men dom mailen hittar jag ju. Övernitiska spamkonstaplar har tagit dem i beslag.
Vad jag inte fattar är hur i hela friden det då kommer sig att sisådär 20 riktiga spammisar med virus, vackra damer och viagra i salig blandning lyckas sno sig förbi den där spärren varje dag.

Klick klick. Dom är som mördarsniglar.





Då har jag ändå styrt bort Facebookmailen till en helt egen låda för det blev ju fullkomligt ohållbart.


YY har svarat på XX fråga, kom det besked om. Då måste man ju bara ta reda på vad XX frågat om och vad YY svarade. Vilket antagligen är en fråga i stil med Vilken är din favoritdrink?


Just nu ligger det 43 såna olästa mail i den för Facebook-händelser speciellt upprättade epostlådan. Nu har jag åtta olika epostadresser, det är inte heller särskilt hållbart i längden men vad gör man?


I Facebook har jag därtill 7 cause invitations och 5 olika requests som jag inte vet hur jag ska förhålla mig till. Sex and the City? Va. Eller den här: Sticky notes request. Jag har en kompis i Göteborg som på fullt allvar vill att jag ska kasta elektroniska post-It lappar på hans facebooktavla. Eftersom jag vet att det kommer att sprida sig som blixten till sju andra kompisar, minst, om jag besvarar denna request, så avstår jag. Men den ligger kvar där varje dag och påminner: Du har 1 sticky note request.


Om nu till äventyrs någon uppfattar mig som mer förvirrad än eljest, kan det alltså bero på dessa faktum:
Jag har 221 olästa email i min ebox och ägnar nu 26 timmar per dygn åt nåt påfund som heter Facebook och jag tycker det är mycket roligare än att rensa rabatter och jaga mördarsniglar.



Igår kom jag på en genialisk idé som grannarna kan ha synpunkter på. Ogräs kan man kväva om man lägger jättestora presenningar på dem. Så nu har jag brett ut en jättestor och vansinnigt ful militärgrön presenning över den del av plattmarken som försöker fövandla sig till djungel.

Ha! Där får dom, och mördarsniglarna fångar jag på köpet...



Så rusar jag in: Fasen fyra nya mail. 225 olästa mail.

Det mötet hade jag glömt ja. Aha.

Klick klick.



He he. Jag kan ju skylla på cyberrymdsmössen som åt upp alla viktiga mail. 223 kvar.

Klick Klick

Alla de viktiga mailen om var man ska vara och när, och kallelser och såna saker - de är helt borta eftersom dom låg i mappen sparas, eller viktigt eller nåt annat som försvann på vägen i den heliga cyberrymden.

Jag tackar nån högre makt för min gamla hederliga papperskalender som trots allt håller ordning på det mesta av de där sakerna.

Klick klick.
Nu är det 219 olästa email.
Klick klick.
217.

F-n.
Nu reser jag till en annan tidszon. Bye bye. Vi ses om en vecka.

Logiska motsatser

Oscar Reutersvärd.



- Ja goddag. Är det svenska akademien?

- ?

- Jo det är så att jag ha en språkfråga, jag undrar över det där med motsatsled.


?

- Jamen allt har en motsats inte sant?

- Ja det beror ju på...

- Som exempelvis andningshål. Vad är motsatsen till det?

??

- Nej där ser du, det är inte så enkelt.

!

- Svart och vitt. Va? Lätt och svårt? Före och efter? Men vad f-n är motsatsen till vattenskada?
?

- Fattar du. Universum är fyllt av ord som saknas! Mikrokosmos finns som motsats till universum. Himmel och helvete. Eld och vatten. Torr och blöt.

???

- I Norrbotten har de fattat det där. Knappen är oknäppt. Man dricker kaffet med sockret oi. Eller alla anti. Antihistaminer. Antikrist.
?!


ÄR du med? Motsatsen till lida är ...

- Njuta.


- Bravo. Det tar sig. Motsatsen till mot är...

- För?


- Just det. Satt?

- Stod?


-Mot-satts-led.

- För-stods-njöt???

...
- Där ser du. Universum är full av ord som saknas. Alla motsatsorden.

- Nejmen hörnu härnu. Man kan väl inte säga förstodsnjöt heller, det ordet finns ju inte.

- Men du sa det ju nyss?

- Jo, men ..


- Ja. Då har det ju funnits en gång inte sant? Ett ord som en gång har funnits kan ju inte bara upphöra att finnas, försvinna bara - poff. Men förresten en annan sak; nu inledde jag det här samtalet med att säga goddag.
- Jo men...

- Motsatsen till det är förvisso adjö men kan också uttryckas - ondnatt. Så det finns dessutom en massa försvunna synonymer till alla de där orden, motsatsordens synonymer. Ni har allt lite att göra!
????
- Jaja. Jag ser fram emot motsatsen till O-SAOL, svenska akademiens oordlista - den med alla ord som ofinns.



----------------



Denna förvirring har över huvudtaget inget att göra med Telias nya annonskampanj Surfa potatis.



Det är tur det. Då hade det varit HELT obegripligt. Nu är det mer halvt begripligt.
Eller tvärtom. Vad är förresten motsatsen till tvärtom?





Jag är JRR Tolkien



Om nu någon, exempelvis tonårsbarn, katter och makar, tycker att jag småskarvar lite i den här bloggen så förstår ni varför...

Förresten hittade jag nu denna alltså via kamraterna i Facebook, det går runt det här nu. Ouff da!

Och då kan man även konstatera att det inte finns några intressant kvinnliga historiska personligheter att jämföra sig med tydligen, som drottning Kristina eller Cleopatra eller Marie Curie eller Peggy Guggenheim. MEn att JRR Tolkien är jämförbar med Einstein och Jesus.

Nån som vill diskutera könsmaktsordning idag?

;-)

logo
Hvilken historisk personlighet er du?

Mitt resultat:
J.R.R. Tolkien
Du er mannen bak fantasysjangeren, og den moderne tids aller mest populære eventyrforteller. Din fantasi er enorm, som også din kunnskap om historie, språk og kulturer. Du er en skapende person, og du kommer til å skape mye stort i ditt liv, og bringe glede til mange hjerter.
Ta denne quizen på Start.no

Sosserier - ett modernt och öppet parti för alla



Jag gillar Ulrica Messing. Bara så ni vet.

Jag tänker inte utbrista i tirader av förklaringar och superlativer, jag gillar henne helt enkelt.

Med anledning av hennes beslut att trappa ner på politiken, det vill säga avsäga sig riksdagsuppdraget för familjen skull - och de hånfulla kommentarer som det beslutet har lockat upp ur rännstenarna - så tänker jag dessutom be att få deklarera vad jag tycker i några helt andra frågor som antagligen är kontroversiellt eftersom jag är socialdemokrat.
  • Man kan vara sosse och gilla bilar. Ferrari exempelvis, jag skulle ha haft en sån om jag hade råd.

Nu får jag nöja mig med en Citroën Pluriel, den rätt ball den också och jag kör gärna nedcabbat i den, och en tvåsitsig Suzuki Samurai som snart är veteranstämplad.

  • Man kan vara sosse och företagare. Jag har haft min firma i sju, snart åtta år. Dock bär jag inte hög hatt, röker cigarr eller räknar sedlar. Däremot bär jag cowboyhatt, mörka solbrillor och räknar tiokronorsmynt. Myntsamlingen spenderar jag sen på roliga saker under semestertid.

  • Man kan vara rik som ett troll och sosse.
    Det kan nu inte jag skryta med. Men inte tusan skulle jag byta politisk åsikt om jag vann några miljoner på lotto.

Man kan kort sagt se ut hur som helst, vara hur som helst och vara socialdemokrat.

Jag hörde en anekdot som handlar om Bosse Ringholm, som i sin roll som SSU-ordförande envisades med att rulla omkring i en stor ljusblå Mercedes. Vilket stack i ögonen på folk.

Nå, sa Ringholm.

- Jag röker inte.

- Jag dricker inte.

- Men en last unnar jag mig och det är en stor ljusblå Mercedes.

Idag minns få den kritik som fanns mot Olof Palme. Han kom ju från en borgerlig miljö, välutbildad, välformulerad, vittberest, kunnig. Inte en typisk sociademokrat sade man, men han var ju den mest typiske av alla. Före honom: Per Albin Hansson. Hjalmar Branting.

Man kan vara arbetsgivarrepresentant eller akademiker eller städare eller villaägare eller hyresrättsinnehavare eller lång eller smal eller rullstolsburen eller från Pakistan.

Och vara Socialdemokrat.

Man kan vara humorbefriad eller serietecknare, byggnadsarbetare eller professor i idé- och lärdomshistoria och socialdemokrat. Man kan till och med vara ung, medlem på Facebook, ha en Avatar i Second Life, turista i Thailand och bo i ett kollektiv på Lidingö och vara socialdemokrat. Nu säger en av mina unga vänner att hon ska bli polis och undrar om det finns några poliser som är socialdemokrater som man kan ta råd av.

Självklart säger du. Bra.

Vad man inte kan vara är däremot en egoistisk kapitalist, där går gränsen. Men knösar som betalar skatt och gör rätt för sig - välkommen!

Jag hoppas Ulrica - om hon nu inte redan ha gjort det - lyckats värva sin man till partiet. Alla behövs. Alla ska känna sig välkomna. Till och med de hycklare som fnyser åt Ulrica Messings val att avsäga sig riksdagsuppdraget är välkomna. Ett stort parti rymmer många olika åsikter, även de missunnsamma.

Eller så kan man heta Kreti och Pleti som just släppt studioinspelningen av berättelsen om ett alldeles nytt parti: Husvagnsutopin.

Och - ja. Det är lagligt att hämta hem den här mp3-filen. Musikanterna är socialdemokrater och med i fildelningsrörelsen...


söndag, augusti 26, 2007

Bröllopsbesvär och soppatorsk

Inget får mig så fruktansvärt ur balans som soppatorsk. Det sitter i, i dagar.

Alltså.
Man har varit på kurs.
Man har lite bråttom, och en timmes bilresa hem. Jag ser att tomtanklampan börja blinka vid avfärden - men det är lugnt. Jag har en reservtank som räcker hem, bara jag kommer ihåg att tanka den genast sen...

Bråttom var det ja. M har gift sig med sin C och nu är det fest i trädgården hemma hos hans föräldrar och alla möjliga roliga gäster och trevligt och tal och present och en fantastisk sensommarkväll och 24 grader - men fort fort.
Bråttom för att hinna.

Så man kastar på sig ombyte och slänger in maken och sig själv i bilen för att hinna, och det kommer vi göra precis - när jag kommer ihåg:
Javisst ja, tanka bilen.

Nu är läget prekärt. Nu har den nämligen gått reservtankstiden ut - nästan, är min bedömning.
Av vid första avfart med bensinmack, rullar fint fram till pumpen.

Ingen plånbok.
För första gången i världshistorien har både jag och maken rullat iväg från plånböcker.

I det läget kan man:
a/ gå in på macken med rådjursögon, förklara situationen och i nödfall pantsätta maken
b/ chansa på att soppan räcker hem till plånbokssamlingen
c/ leta igenom hela bilen i hopp om att nån råkat glömma ett kreditkort i den, eller en bortglömd samling parkeringspengar

Ja ni förstår ju...

När taxin återvänder med reservdunken, make och plånbok en timme senare till parkeringsplatsen i diket på E4:an så är vi - kan man lugnt säga - en smula försenade till bröllopskalaset. Soppan fanns för övrigt i den dunk som av praktiska skäl förvaras i garaget och inte i bilen.

Man fyller upp. Startar bilen. Inget händer.
Absolut inget händer.

Instruktionsbok. Var f-n är instruktionsboken?

Nu ska jag berätta för er om moderna dieselbilar, för detta är en historia som handlar om en modern dieselbil av aningen större men miljövänligt slag.
Om man får soppatorsk inträder luft i systemet och det är inte bra.

Därför finns det, väl dolt för ögat, en liten handpump i motorn som ska pumpas 20-30 pumptryck för att liksom lyfta upp soppan till själva startmotortrakten och få ut luften ur systemet.

Hur man beter sig för att fjumpa ut luft och in soppa med den där pumpen utan att se ut som en varvsarbetare om händerna efteråt övergår mitt förstånd.
Handskar, säger nu den efterkloke. De förvaras tillsammans med reservdunken i garaget. Av praktiska skäl.

Bilen startar snällt efter andra försöket.

Nu är vi ganska sena till bröllopsfest.

Vi kommer dit. M åhör denna historia med stort intresse sedan vi ursäktande lyckats komma ikapp kalaset och trycka oss ner vid ett bord och allt det där.
Säger:
- Diesel sa ni. Min gubbe har en dieselbil och jag fick låna den för ett tag sen.
.
- Det är nästan slut soppa och jag svänger in och ska tanka, och eftersom jag nästan aldrig kör bil så står jag en stund och funderar på - man vill ju göra rätt - 95 eller 98 oktan. Få se nu 95, ja det fick bli 95 oktan. Så jag fyllde på, full tank. 70 liter.
- Sätter mig vid ratten och precis när jag ska vrida om startnyckeln säger det dunk i skallen:
- Var det inte diesel?
- Den tankningen kostade 15 000...

fredag, augusti 24, 2007

Farbror mamma och tonårsbarnen

Det har absolut sina sidor att vara tonårsförälder och nu ska jag berätta om några av dessa sidor.

Städa annars....
Man har barn som alltså ska föreställa nästan vuxna.
Några av dem kan inte städa. Det bara är så.

Det innebär nu inte lite småskit i hörnen. Det innebär att man tittar in i rummet och finner att högarna på golvet nu vuxit lite till och når en bit över knäna.
Dörren går inte att öppna. Och de dörrar som borde vara stängda går inte att stänga.
Alla lådor är öppna därför att det går inte att stänga dom. Överhuvudtaget finns inte en fri yta att uppbåda längre vilket inkluderar sängen.

Finns det ett golv under? Förmodligen. Det krävs en grävmaskin för att ta reda på den saken.

Det konstiga är att garderoben är fullkomligt överfull också trots att alla kläder ligger på golvet. Alla. Eventuellt finns det någon ren strumpa kvar, men den är omöjlig att hitta.
Det är nu inga som helst problem för tonåringen. Hon stjäl mina strumpor.

- Jo du förresten, på lördag ska ..bla.. bla.. bla,...så går det bra att P sover över?
- Var då? undrar jag. Man tillhör ju den ironiska generationen.
- Hos grannen! säger barnet blixtsnabbt som ju tillhör den generation som behärskar dubbelironi.

Man försöker lite försiktigt igen - att dundra på leder bara till att den där dörren plötsligt går att stänga och det med ett brak!
- Du kränker mig!
PANG.

Men det är längesen nu, flera år sen. Jag hatar konflikter och förresten blir det inte städat i alla fall av dom.
Så man tar till föräldradiplomati, det vill säga hotelser och utpressning:
- Om du inte städar ditt rum så ...

Effekten är fullkomligt noll. Det beror på att det finns två föräldrar och det går alltid att tala med den andra.
Det går antagligen till så här:
- Får jag...
- Nej!
Tonåring går till förälder två:
- Får jag?
- Har du pratat med mamma/pappa?
- Jaa!
- Jasså jaha. Ok.

Detta tolkas alltså som ja, saken är biff, nu smids det blixtsnabbt.
- Men jag skulle behöva femti spänn till det där. Kan jag få låna det av dig?
Sen är man alltså medbrottsling.

Städningen, tillbaka till den. List kanske?
Du...
- Jaa.
- Var exakt hade du tänkt att P ska sova nånstans?
- Jamen. Här.

Man säger inte (ironiskt) ovanpå eller under kläderna, man biter ihop och säger med ett försök att låta neutral på rösten.
- Jaha.
Och går därifrån! Yes. Behärskning är framgång.
Dagen efter.
- När kommer P?
- På fredag.
- Aha. Inte i morgon?
- Nej, på fredag.
- Ok. Då har du ju gott om tid att städa ditt rum så att hon får plats.

Detta var förrgår.
Igår kom nästa. Man säger.
- Du skulle P komma hit i morgon sa du?
- Ja.
- Ok, för att M ska sova över också. (Där rök gästrummet, alternativet till att städa rummet!)

Då kommer nästa grej.
Kattnappning.

Bara en katt till...
Jag känner absolut ingen så förslagen kattnappare som detta barn.
Det började med katten Tarzan, grannens kattunge alldeles lagom stor att släpa hem i ålder och med hussar och mattar överförtjusta i att just vi skulle få den.
- Nej, sa maken.
- Ja, sa jag helt enligt det mönster som uppstår när man är två föräldrar och ens barn förstått den saken.
Det slutade med att husse - som inte ville ha katt - tvingades flyga till Oslo för att bära hem missen (i flygplan i kattbur).

Katten Tarzan blev överkörd på sin ettårsdag, sorgen öronbedövande, jordfästningen fin och hela familjen sjöng du ska inte tro det blir sommar för det hade barnen bestämt.

Den sommaren föddes katten Pusen som nu finns i familjen, snarlik sin bror T som förolyckats och - ja ni förstår.
Priset var rimligt - en kram. Men för en tonåring med enormt behov av att hävda sin integritet var det ett kostsamt pris, den kramen.

Pusen visade sig vara en utmärkt kattmamma, så plötsligt hade vi fyra katter i huset.
Två kunde vi ge bort, men "bara en" skulle vi behålla. Tippex, den enda katt jag träffat som definitivt var efterbliven och fruktansvärt vindögd. Han försvann plötsligt en kväll och har aldrig återfunnits.
Vi berättar sagor för varandra om den nya familjen han hittat.

Efter det uppstod en insikt om att honkatter bör kastreras. Inga mer djur nu!

Då dök hunden Kasper upp i bilden, och det är en annan historia och mitt fel. Man är väl en god förebild...

Det där är nu glömt.
Nästa generation av djur är på ingång. Den större tonåringen gjorde ett tappert försök med hund.
- Lunnehund. Dom är så söta.
- Visst, svarade jag karskt. Du har fyllt myndig. Har du råd så och kan ta hand om den. 24 timmar om dygnet, alla dagar, alla veckor. Din ensak. Men den kan inte bo här!
Nu är lyckligtvis Lunnehundar inte gratisutdelade så det blev inget. Han hittade istället sin fästmö som redan har sju hundar och flyttade närmare henne. Så det ordnade sig. Nu ska han bli veterinär. Eller ingenjör.

Tetris hette en liten kattfigur som stormade in i huset, gömde sig i diskmaskinen och sen försvann lika snabbt till ett nytt hem. Snyggt försök, han skulle bara "övernatta" ett litet tag, men vi var ståndaktiga.

Tills tonåringen kom med annonsen där samma katt ska säljas - igen. Bakom den tuffa fasaden bankar ett hjärta av sten, sa jag. Inga mer katter.

Nu har hon lagt om taktiken.
I vårt kvarter bor det många katter, varav en del beter sig som om de saknar hem, aldrig får mat, inget gosmos och är väldigt synd om. Om man inte tar hand om dom.

Zeuhl heter den senaste.
- Kattnappning, säger jag till tonårsbarnet.
- Men, det ser du väl att han är vild.
- Är det en han, försöker jag. Är inte det där en hon?

- Men du kan väl inte ge den där katten mat, då flyttar den hit ju! säger jag.
Tonåringen fullkomligt oskuldsfullt.
- Gör den? Och förresten kom den och stal mat från Pusen.

Pusen betraktar alltsammans från sin plats på bänken. Hennes blick säger tydligt - Jag vill inte ha den där katten i mitt hus!

Den "vilda" katten kommer och stryker sig mot benet så undersökning för att bestämma könstillhörighet tar vid. Jag tror det är en hon. Och då är det för trångt för det första, för det andra blir det nya valpar och för det tredje har vi sagt ifrån - inga fler djur nu! Försent inser jag att jag hamnat i en förhandling. Jäklar!

- Jamen jag kan ta hand om..
- Nej!
- Den har inget hem...
- Har du frågat dom som äger katten om det.
???
Jag pekar på ett av grannhusen där jag tror den aktuella katten egentligen bor.

Nå.
Nu är det fredag. P kommer snart och ska sova över.
Eventuellt slipper hon sova på klädhögar men det är inte helt säkert.
Katten Zeuhl, som antagligen är en av grannarnas katt, har flyttat in, i alla fall praktiskt taget. Pusen har resignerat. Grannarna är inte tillfrågade. Och maken har inte fattat vad som är på väg att hända ännu.

Var fagerlund får tonåren sin list ifrån. Och hela tiden blir vi lurade!

Jag kommer ihåg duschperioden, den är över nu:
- Du. Duschaintesålänge, fler ska in där.
(Förrorättat) - Nejdå. Jag duschar inte länge!
En halvtimme senare:
- Hallå, har du drunknat eller...
- Va, får man inte tvätta håret nu heller!
Och sen kommer då kontrasten:
- Vet du att kaffeplantagearbetarna dör av gifterna och att du är medskyldig till att mörda dom för att du inte köper fairtrademärkt kaffe? SNåljåp!!

Nu kom hon in här och jag berättar att jag skriver om att vara tonårsförälder:
Blixtsnabbt:
- Är det om att jag inte har städat mitt rum?
- Jag har faktiskt städat!
Och så en liten paus eftersom detta barn inte ljuger:
- Men inte helt!

En sak är säker. Ska man överleva som tonårsförälder måste man vara ganska vaken för det går snabbt i svängarna:
- Och förresten har du sett att jag är med på framsidan i Metro idag?

Hon vet ju. Jag är hellre stolt över de där obstinata, smarta, listiga tonåringarna än arg, så har det alltid varit. Och nu har hon varit UNF-aktivist och köpt folköl i tidningen fast hon inte fyllt 18 för att visa hur lätt det är för tonåringar att komma över alkohol.

Så är det framförallt. Att vara tonårsmorsa är att ständigt kastas mellan nåt magsurt tjat man egentligen avskyr hos sig själv och en svällande stolthet över vad de där ungdomarna gör, säger och kan.

Men man begriper inte allt. Nu har hon börjat kalla mig för Farbror mamma och jag vet inte om det är bra eller dåligt eller neutralt, om det är ironi eller en motsvarighet till uttryck som typ, bah eller nån invecklad crazyhumor eller...

Suck.
Man får hålla i sig.
Och mata katten. Katterna.


Andra bloggar om: , ,

Konsten att storhandla med sex barn

Missa bara inte den här fullkomligt hysteriska historien. Jag har skrattat i en halvtimme nu, och det blir bara värre.

LOT OF POKEMON CARDS THAT MY KIDS TRIED TO SNEAK BY ME

Sexbarnsmamman som säljer ett paket pokemon-kort på ebay och historien hur det gick till. Och som fick 140 dollars för dom! I förrgår. Skynda innan den stängs ner.

Johanna. Tack för tipset!

Vad man kan åstadkomma om man lägger ut texten lite. Den där auktionen har haft 179 000 besökare, på ett par dygn!

Bloggteaser!

Jag ser nu att jag varit alldeles ovanligt grinig i den här bloggen på sistone. Men huka er alla ni som gillar när jag får mina vansinnesutbrott i tramsbranschen.
Det kommer!
Vad kan man åstadkomma med motsatsord, motsatsled? Under produktion!

...

Skänkes: elva förskolor

På fredag om en vecka kommer kommunstyrelsen i Upplands Väsby att dela ut 7 av 8 förskolor i Väsby centrala delar. Ytterligare fyra förskolor och nio familjedaghem privatiseras samtidigt.
Verksamhet för nästan 85 miljoner kronor delas ut.

Kvar blir nu en enda förskola för alla de föräldrar i centrala Väsby som vill ha ett kommunalt alternativ att välja på. Det är också den enda förskolan för kommunen att lösa garantiåtagandet: att alla barn har rätt till en plats i förskolan.

Vi kommer att rösta emot det från socialdemokraternas sida och det finns en rad skäl till det, men det viktigaste är också det mest självklara:
  • Än har ingen ansvarig politiker från det moderatstyrda Upplands Väsby kunnat förklara på vilket sätt det blir bättre för barnen.
Fakta är ju:
Det är samma barn.
Samma personal.
Samma pedagogiska inriktning.
Sämre ekonomi - vilket blir färre förskolelärare på sikt och/eller fler barn per vuxen på sikt eller någon annan kvalitetsförsämring.

Redan har den socioekonomiska kompensationspengen tagits bort (sista Barn- och ungdomsnämnden i våras), och det märks redan nu i höstens budget.
Nyss hade jag i telefon en arg och ledsen mormor som berättade att det på deras (sedan många år fristående) förskola betyder 90 000 kronor på en enda termin. Utan förvarning. Och dubbelt så mycket nästa år då. Dessutom nya regler för öppettider, lokalhyror och annat som kommer att påverka ekonomin för alla förskolor.

Och allt detta för att
  • forcera fram privatisering av skola och förskola
  • spara och skära för att kunna sänka skatten med 50 öre
(50 öre motsvarar 125 kronor per månad i lägre skatt för den som tjänar 25 000 kronor i månaden.)

--

Vi socialdemokrater har anmält avknoppningsärendet till nämnden för offentlig upphandling, eftersom det dessutom inte varit möjligt för något annat företag att lägga ett alternativt bud på verksamheten. Först till kvarn är den princip som gäller i Upplands Väsby.
Så får man inte göra med någon annan verksamhet, det är förbjudet. Men med våra barn kan man tydligen bete sig så. Vi får väl se vad NoU säger.

Nu ska det sägas att jag inte har något emot Charlotte Bergh eller Pia Widholm, bägge är med största säkerhet utomordentligt skickade personer och jag önskar dem och de övriga nyföretagarna uppriktigt lycka till.
Jag tror inte alls de tillhör det gäng som den privata skolbranschen fruktar kommer att sälja vidare verksamheten om ett par år till de stora företagen.

Det gäller också de övriga avknopparna i samma ärende:
Charlotte Bergh och Pia Widholm ska ta över Halsbandet, Visselpipan, Solkatten, Skrindan, Segelbåten, Folkparken och Runby Hage. 100 anställda, 600 barn, 56 miljoner kronor.

Elisabeth Kvanman ska ta över Bollen, Gläntan, Råbäcken och Höstgården. 50 anställda, 320 barn och 25 miljoner kronor.

Anita Callerhorn, gift med Bo Callerhorn som är ordförande i Barn- och ungdomsnämnden, ska tillsammans med Eva Flink ta över 9 anställda dagbarnvårdare och 50 barn med omslutning på 3,5 miljoner kronor.

Ur protokollet framgår: "63 procent av den totala volymen vad avser förskolor och familjedaghem att bedrivas i enskild regi."

I ett beslut går vi från elva fristående förskolor till 22, och kvar finns nu 9 förskolor i kommunal regi, av dem ligger det avknoppningsbud på alla utom fyra om jag minns rätt.
Men i de fallen handlar det om avknoppning av skola och förskolor tillsammans.

Det är ett extrainsatt kommunstyrelsemöte eftersom det är bråttom med avknoppningsbesluten. Varför det är bråttom har inte heller någon lyckats förklara, det är rätt konstigt med tanke på att det leder till upprepade misstag när ärenden inte är ordentligt beredda. Och extrainkallade möten som kostar skattebetalarna en massa pengar i onödan.

Vi i oppositionen anses besvärliga eftersom vi ställer krav på sånt som kvalitet, öppettider, personalövergångar och sånt. Ja, vi är besvärliga. Vi kommer fortsätta att vara besvärliga. För barnen skull.

---
Kompetent folk slutar
Vi förlorar i kommunen nu ytterligare en kompetent kraft, Stefan Pirard, biträdande förvaltningschef, som är en oehört bra skolutvecklingare slutar. Lycka till och grattis till nya jobbet Stefan!
I våras slutade även Sinikka Pisilä för ett nytt jobb norröver. Sinikka var utvecklingsledare och satte verkligen bra fart pä hela utvärderingsarbetet i kommunens skolor.
Det är jättetrist att förlora så bra personer, och en logisk följd av att man avvecklar skola och förskola.


Andra bloggar om: , , , , ,

torsdag, augusti 23, 2007

Fastighetsskatt med egnahem som insats


Dagens Nyheter på webben har fått en ny garderob, ett nytt utseende. Lite snabbare också verkar det. I alla fall snyggare.

Möjligen mer lättläst.


Men första DN Debattinlägget i den nya mer lättsamma klädseln är desto tyngre. Läs Klas Eklunds varning för att upprepa misstagen - ett eko från Keynes, eller om man så vill en varning för en repetition av krisen i början av 1990-talet - ni minns kanske; Carl Bildt-regeringen, 500 procents ränta, otrolig turbulens på valutamarknaden och kraftfull spekulation mot den svenska kronan.

Och en luftbubbla som pyste och sprack - fastighetsmarknaden. Pådrivet av en aningslös spenderpolitik och en överdriven tro på att klara den bundna kronan. Kort sagt, oskickliga politiska beslut.

I Sverige har uppgången inte varit så fylld av excesser som i flera andra länder. Hushållen har inte bara lånat utan också sparat och investerat. Men politikerna har drivit på fastighetsmarknaden vid fel tillfälle genom löftet att slopa fastighetsskatten. Och fortsätter uppgången lika snabbt framöver lär den sluta i tårar för många. Riksbanken står därför nu inför uppgiften att kyla av den svenska ekonomin.
Så skrev Klas Eklund i morse.

Idag är det inte institutioner och företag som lånat för mycket. Det är du och jag.

Det är våra egnahem vi talar om.

Eller rättare sagt. Bankens hem. Soria Moria, sagoslotten, våra framtidsdrömmar.
Och den sittande regeringen drar sig inte för att sätta vår husdröm i spel för att uppfylla det överilade löftet att ta bort fastighetsskatten.

Hur var det nu:
Ge till de rika. Ta från de fattiga.
Ta från de fattiga. Ge till de rika.

Nyfikenhet på hjul


Kvart över tolv kommer en av husets lyckliga tonåringar förbirullande utanför fönstret.
På natten.
enhjuling.
I tredje frisyren för den här veckan.

Hon är salig att hon rullar utan att falla.
Idag har hon haft styrelsemöte inför skolstarten - om en vecka. Den enda unge jag känner som längtat till plugget hela sommaren, inte för att hon lider så hemskt av ledighet, det har varit full rulle hela tiden.
Utan för att hon trivs i den där skolan.

Så skulle alla skolor vara.


Kvart över tolv kommer en av kvarterets femåringar förbirullande utanför fönstret.
På dagen.
På tvåhjuling.
Utan stödhjul, men med stolt vuxenbackup halvmetern bakom.

Han är salig att han rullar utan att falla.
Den andra femåringen på gatan kan redan cykla ("jättebra") och längtar också till skolan. Till sexårs.
Fast nu är det bästa gymnastiken, förkunnar hon och gör en lite lagom graciös rörelse för att demonstrera det nya fenomenet på dagis.

Vad hände?
Barnen som börjar i skolan är fullproppade med nyfikenhet, lust att lära och framförallt möjlighet att lära.
Fåtalet ungar klarar att behålla, eller hitta tillbaka till, den nyfikenheten, innan de kastats ut i vuxenlivet.
Vad hände?

Jag kom på svaret när jag hörde en lärare tidigare i veckan förkunna att hon minsann vet vad det innebär att lära små afrikanska barn saker och att det inte är så lätt om man jämför med arbetskraftsimporten från Bosnien.
Vilket ämne?
Samhällskunskap...

Kanske man skulle återinföra geografin som ämne igen. Åtminstone för samhällskunskapslärarna.
Jag blev så matt att jag inte kom mig för att protestera. *

Nu till dagens fråga:
Om ett barn inte lär sig skriva i skolan. Vems är då felet?

Är det förälderns?
Är det barnets fel?
Eller lärarnas fel?

Om det är barnets fel blir det naturligt att fokusera på betyg, nationella prov och att beslagta mobiltelefoner i skolan.
Om det är förälderns fel, skulle man nog behöva beslagta barnet.

Men om det är lärarnas fel, borde man då inte ta hela skolan i beslag?

*Fotnot:
För den händelse att nu just den där läraren läser just den här spalten ska jag förklara att från Bosnien kom 80 000 flyktingar på ett enda år när de "europeiska stamkrigen på balkan" rasade som värst (mina sydafrikanska vänners uttryck!) Och att Afrika är en kontinent med 52 länder.

onsdag, augusti 22, 2007

tisdag, augusti 21, 2007

Finns det bara moderater i alliansen i Sumpan?

Jag hör idag på morgonen att den alltmer desperata moderata ledningen i Sundbyberg utsåg en ny gruppledare, igen, i söndags kväll. Är det den femte eller sjätte senaste året? Ännu en moderat ska försöka sy ihop alliansen i Sundbyberg.
Varje gång moderaterna inte klarar det grundläggande, nämligen att leda och styra kommunen efter alliansens valseger hösten 2006, så byter de alltså kommunalråd eller gruppledare verkar det som.

Dessutom far de mer eller mindre desperat ut och gormar om nyval och se över lagstiftningen, den typen av visor har vi aldrig hört när förhållandet har varit det motsatta.
Vi har ju haft partibytare förr, som valt att sitta kvar i riksdagen, i diverse fullmäktigeförsamlingar. Då har det ansetts att ledamoten sitter på ett mandat, ett väljarmandat. Så som det ju faktiskt är. Annars skulle vi välja partier som fick utse företrädarna, vi har inte det systemet i Sverige.

Nå.
Nu undrar jag bara stillsamt - består inte den där alliansen i Sundbyberg av fler partier än moderaterna?
Hur har exempelvis folkpartiet tänkt agera på första fullmäktigemötet där givetvis den nyskapade majoriteten kommer att agera på ett eller annat sätt.
Har kristdemokraterna inget att säga till om. Tror centerpartiet att miljöpartiet raskt färlåter allt och börjar samarbeta med den nya moderata gruppledaren?

Ja. Jag menar. Är det en allians? Eller är det en moderat intern angelägenhet vad som händer i Sundbyberg?

Jag bara undrar!

Massa folk skriver klokt och initierat om den här röran. Claes Nordmark
och Nathalie Sundesten Landin, båda aktiva socialdemokrater som bor i Sundbyberg är såna jag gärna läser.

Andra bloggar om: , , , ,

Du har 183 olästa mail


Jag skulle uppdatera epostprogrammet tyckte det men det tyckte inte min dator.

Så alla epostarna försvann. Och adressboken och sparade hemlisar.


Lika bra det. Sist vi hade kontakt lyste det varje gång jag öppnade programmet:
Du har 183 olästa mail.
Liksom i eldskrift.
Jo, det var faktiskt så. Och då räknar jag ju inte de sisådär 20-30 spambreven jag får varje dag som går bort i sinnrika filter.
Eller all reklam jag faktiskt har beställt men inte kommer mig för att avbeställa, som jag raderar i tjogvis.

Så gud må förlåta mig somliga rader;
Detta är bakgrunden till att jag nästan skriker rakt ut om någon församling föreslår att vi ska hålla kontakt med epost vilket inträffade så sent som förra veckan. Diskussionsforum och diskussionsgrupper utgick för längesedan, hela Linux-världen är full av såna men jag hinner inte delta längre helt enkelt.
Jag hinner inte sortera, jag får snart inte tid att göra något annat än sortera epost. Så jag slutar läsa den annars skulle jag bli tokig...

Däremot har jag ett väl fungerande system för att hinna läsa femtielva tidningar, hålla ett öga på ett antal bloggar och nyhetssidor av ren internetnatur, förhålla mig till det dessutom och kanske kommentera men alltför sällan eftersom jag använder RSS-läsare. Jag hinner läsa fem-sex dagstidningar i papper, lyssna på radio, skumma igenom ett antal veckotidningar och se minst två nyhetssändningar dessutom. Just detta klarar jag utan att skallen blinkar "information overload."

Det är då facebook klev in i tillvaron. Men jag tror det blir till hjälp rätt vad det är när jag slutat leka med mitt internetakvarium.
Och då kommer maken hem och meddelar att han nu inrättat en avatar i Second Life och jag börjar stillsamt undra vad vi håller på med. Egentligen.

måndag, augusti 20, 2007

Knyt inte näven i fickan - sök en annan skola!


800 elever i Stockholm kommer inte in på gymnasiet i Stockholm skriver Svenska Dagbladet idag, och av dem har 330 betyg, men inte tillräckligt höga för att ta sig in.


Resten, 500, saknar helt betyg i ett eller flera kärnämnen.

Och detta samtidigt som:
Det är en överetablering av gymnasieskolor i Stockholmsområdet.
Antalet friskolor har ökat kraftigt, det är de som konkurrerar om samhällsvetare och naturvetare, framförallt. Ansökningarna för att öppna ännu flera har slagit rekord i år, någonstans kommer det börja gå åt skogen och konkurshållet. För friskolor eller kommunala skolor.



Pengarna sinar i de kommunala skolorna. I Stockholmsområdet drar sig dessutom ungdomar gärna mot centrum vilket gör att Stockholm stad har problem att klara både att leverera närhetsprincipen och kvaliteten i skolan.
I moderaternas Solna går exempelvis färre än en fjärdedel i den egna kommunala gymnasieskolan. I Upplands Väsby strax under hälften.

Så.
Utarmningen av den kommunala skolan, som är en följd av att allt för många friskolor har etablerat sig i Stockholm, leder till att:
Ungdomar inte kommer in trots att de klarat matte, engelska och svenska.

Det får till följd att de hamnar på PRIV eller IV, det vill säga kommunens ansvar för ungdomar upp till 20 år leder till det eftersom det inte finns vettigare alternativ. Man slösar bort ett år av dessa ungdomars liv, vilket antagligen leder till att de ungdomar som inte redan nu är innerligt less på skolan blir det under det år som kommer.

Skandal.
Och en utmaning om något för alla som funderar över skolpolitiken i framtiden.

Jag framhärdar:
IV-programmet borde läggas ned. På vår gymnasieskola i Upplands Väsby kommer, om skolledningen planerat rätt, var fjärde nyintagen elev gå på IV-programmet. Det är faktiskt inte rimligt.

Inför istället en tolvårig skola, en obligatorisk skola från 6 år till och med det år ungdomarna fyller 18. Se till att det finns gummiband både på när man börjar skolan, när man slutar den och mitt i, särskilt dagens åtta, femtonåringarna, behöver ägna sig åt social tillväxt en termin eller två. Ge sen alla ungdomar möjligheten att fördjupa sig och specialisera sig för högre studier och ett yrke under de år som idag motsvarar gymnasiets andra, tredje eller fjärde år.
Och ge kommunerna vetorätt för att hindra en osund övertebalering som dränerar kommunerna på resurser till skolan, samt kommunal eller regional tillsynsplikt som kan förhindra de värsta stolligheterna i skolvärlden på friskolesidan.



Idag går 98 procent av all ungdom i gymnasiet, men en fjärdedel kommer ut på andra sidan utan betyg. Två tredjedelar klarar skolan på avsedd tid, tre år.
De som inte klarat gymnasiet är de första att ramla ut från arbetsmarknaden och de sista att komma in.

Vi jublar vi, över att arbetslösheten nu sjunkit under de fyra procent, som ju var den socialdemokratiska regeringens mål. Då ska man minnas att under den svåraste delen av lågkonjunkturen på 1990-talets slut fick över en halv miljon vuxna chansen att skaffa sig gymnasieutbildning i Kunskapslyftet. De har nu jobb.

Men av de människor som har endast grundskola som utbildning (eller mindre) är nästan tio procent utan arbete, och bland ungdomar är långtidsarbetslösheten tre gånger så hög idag som för ett år sedan.

Och den borgerliga alliansen skär ner på arbetsmarknadsutbildning och vuxenutbildning, försämrar a-kassevillkoren för unga och säljer ut allmännyttan men erbjuder en slags garanti för att låna pengar till bostad. Vilket i sin tur riskerar leda till att de hamnar i en skuldfälla som politiken ställt till med. Tvi. Tredubbelt tvi!

Till dig som nu inte kom in, men har klarat kärnämnena, har jag två goda råd.




  • Knyt inte näven i fickan, kavla upp ärmarna, spotta i nävarna och visa den där korkade vuxenvärlden att det du kan duger!

  • Gå direkt på skolor och linjer du är intresserad av, och ge dig inte förr'n du tagit dig in på en skola! Det finns plats, men inte på de mest populära linjerna kanske. På Vilundaskolan har det utmärkta internationella programmet exempelvis några platser kvar. Krävande men givande.


Andra bloggar om: , , , , ,

söndag, augusti 19, 2007

Släkten är bäst

Då säger kusinvitamin.
- Du ska då jämt överdriva! Tjugo över fem!

Jag har just berättat för mostrarna att vi suttit uppe hela natten och skrattat så huset skakat och att vi inte kommit i säng förrän klockan halv sex.

- Tjugo över fem! säger kusinen då och så skrattar vi igen.

Tur alltså att vi fått låna gästrum av grannen för mostrarna och morbror, så de fick sova ostörda av vårt tramsande. De var aningen klokare och lade sig en smula tidigare.

Vi har alltså haft släktträff i helgen, och det är jämt vansinnigt kul. Jag och min två syskon och tre av våra fem kusiner och valda delar av familjer, hundar och katter. Eftersom vi kusiner, tio sammanlagt när alla är med, har känt varandra jämt, så är vi väldigt lika. Dessutom skiljer bara några få år mellan oss, så när vi var barn och träffades hela släkten var vi ett riktigt litet gäng som lekte.

Och idag fortsätter bara det där samtalet hela tiden utan avbrott liksom, det är inga artiga fotskrapningar utan rakt på. Vi gillar varandra helt enkelt och ingen av oss begriper riktigt varför vi inte ses oftare. Jaja, livet kommer emellan.

Igår kunde vi sitta ute ända till klockan var nära fyra, så varmt och härligt var det. Myggfritt dessutom, en ovanlighet i de trakter där vi träffades uppe i norra Uppland.

Hemkommen tittade jag på e-posten och i den låg det 32 meddelanden varav några var spam men resten härörde från hypen på Internet just nu, Facebook, och allra överst låg det kryptiska meddelandet " J has bitten you." från kamrat J som plötsligt påstår sig ha blivit internetvampyr. En normal sansad person som till vardags har ett oerhört ansvarsfullt jobb har under helgen förvandlats till IT-galning. Och vampyr.

Tack vare Facebook.
Världen är tamejfan inte klok!

fredag, augusti 17, 2007

Utarbetad...


...
Alltså. Jag gick med i Facebook häromdagen.
Skulle bara kolla lite, ni vet. Nu kommer jag inte loss. Det bara drösar in kontakter, brev hallå där - svara på min fråga, vilken film är bäst och så vidare. Och gamla kompisar man inte sett på länge dyker upp.

Det är jättekul.
Men man blir ju fullkomligt utarbetad! Och man ska ju tydligen inte få bli sjukskriven för det i framtiden, så nu tar jag ansvaret!

Solen lyser.
Det är helg strax.
Jag bestämmer över min egen arbetstid. Men Facebook försöker ta över det....
Så nu pluggar jag ur, kopplar ner, kopplar av, ger katten, smiter min kos - för helgen.

!

Prova om du törs! facebook.com.

Andra bloggar om: , ,

Norges mest älskade griskock



När jag var sex år sände Sveriges radio Teskedsgumman som adventskalender, det var alltså 1967.
Götapetter vad åren går!

Nu har SR bestämt sig för att sända den i repris i radion till jul. Jag tror det blir fjärde gången eller så, och det håller den för.

Det som är extra skojigt, förutom att Teskedsgumman med Birgitta Andersson som gumma och Carl-Gustaf Lindstedt som gubben är minnesvärd, jättebra, det är att författare till den där är Alf Pröysen.

Norsk radios största barnradioprofil genom tiderna. Det vet man inte så mycket om här i Sverige eftersom man mest känner hans sånger som Så seglar vi på Mjösa eller Alla har ett syskonbarn på Gjövik, eller Du ska få en dag imorgon.
Ja, han är ju norges mest älskade poet, sångare diktare. Men dessutom pappa till otaliga berättelser av samma goda kaliber som Teskedsgumman. Samt små verser, kåserier, noveller och sånger - hur många? Oräkneliga, fortfarande hittas nya okända verk.

Hans samarbete med Uppsalastudenten Ulf Peder Olrog känner många till också.

Barnetimen - världens äldsta barnprogram?
Pröysen gjorde alltså ett radioprogram i veckan, Barnetimen, fyllda med sånger och berättelser som alla nästan har blivit klassiska. De var så bra redan från början, att de sedemera höll för skivinspelningar, bokutgivningar etc. Ingen har någonsin klarat motsvarande prestation, att allt var så bra och med den enorma produktionstakten. Vill man läsa mer om honom så kika här. Barnetimen sänds för övrigt fortfarande och varje sommar sänds repriser av Pröysens produktion.



Alla hans barnberättelser är lite vuxna också, det är ju det fina i kråksången med goda berättare att de når en bred publik. Men han skrev bara en enda roman Trost i taklampa (Trastsommar) som blev omdiskuterad - han var ju fyndig, hans visor och berättelser huvudsakligen roliga, men den boken är en svidande uppgörelse med storbönder, avfolkningen av landsbygden efter kriget och med fattignorge även om den också är rolig.

När Pröysen avled mitt i steget (han höll på att producera en Teve-serie om sitt liv), 1970 så utbröt landssorg i Norge. Han är den enda populärmusiker som vilar i Minneslunden på Vår Frelsers Gravlund, inte långt från Ibsen och Bjørnson.
.
Bron från drängstugan till studenterna i Uppsala
.
Hans texter och hans musik byggde bro mellan det riktigt fattiga Norge som en gång var, en bro från backstugan eller drängstugan där på Rudshögda, där det numera ståtar ett gigantiskt OBS-varuhus, nära Ringsaker på Hedmarken, där storskogen ruvar i kanten av brännsvinsböndernas storproducerande åkrar i ett mjukt kuperat landskap, inte så långt från Mjösa i Gudbrandsdalen, och den bron välver sig över alla berg, språk, kulturskillnader, dalar, ängar, städer, klassklyftor och bullrar rakt in i hjärtat av den Uppsalaensiska studentmiljön i skuggan av Domkyrkan och Carolina Rediviva. Och in i svensk barnteve på 1960-talets slut.
.
Han var griskock.
Griskocken är alltså den drängpalt som är satt att koka mat till grisarna. Det jävligaste med den sysslan, berättade Pröysen senare, var att det luktade så illa och att den lukten satt i sen i evig tid.
Men så fick han chansen att gå en småbrukarskola och den vägen kom han i kontakt med revyerna.
Då på 1930-1940-talet var revyer stora och Pröysen fick sina sånger antagna av den stora revyn på Asker, från Asker kom han i kontakt med Oslostudenternas revyer och den vägen med studentmiljön i Uppsala och Ulf Peder Olrog.

Norges första schlagerskapare
Och sen radion då. Han var givetvis med väldigt tidigt med i skilda sammanhang i norsk radio med sina visor och före Barnetimen.
På 1950- och 1960-talen skrev han en ny berättelse och små visor var och varannan vecka för lördagsbarnetimen, ibland i samarbete med Torbjörn Egner och honom känner också många svenskar igen som författaren till Kamomilla stad, Klas Klättermus och Karius och Bactus.
Pröysen har nog skrivit ett 40-tal barnböcker, kanske fler, och otaliga visor för barn och vuxna.

Av visboken Drengstuviser sålde han 135 000 exemplar vilket man får förmoda är ett rekord som kanske inte är slaget ännu, för en visbok.
Norges första internationella miljonsäljare i schlagerbranschen 1957 var också hans verk, Tango for to.

Ja GötaPetter!
.
En av familjens många norska kusiner brukar berätta från sin barndom, då pratar vi nu om strax efter kriget i början av 1950-talet just när Alf Pröysen sjöng och berättade i radions Barnetimen, och också i trakten av Hedmarken, men närmare Hamar.
Han blev beordrad att ta med sig potatis hem från arbetet på åkrarna hos en av brännvinspatronerna.
Eftersom det var brännsvinspotatis det handlade om, tog han den största. Fäste på pakethållaren till cykeln och levererade till mor en potatis på två kilo som tog timmar att koka och antagligen smakade trä.
Därför säger vi i vår familj ibland till varandra
- Kan du skicka en skiva potatis är du snäll.
Bara så vi inte glömmer. Det är inte så förbaskat länge sen mor inte hade något att sätta på bordet mer än en brännsvinspotatis.

Så nästa gång du tar ett glas Linjeakvavit till kräftorna. Lyft en sup till Alf Pröysens minne, han var griskock hos en av de brännsvinspatroner som producerade det brännvinet då, och som gör det än i denna dag.


Andra bloggar om: , ,

Hillary for a President


Till alla andra nördar som är intresserade av hur det går: Hillary Clintons senaste reklamfilm. Ganska bra tror jag. "Invisible."

Kolla också kampanjsidan.

Här är Barack Obama, två minuter, från i går, som jämförelse. och hans kampanjsite. Obama är den andra favoriten att kandidera för demokraterna.
För ögonblicket är det många som gissar at demokraterna kommer att vinna presidentvalet, men osvuret är bäst.

En kvalificerad aktuell gissning är att det blir en kamp mellan Hillary Clinton med inte Obama utan John Edwards, juist nu den tredje favoriten på den demokratiska sidan.


torsdag, augusti 16, 2007

Gå och bada!

Jag ska aldrig mer beklaga mig över badförhållanden.

I går besökte jag en kursgård i Stockholms inre skärgård kan man säga, jag ska inte namnge den för den förtjänar massa goda ord.
Otroligt vackert. Vatten. Sol. Bra kurs också, det kändes att den satt liksom. God mat.

Och gäss.

Hundratals gäss invaderade stranden och ängsmarken utanför gården. De tjöt och skrek så de överröstade alla som försökte säga nåt, vi tvingades stänga dörrar och fönster.

Då inträffar förresten nåt alldeles osannolikt. Man står där då, och talar så allvarligt man förmår om viktiga och allvarliga saker, när dörren rivs upp och in i lokalen kommer en man iklädd en handduk. Går tvärsigenom hela rummet utan att se på alla kursdeltagarna som sitter där och stirrar på honom, så öppnar han en annan dörr och försvinner ut genom den. Gapskratt utbryter.
Precis när han stängt dörren öppnas den första dörren igen, och nu kommer en ny ung man, även han iklädd endast handduk, och springer generat genom salen ut genom nästa dörr i spåren på den förste unge mannen.
Då gäller det att behålla fattningen.
--
Varningsskylten när vi anlände till kursgården berättar om den fullkomligt hopplösa kampen:
Varning. Skjutning av gäss pågår.

En gång hörde jag en miljö- och hälsoskyddschef lakoniskt säga om gåsproblemet på en badplats, den flocken var nog "bara" på en 30-tal fåglar.
- Ja. Problemet med gäss är att om man skjuter en, så sitter inte de andra snällt kvar och väntar på nästa skott.
Men dessutom känner de rackarna igen jägaren. Gåsjägare tvingas byta kläder och maskera sig!
I Malmö finns en delegation som sysslar med projekt Gåsbajsfria zoner, som har en målande beskrivning av hur smarta de där gässen är.

Den här invasionen igår måste ha omfattat flera hundra gäss, argsinta om man kommer för nära dessutom. Vad gör man? De hade tagit över stranden, badplatsen, ängarna.

Endast unga män med snabba barfotafötter klarar att löpa förbi dem till vattnet för ett dopp.
--

Sommarland i Tokyo. Det är mitt i firandet Obon, många har lediga och då blir det så här knökfullt i bassängen när vågmaskinen som varit trasig går igång igen.

Ruggigt, men det gick bra.







Sen från Bagdad mitt i kriget. Adel berättar om hur han och hans kompisar gör för att gå och bada. Ute eller i offentliga simbassänger är bokstavligt talat livsfarligt så det går inte.
Men i det absurda infernot av ett krig går allt att lösa.
Häng med får ni se hur.













Den här kunde varit tagen på många platser. Algblomning, hämtad från Skellefteå kommuns informationssida.

Fungerar telefonen i Mosul?

Jag törs inte ringa S.
I morgon ska jag göra det, samla ihop mig och ringa.

200 döda i ett attentat i Irak. Norra Irak. Min mage bestämmer att S kommit hem.
Mitt förnuft säger att han bör vara hemma hos fru och barn.

Ändå är jag orolig.

I morgon ska jag göra det. Ringa S och sucka lättat att han är hemma välbehållen. Och att ingen av hans släktingar drabbats den här gången.

Men under tiden ser jag undrande omkring mig och har svårt att låta bli att fråga hur det kommer sig att just alla vi har skonats och att alla vi som har skonats är så fruktansvärt otacksamma.

För att.

Det kunde ju ha varit vi.
Det kunde ha varit mina barn.
Det kunde ha varit jag.

Det kunde ha varit du.



Han skämtade innan han for:
- Om jag försvinner så kan du väl leta efter mig.
Och jag tror jag hotade honom, skämtsamt: Våga inte försvinna!

I morgon ska jag ringa. Fast jag egentligen inte vågar.


Andra bloggar om: , , ,

onsdag, augusti 15, 2007

Efter Plugget

Här i Caramells tolkning.

Men vem var det som gjorde originalet? Factory?

Är det dags att skrota IV-programmet nu?

Årets siffror - före sommarskolan - är sämre än någonsin: Var tionde elev från högstadiet har missat ett av kärnämnena, vilket betyder att de inte kommer in på nationellt program.
(Länkar till Ekot respektive DN)
Dessutom slår fler gymnasieskolor larm om att allt fler elever som har godkänt inte får plats, de har inte betyg nog och hamnar på IV trots att de rimligen borde ha gått ett nationellt program, fått en ordentlig utbildning. Det är skandal om det stämmer!

Samtidigt är det ju så att den nuvarande borgerliga regeringen har stoppat det socialdemokratiska förslaget om heldags-"omsorg" för IV-eleverna, och dessutom vårt förslag om lärlingsutbildningar. För att sen tvärvända och därpå signalera en tudelad gymnasieskola där inte alla kommer att få behörighet till högskolestudier.
Hur ska man kunna planera sitt liv om man är sexton och inte klarat betygen i grundskolan, när man inte vet vad som gäller nästa år?

IV betyder Individuell. Om det är nånting jag faktiskt är genuint kritisk emot när det gäller skolpolitiken de senaste åren, så handlar det om IV som i sin grundform är fyrkantigt: att läsa in grundskolesvenskan, matematiken eller engelskan. Det finns alltså elever som har ett par lektioner i veckan, hur kul kan det vara?

På vår gymnasieskola kommer det ungdomar som inte har en endaste poäng med sig från grundskolan. De har sumpat rubbet.
Det finns inte en enda meritpoäng med i bagaget.
De vet att de är körda. Man ser dem i alldeles för stora täckjackor året runt, inomhus också, med luva på huvudet och krökta ryggar, nävarna nedkörda i fickorna. Ofta killar men också tjejer.

Hela kroppen berättar vad de känner - de känner sig villkorslöst förlorade. Några är förbannade, andra bara uppgivna. Den stora jackan och huvan gömmer lite, fungerar som ett gömställe, som en hemlig grotta undan vuxenvärldens kritiska blickar. Mitt hjärta blöder när jag ser en del av de ungdomarna. Jag blir strax gladare om det sticker fram en trotsig blick som vågar möta min, alltför ofta går blicken i golvet.

I våras träffade jag en av dessa ungdomar, en grabb som kämpar på. Verkligen ligger i och försöker. Går så ofta han orkar på lektionerna, han kommer fixa det på nåt sätt. Har börjar räta lite på ryggen. Kastat av sig jackan och bytt luvan mot en keps Kommer till lektionerna. Ligger i. Artig men tystlåten, jobbar flitigt.

Men så säger hans lärare sorgset.
- Sen spelar det ingen roll hur mycket han än kämpar, han kommer om han lyckas ta högsta betyg i alla ämnen under året bara få ihop 90 poäng. Det räcker ingenstans, han kommer inte kunna välja utbildning i alla fall, fast han kämpat.
- När de får klart för sig att de är så, kommer de inte hit nåt mer.

I hans klass på tretton var det bara tre som kom till skolan i slutet av vårterminen, resten hade gett upp.
Det där med 90 meritpoäng ska jämställas med att snittbetyget för en grundskoleelev ligger på 200-205 meritpoäng i nian.

Men sen har vi annat också, hoppfullare. IV kombinerat med nånting.
Heldag, fyra års utbildning istället för tre, och så snart man pusslat ihop matematiken, svenskan, engelskan eller vad det rör sig om så växlar man in på det nationella programmet utan att byta klass eller sammanhang.

Långsam inlärning kan man kalla det också. Eller integrerad utbildning, eftersom en av de där utbildningarna handlar kolossalt mycket om kombinationen av språkinlärning och hemspråksstöd. En tredje variant helt anpassad efter elever som behöver lugn och ro och liten grupp, ofta begåvade och ofta med diagnosen Asperger, den fungerar också väl. Eller en variant snarlik lärlingsutbildningar egentligen, mycket arbetsplatsförlagd utbildning eller praktik.

Värst är att några av ungdomarna skulle läsa in sin grundskolekunskap på några få veckor med rätt stöd och då kunna hoppa in direkt på det nationella program de egentligen skulle ha sökt. Men det sker bara aldrig. Aldrig! Kan nån begripa varför? På sommarskolan brukar nästan en tredjedel skärpa upp sig och klara sina betyg, och dessutom berömma undervisningen efteråt. Inte så konstigt kanske, när de bästa lärarna har ansvar för sommarskolan.

Det riktigt stora problemet med den svenska skolan är, tycker jag, att var fjärde elev inte klarar sig genom gymnasiet alls.
Sedan hittar vi dem i statistiken över långtidsarbetslösa. Av alla gymnasieutbildade är nu arbetslösheten under 3,5 procent. De som har kortare utbildning är dubbelt så ofta utan arbete.

Två av tre klarar gymnasiet på tre år, men bara varannan elev med utländsk bakgrund.
Var fjärde 20-åring saknar slutbetyg från gymnasiet.

Så: ärligt talat behövs IV-programmet?
Eller är det dags att skrota det nu och anpassa skolan efter eleverna?

För det behövs inga Sibyllor för att förutse att framtiden kräver ännu mer utbildning. Bra utbildning och flera chanser. Högskolebehörigheten ska man inte tumma på heller tycker jag, och tycker framförallt ungdomarna själva.


Andra bloggar om: , ,

tisdag, augusti 14, 2007

Mp sa nej till maktalliansen - ny majoritet i Sundbyberg närmar sig

Lätt, tar man sig för pannan.

Vännen Nathalie som är skolpolitiker i Sundbyberg meddelar nu på sin blogg att miljöpartiet tackade nej till att samarbeta med den borgerliga alliansen.

Det betyder alltså att Sundbyberg nu närmar sig ett maktsskifte, sedan två moderata kommunfullmäktigepolitiker har bytt från m till s.

Dagen före presenterade den lyhörda (OBS Satir!) moderatledda majoriteten ett tvärsäkert påstående i Svenska Dagbladet om att de skulle bilda en "miljöallians". Fast de hade visst glömt en sak. Att fråga miljöpartiet först.

Därför tar man sig för pannan. Lätt. Beslutet förefaller vara uppskattat hos Sundbybergsborna.

Andra bloggar om: , , ,

Adel - bloggare i Bagdad

Detta är ett tips:
Gå till http://hometownbaghdad.com/ där Adel som är student och pluggar berättar om sin och sina vänners vardag.

Fantastisk, välgjord och helt annorlunda berättelse om vardagen efter fyra år av krig, bomber, attentat, skottlossning och hot. Adel och hans vänner använder kameran och har gjort korta välgjorda filmsnuttar som illustrerar alla möjliga sidor av vardagslivet. Tandläkarstudenten som inte får sitt certifikat. Spela basket. En dag på campus. Gå på gym och ta sig hem efter åtta på kvällen.

"I have spent a lot of time
just trying to make sense
out of this madness,
and I couldn´t.
So, the only option for me
is...
...to live!"

Kit ska ha tack. Jag fick tipset via dig.
Och jag håller med, man ska ha ett hjärta av sten för att inte beröras av Adels berättelser.

En skolkares bekännelser



Jag var ett vanartigt normlöst barn i skolan.

Jag skolkade. Så till den milda grad i vissa ämnen att välmenande och förstående lärare sökte upp mig och sade:
- Nu kan du inte skolka mer. Du har snart så hög frånvaro att jag tvingas sätta streck i betyget.
Då infinner man sig. Jag siktade nämligen på 4 och 5, motsvarigheten till VG eller MVG. Ingen kom dock på tanken att larma mina föräldrar.

Detta vanartiga barn ägnade sig åt två saker istället för lektioner. Jag satt på Märtas kafe med mina lika normlösa vanartiga kompisar och diskuterade Hegel. Eller Susanne Brögger, Majakovskij eller Tarkovskij eller jämförde svartvita fotografier.
Jo, vi var lite svåra så där. Jag gjorde en fotoutställning som hette "Bilder ljuger inte" och det var långt före photoshop och datorer och jag fick hjälp av fotografen Anders Engman att sätta ihop bilder där inte en enda var sann. Luciatåget med borttrollad lucia. Berömda tidningsbilder som ljuger, skoj med perspektiv etc etc Jag måste ha lagt ner hundratals timmar, nattliga sådana, i det där fotolabbet.
Anders hade skrivit en avhandling om just hur man kan manipulera bilden och riskerna med att göra det, han var flera decennier före sin tid. Idag är vi där han varnade för den gången, vi kan aldrig lita på en fotografisk bild. Det är dock en helt annan historia.

Ibland diskuterade vi mobbning, nästa evenemang på skolan eller vad vi ska göra åt läraren x som var alldeles hopplöst okunnig i sitt ämne. Men ibland löste vi kniviga matematikproblem eller rabblade tyska verb också. An auf hinter in neben zwischen vohr. Aus ausser bei gegenüber mit nach seit von zu. Durch für gegen ohne um. Tysklärarinnans kärleksvisa. Vad det styr har jag glömt, men ta mig tusan sitter den där versen ännu, säkert felstavat.

Det andra var att organisera saker. Som ordförande för skolans kulturförening Artis Amici (som firade 50-årigt jubileum under min tid och ännu lever kvar) och som redaktör för skoltidningen med lika lång historia.
Vi fick in alla elever i föreningen. Alla.
Vi satte upp, minns jag, Tolvshillingsoperan, the Beggars Opera, i Berthold Brechts version med Kurt Weills musik, full orkester och nykter kör. Alla var med någonstans - som musiker i orkestern, körare, skådisar, allmänna hjälpredor, scenografer, dekor, smink, etc etc.
Vi körde tio föreställningar, fullsatta. Ungefär 500 ungdomar låg bakom spektaklet, och förstås en engagerad skolledning och lärarkår. Och tidningen recenserade, vi fick en usel recension och var mäkta stolta för vi hade blivit tagna på allvar och därför nedsablade av kulturredaktören.

Sånt där gjorde jag istället för att vara med på filosofilektionerna. Därför fick jag bara fyra.
Jag var normlös i den meningen också, jag kunde ju min filosofi. Jag var ganska haj på kemi också. Men inte historia, erkännes och franska fick jag stödundervisning i för att klara av. Mon Diéu!

Rektorn gav oss nycklarna till skolan i tvåan.
Med stränga förmaningar om att inte bränna ner den.
Vi fick disponera alla lokaler på vinden och där hade vi mörkrum, thérum och annat nödvändigt. I ett rum satte några kompisar in en elektrisk bilbana. Man måste lattja lite för att orka Majakovskij.

Vi härjade i musiksalen och vi fixade skoldanser i matan.
Och pluggade tillsammans men företrädesvis på skoltid och på fel lektion. Eller i sällskap med annat som thé, bilbanor och sånt på kvällstid. Det låter fruktansvärt präktigt, men jag tänkte inte ta de detaljerna som var mindre präktiga som vi naturligtvis också hittade på...

Hur gick det?

Ja min klass scorade in på över 4 i snittbetyg. Vi pluggade inte ihjäl oss, utan gjorde mycket tillsammans. Nån hade ju engelska som modersmål, en annan var bra på matematik, så vi lärde varandra där luckorna fanns. Alla var inte notoriska skolkare, men några var det.
Och vi klarade oss ganska hyfsat i livet också. Ingen av oss blev mig veterligt kriminella våldverkare men flera ägnar sig åt en eller annan form av kreativa yrken, bild, skrift och musik. En av mina mest notoriska vapendragare i skolkbranschen blev småningom expert på kvantfysik av nåt slag, men är numera lärare. Han är antagligen en bra lärare.
...
Jag har ungdomar i min närhet som är av exakt samma kaliber. Som vägrar skriva under ordningsreglerna i skolan. Som notoriskt inträffar försent och återkommande skolkar för att de har annat för sig, som också är nyttigt och bra.
Som kan förlora sig i motsvarande detaljer som jag på min tid gjorde, men plötsligt kommer igång och räknar 400 tal på två dagar eller läser in hela vårterminens kemi på en (skolk-)dag eller presterar en engelskauppsats på 23 sidor som är fullständigt lysande. En av dem skulle redovisa med OH-bilder men gjorde en film istället, en instruktiv, kreativ, bra film. Han var nära att få underkänt eftersom han inte gjort som han blivit tillsagd. Sic! (Det löste sig och han fick MVG för uppgiften vilket han var väl värd.) Och nej, det handlar inte om något av familjens barn om nu till äventyrs närstående barns lärare eller rektorer läser detta.

Dessa skolkande barn blir straffade idag, åtminstone principiellt. Gudskelov finns det lärare som ser det som min rektor gjorde en gång, att man växer som människa också utanför klassrummet. Som alltså tittar lagomt mycket åt andra hållet.

Och de är ju undantag bland skolkare, men de finns. Utmaningen är inte att sätta fler matteböcker i händerna på dem, utmaningen är just det där magiska som kan ske på Märtas kafé. I organiserande av aktiviteter oavsett vad det handlar om, i ett intensivt socialt umgänge kring något konstruktivt - bilder, böcker, filosofi, religion, musik, sport. Emotionell eller social intelligens, hett efteraktad vara på arbetsmarknaden i dag.

Ska skolan snöpa det?
........
Så.
Det var nu undantagen.

Vanligen är skolk uttryck för problem som kräver ordentliga insatser. Insatser för att åtgärda problemen, inte skolket.

Med det här lilla inlägget ville jag bara peka på att allt inte är så enkelt, och att skolan måste klara av individualister.

Tänk på det:
Den unga människan ska enligt skollagen och läroplanen ges redskap att kritiskt granska och ifrågasätta, en antiauktoritär syn.
Ska det fungera i ett socialt sammanhang krävs respekt för andras behov, tolerans för andras och egna fel och brister och en människosyn bottnande i alla människors självklara lika värde.
Men dessutom krävs en stark självkänsla, ett okväst egenvärde och en stark känsla i hela skolan för demokratiska spelregler. Man diskuterar, argumenterar, man förankrar, man röstar och respekterar resultatet.

En stelbent skola lär ut respekt för regler och auktoriteter, det vill säga lärare och skolledare. Kanske den som talar om att arbete mot skolk i skolan också är ett "arbete mot normlöshet i allmänhet" är riktigt förfärligt snett ute rentav?

Jag vill ha en skola som talar om för varje unge att han eller hon duger som den man är och därför lär ut respekt för andra, respekt och tolerans. Jag undrar jag, om det normativa passar i en sådan skola egentligen. Kanske det är hög tid att definiera om normen och dess motsats normlöshet.

För mig är normlöshet en egenskap som främst utmärks av bristen på respekt för andra människor. Det har ingenting med regler att göra egentligen, men starkt samröre med (personlig) moral och etik, karaktär och humanism.

Och det yttersta sveket är när vuxenvärlden ställer sig och pekar finger på ett utsatt barn (som bröt mot reglerna) och meddelar att de problem som barnet har är barnets ansvar och därför ska det barnet straffas för sitt regelbrott.

För det är ju vad man gör om man koncentrerar sig på att straffa en skolkare istället för att hjälpa till att lösa de problem som lett till skolk.

Det finns en bok som handlar om det där. Tjänstekvinnans son, August Strindberg. Alla som arbetar med barn och unga borde läsa den. Nej förresten. Alla borde läsa den.

...

Så fick jag syn på vad Anna-Karin Lundström, en av Upplands Väsbys rektorer, skriver om individuella utvecklingsplaner. Läs och inspireras av en konstruktiv skolledare och hennes medarbetare!

Tillagt 16 augusti: Här är länken till Dagens Nyheters utmärkta artikel om Rinkebyskolan.


Andra bloggar om: , , ,

måndag, augusti 13, 2007

Det livsfarliga skolket

Det här är alltså inte satir, utan en speciallärare i Solna som har skrivit på DN Debatt, folkpartist och ordförande i Skärholmens stadsdelsnämnd.
Grattis alla barn i Skärholmen med en sån ordförande:

Storskolkarna är avsevärt mer kriminella än andra och är i större utsträckning högkonsumenter av alla sorters droger. Brotts- och drogdebuten är ofta tidig. Det finns en tydlig koppling mellan skolk och våldsbrottslighet. I skolan utsätter skolkarna andra elever för mobbning, men blir också själva utsatta i högre grad. Skolkarna uppvisar många psykosomatiska symtom. Givetvis går skolket ut över betygen, i synnerhet i de viktiga kärnämnena svenska, matematik och engelska.
Skolk är således att betrakta som en av de främsta indikatorerna på en asocial livsföring.

För andra gången på en vecka tror jag att nån behagar skämta med oss.

Förra gången var när ett ljushuvud förslog att man inte ska sjukskrivas för utbrändhet och depression.
Lustigt hur det är, nu i borgerlig tider ska allt detaljregleras visade det sig. Blindtarm x dagar, brutna ben y dagar. Nu känner jag folk som tvingats sjukskriva sig i eviga tider på grund av benbrott och andra som går direkt från operation till jobbet med brutna ben och allt. Individuellt och olika är det, nämligen.
Nå, det var en utsvävning igen, rubriken förra veckan byggde på en otydligt formulerad tanke, gränsfall till missuppfattning.

Dagens inlägg på DN Debatt har Jan Jönsson skrivit. Han blir presenterad som special-lärare i grundskolan men han är även folkpartistisk politiker i Stockholm.
På usel svenska beskriver han - citatet ovan - hur skolk leder till asociala beteenden, våldsbrott, missbruk och jag vet inte allt. Rubriken tiotusen barn skolkar minst en gång varje vecka.

Det kan inte möjligen vara tvärtom liksom? Att barn som missbrukar har en tendens att skolka. Att barn som mobbas kanske vägrar plugget eller har magont och psykosomatiska besvär varje vecka?

Kanske han menar tvärtom, men skrev sådär. Så är det säkert. Kanske han är specialist på annat än kärnämnena matte och svenska?

Men jag förstår hans förtvivlan och har ett tips. I en lång rad kommuner utanför Skärholmen, där Jan Jönsson tydligen bor, och Solna och Bergshamraskolan, där han tydligen jobbar som speciallärare, finns det exempel på goda samarbeten mellan socialtjänsten, polisen och skolan.

Om det nu är trassliga hem, drogmissbruk, kriminalitet och sånt som är bakgrunden.
Om nu ungen skolkar för att han/hon fyra gånger förra veckan fick huvudet nedtryckt i en skoltoalett så kanske skolan kan överväga att ta ansvar för att motverka mobbning? Som också redan är lagreglerat?

Det krävs inga lagändringar för samarbete. Lagen och ansvaret är solklart.

Men Jan Jönsson, Folkpartist, längtar kanske efter att få vara polis istället för speciallärare? Ta i lite med hårdhandskarna liksom. Sätta bojor på trettonåringar som skolkar och släpa in dem i klassrummet kanske? Där beslagtar vi alla mobiltelefoner i minst en vecka, hittar på förfärliga straff för den som inte räcker upp handen, sätter betyg i ordning och uppförande och återinför hemanmärkningen, dumstruten och skamvrån - tänk att ingen kommit på den idéen ännu!


Dessutom har du fel, det är inte 2 procent som skolkar regelbundet. Det är väsentligt fler, i vissa områden uppåt 15 procent.

Sist ett litet mattetal:
Två procent av 962 349 grundskoleelever - vad blir det?
a/ 10 000
b/ 19 246
c/ En slarvig produkt av ett klassrumsbråk speciallärare Jönsson inte kunde hantera?


Andra bloggar om: , , , ,

Veckans snackisar

...är väl först och främst att Robyn toppar de engelska hitlistorna, etta på singellistan. Med den här låten. Ganska bra,
With every heartbeat.

Här är videon. Grattis!
















Hackare utan gränser?
Attentatet mot FN - någon bytt ut generalsekreterarens utalanden mot fejkade, aning svårtydda, falska budskap uppger bland andra DN.


Konsten att smita från skatten.
Trängesleavgifterna minskade risken för trafikinfarkt i Stockholm
Biltrafiken minskade med en femtedel.
För er som nu är utsocknes ska jag kanske tillägga att det beror på att Stockholmarna inte vill betala 20 kronor för att åka in respektive ut ur Stockholm. Däremot är de tydligen beredda att betala 250 kronor för att parkera bilen, för det är ungefär vad det kostar att stå i parkeringsgarage ett par timmar.

Uppfinningsrikedomen (och kostnaderna man är beredda att lägga ner) för att smita från trängselavgiften är också ämne för konversation! Några tips: Kör riktigt riktigt riktigt nära framförvarande bil förbi kamerorna, tvärbromsa sedan så att kameran också missar bakplåten.
Åk fortare än ljusets hastighet så hinner kameran inte med. (Men svartnar det inte för ögonen då också förresten?)
Skruva av nummerplåtarna.
Skruva på grannens bilplåtar när du ska in till stan.
En bit eltejp förvandlar enkelt en trea till en åtta. F till E och C till O.
Skaffa en upp- och nedfällbar plåt, när du närmar dig kameran, fäll ner, därefter fäll upp.
Skaffa en nummer plåt med osynliga bokstäver!
Tag pendeltåg.

Lycka till. Här finns 20 kronor att spara!


The Black Sheep
Filmen som skapat en ny genre: miljösplatterrullen. Gulliga får förvandlas och vi som har spelat Worms känner väl igen detta koncept, eller hur: Nu kommer Mördarfåret, Buuuhäämää!
Nån som har en kopia på Killing Tomatoes goes to Paris, apropå det? Den första grönsakssplatter-movien.


Hårda straff för Thailändska poliser
som kommer för sent till jobbet, parkerar fel och såna saker - då tvingas gå runt med japanernas gullighetssymbol kallad Hello Kitty, en slags rosa motsvarighet till Bamse fast utan sensmoral, bara det gulliga präkteriet. Machomän skäms ögona ur sig att gå med såna grejor, säger den insiktsfulla polischefen som dock inte har presenterat hur kvinnliga poliser som skräpat ned, och kommit försent ska bestraffas. Med spindelmannen kanske?


Hämtehår - så gör du!
En klassiker? En snabbkurs i hämtehår-teknik.








Och slutligen ett vintips som nog inte passar så bra till kräftorna:

Det är bra med variation, jag hade just börjat ledsna på druvor.