fredag, juni 29, 2007

I sommar ska jag...

I sommar ska jag klura ut ett smart sätt att lära mig lagomt med kändisar - alltså på midsommardagen satt N där igen och försökte - förgäves - lära mig skilja på alla Lindorna. Inte ens Justin kan jag och dessutom gillar jag inte hans musik. Hopplöst dödsmossigt.

Nå Alex Schulman har jag spanat in i alla fall och Glamourprincessan och då känns det som om jag inte missat massor i alla fall på nåt sätt.
Metrobloggen, förresten, helt fel grej. Glamoureriet kom visst av sig en smula. Vad tänkte dom på? Först kasta ut alla som inte är blonda innetyper och sen kasta ut Makan Amini när han skulle samla guld åt röda korset och dessutom gjorde det med viss framgång....



Ruttet. Bojkotta Metros treåringar, treöringar menar jag, om de nekar välgörenhetsaktiviteter. Och utlänningar. Och Käringar som har noll koll på kändisar.

Eller förresten.

I sommar ska jag ...

...gå ner tio kilo. Femton! Och börja springa.
Köpa rosa tyll, rosa är tydligen jätteinne. Blåsa upp bysten, spänna läppen och släta ut rynkor så jag kan ge mig ut på jakt efter alla unga slanka fina tvättbrädor med fasta skinkor. Plocka bort både mustaschen och den där pälsen på benen och lära mig gå i högklackat och sjunga jätteläckert och bara spela majackord på gitarren.
Och bli hip!

Nej. Förresten.

I sommar ska jag rensa rabatter. Det ska bli jättefi..., näe fy f-n va jobbigt. Det orkar jag inte med.

Jag ska läsa Keynes och Proust alla sju banden och - njaej. Ska jag inte heller. Damernas detektivbyrå. Och kanske Bortom Normen 2, nåt säger mig att jag kommer tycka om att läsa den. Ja. Å lite malmsten för det blir jag snäll av.

Så får det bli.

Och en kall öl. Knastrigt kall.

I solen...



Och red Hot Chili Peppers Charlie för att den är så levande. Ja. För att vuxen blir man, och gammal blir man väl också en dag, men 17 är man alltid också. RHCP har fattat det.

Yes. Och en stor köttbit och min allra bästa vän och en soluppgång.



Åsså sen i höst. Då! Då ska ni få se på laddade batterier!
--

Någon mängd vänliga själar är här och kikar och kommenterar och läser och så sent som igår kom nån fram och meddelade nåt som svar på ett eller annat jag hittat på. Några av er kommer tillbaka regelbundet har jag förstått.

Jag tar sommarpaus. Säkert kommer det klia i fingrarna rätt vad det är under sommaren, men i princip tar bloggen time-out. Så får vi se vad det blir av den i augusti.
Men tills vidare vill jag önska god sommar och stort varmt tack. En del värmande kommentarer är just värmande.

Och jo tack. Synen har blivit lite stabilare på sistone.
Jag har börjat läsa böcker igen, inte som förr men ändå. Hoppet att synen inte ska försvinna har återvänt.

Borgerlig logik

Studenter har svårt att komma fram till CSN.

Lösning: Lägg ner CSN.



Akutmottagningarna överfulla, kö till vårdcentralerna men närakuterna fungerar bra.

Lösning: Lägg ner närakuterna.



Industrin ropar efter utbildad arbetskraft, söker sig nu till utlandet för att hitta den.
+
Arbetslösa med fel utbildning eller för kort praktik kommer aldrig in på arbetsmarknaden.

Lösning: Lägg ner arbetsmarknadsutbildningarna och vuxenutbildningen


Bostadsköerna i Stockholm och trångboddheten ökar.

Lösning: inför marknadshyror så färre har råd att bo även i hyresrätt

Att stamma och duga till

En av mina absoluta förebilder Winston Chuchill var svår stammare.
Det är en av de saker jag ofta berättar på mina utbildningar. Den som har hört hans tal måste alltså inse att han alltså framförde dem sjungande talande, och att bakom varje tal låg timmar av träning.


Jag berättar det därför att sånt inger respekt:
Inte att han kunde tala trots sin stamning. Utan att det bakom en god talare ligger just timmar av träning.

Och det kan förklara just det sjungande melodiska i Churchills språk för all del, We will never surrender! (Dagen D)
This is not the end. It is not even the beginning of the end. But it may be the end of the beginning! (El Alamein)

Inget uppstår ur intet. Talang kan man förvalta eller kasta bort. Churchill ägde försvisso ordets, men inte talets, gåva. Men han förvaltade sitt ord och blev därtill en av historiens främste politiker. Och han tilltvingade sig talet, underkastade det ordet.

Politikens främsta redskap är just ordet. Ordet som betvingare. Ordet som förmedlare. Ordet som rör och berör. Som beskriver och förför. Som skrämmer och som inger förtroende.
Politiken utan ord finns inte.


Åsa Petersen, ledarskribent på Aftonbladet och författare, talade i radio en morgon den här veckan om sin bok Bortom Normen 2.0. Jag har inte läst den än, men jag vet att den kommer fylla mig med hopp och livsglädje.

Hon talade en hel del i radio om sin stamning. Att hon får brottas med, som jag tolkade det, bilden av sig själv som stammare bortom Normen, alltså om normaliteten som begränsning för inte bara könsroller och stereotypa bilder utan för allting.
Stamning är inte ett handikapp, men normaliteten gör att stamningen blir handkappande. I skolan. I mötet med människor. I en tid när allt är bråttom och alla pratar som i 40-talsfilmerna, fort, fort och uppskruvat och så blir en paus i talet ett hinder vi snabbt vill åtgärda, istället för att vila i det. Både Åsa Petersen och reportern genomgick en brottningsmatch där i radion, reportern för att lägga band på sig och inte avbryta, och Åsa för att berätta och betvinga stamningen. Jag hoppas få höra mycket mycket mer av henne i radio i framtiden. Hon har nåt att säga (och en härlig dialekt dessutom) och hon är en lysande förebild.


Då tänkte jag på en annorlunda medieutbildning jag hade en gång. På just den kursen gick två killar som bägge hade uttalade svårigheter med uttalet. Den ene nybliven svensk, hans skam över att inte kunna tala "ordentlig" svenska var förfärlig. Hans mod oändligt som kunde delge oss alla i rummet den skammen och den fulla vidden av den och hans kamp för att uträtta något ändå för att man måste det. Den drivkraften är starkare än att tiga.

Den andre killen hade levt med sitt uttalsproblem ett helt liv, han var svår stammare. Hans skam var ändlig men den fanns där, brände, fast han hanterade det. Även han ägde mod men han hade lärt sig leva med sin stamning, men inte att försonas med den som en del av hans personlighet.
Alltså var den ett handikapp.

Jag funderade ett ögonblick över om jag skulle försöka övertyga dem om att stamningen och brytningen inte gör något men jag visste att det hade varit meningslöst. De hade inte trott mig.
Så vi gjorde som vi brukade. Kamera på, mikrofon fram, intervjuerna genomförda - med stränga order till hela gruppen som såg på:
Säg nu spontant det ni tänker. Inga sentimentala tramsstödjande snyftisar. Brutal men konstruktiv kritik! Den som tycker det låter förfärligt med stamning säger det. Den som inte klarar språkfel säger det!


De två intervjupersonerna stirrade på mig, men nu fanns ju bara ett steg - framåt. Ut över kanten.
Vi gjorde intervjuerna. Jag ställde frågor, vassa frågor, svårbesvarade frågor, snälla frågor, nyfikna frågor om vartannat.
De två unga männen svarade. Den ene stammade. Den andra brottades med grammatiken, med uttalet, med meningsbyggnaden.

Kameran surrade, registrerade. Mikrofonen åt in varje viskning.
Sen spelade vi upp alltsammans och tittade på det genom teverutan.

I båda fallen efteråt grym grym kritik.
Ingen kom på att kommentera stamning eller uttal, kritiken handlade om innehållet. Det var liksom självklart. Inte snällt. Inte hänsynsfullt. Självklart.
Två unga politiker med nåt att säga provocerar. Nämligen.

Förrän nån spontant utbrast:
Åh fan. Jag märkte inte att du stammade!


Nej. Just det. När man lyssnar eller ser på teve slappnar man av. När man talar med en stammare - eller med en person som brottas med grammatiken - får man plocka ner tempot och ha tålamod, inte fylla i orden liksom, vänta lugnt. Många fixar inte det, jag vet det. Och då förvandlas stamningen till ett handikapp för den som talar blir infångad i brottningsmatchen med sin tunga.

För att inte tala om det svenska språket brukat av nyanlända medborgare. Eller nyanlända förresten, jag har kamrater som bott i Sverige i trettio år och fortfarande trasslar till det nära nog obegripligt ibland med uttal, grammatik och meningar. Man får anstränga sig för att förstå och vänta in de bortsprungna uttrycken. Helt enkelt. Ibland tänker jag på hur min engelska antagligen låter i öronen på en engelsman, så blir jag lite mer tolerant.

Och tänk, det smittar av sig. Andra orkar vänta också. Och då kan man plötsligt ha den där skithetsiga diskussionen med nån som knappt kan formulera godda yxskaft därför att det är innehållet man debatterar och inte hur det framfördes.
.
Fast jag ljög lite nu. Det där är inget ovanligt. Det där händer varenda kurs.

Det händer varenda deltagare på varenda kurs och det alldeles oavsett om det är någon som är kolossalt van att stå i rampljuset. Kanske mer då förresten. Det är bara det att nån har komplex för sin ljusa röst och en annan för sin mörka (jag), en tredje för sin näsa eller sin lilla byst eller sin mörka hud eller sitt spretiga hår eller sitt träben. Nån är blind och en annan döv, en tredje halt och lytt och en fjärde lider av prestationsångest.

Det är graden av upplevd normalitet som låser ut människor. Ingen har så stora och utstående öron som jag! (Komplex, mössa på!)
Jag är unik, jag är en av få svenska kvinnor som har hopvuxna ögonbryn. (Det är jag stolt över, alltså noppar jag dom inte! )
.
Kan inte låta bli en sväng till på temat.
Den uppenbara lättnaden hos min vän L när han plötsligt kunde tala om pojkvännen och den stora kärleken, och senare den stora kraschade kärleken och vi gemensamt kan sitta på ett fik och fnissa över vilka pojkar i krokarna som är snyggast. Allt det livet hör till om man får tillhöra normen. Ett tonårsbarn i bekantskapskretsen som slipper hymla med sina sexuella preferenser, de är, men är inte avgörande. Men hemma går inte för mamman skäms.
Polarna B och A, båda rullstolsburna, ska handla i frysdisken på Konsum eller ta sig från centra och gallerier ut till bad och sol utan egen bil - say no more. Eller A som far som en jojo ut och in på psyket, men som får ordning på sitt liv i de perioder när hans uddaskap accepteras i rutiner som jobb, bostad, tider att passa, vänner, arbetskamrater, goda grannar.

Men ingen jag känner upplever det som kallas för utanförskap. Annorlunda ja, men utanför nej.

Det där att tillåta sig att vara osminkat jag är oändligt svårt.
Men det finns en tröst. Det blir, trots allt, bättre med åren. Man vänjer sig och en dag står man med en cykel på näsan och vitstirrar rynkor och utstående öron och den orensade rabatten i trädgården och alla andra påtvingade normativa måsten och säger utan att ljuga det minsta:
Jag duger!
Och då är allt bra igen.

Sen får grannarna tycka vad de vill om den oklippta gräsmattan.

Marknadsanpassning


Snabba svängningar. Jag går inte så långt som att säga att moderaterna bryter sina vallöften om marknadshyror, men jag tycker att de har ett frikostigt förhållande till sanningen i valtider.

Jag minns tydligt hur de plötsligt lovordade bruksvärdesprincipen, som en del i konceptet de nya moderaterna.
Nu har de svängt tilbaka.


I september, den 20 september 2006, dagen efter valet, skriver E24 om marknadshyror. De baserar sitt påstående att alliansen inte förväntas införa marknadshyror på, antar jag, en journalistisk bedömning om de uttalanden som gjorts under valrörelsen.


Moderaternas egna ord, från deras hemsida.:

Fungerande hyresmarknad
Hyresrätter är viktiga, inte minst i tillväxtregionerna. För de allra flesta ungdomar är ofta den första egna bostaden en hyresrätt. Hyrorna skall även i framtiden bestämmas genom förhandlingar mellan parterna på hyresmarknaden. Vi anser att hyresgäster och hyresvärdar inom ramen för bruksvärdessystemet ska komma överens om vad som är skälig hyra.


Det var då det. Ja, det där sista står fortfarande på hemsidan.

Dagens Nyheter idag:
Kraftigt höjda hyror är att vänta för miljontals hyresgäster. I en pågående statlig utredning som DN tagit del av förespråkas införandet av marknadshyror. Dessutom vill bostadsminister Mats Odell (kd) låta bostadsrättsägare ta ut högre hyror när de hyr ut i andra hand.

--
Min slutsats är att moderaterna är ganska konsekventa. De genomdriver sin politik. Den är konsekvent. Den bygger på egendomsrätten, rätten att äga sin bostad till exempel.
Det står i kontrast till rätten att bo. En del har inte råd att äga, alla har däremot rätt att bo.
Med marknadshyror försvinner rätten att bo och de rika köper sig före i kön till attraktiva lägen.
Den som inte har råd får i moderaternas samhälle skylla sig själv.

Och marknadshyror som kan, så är det ju, leda till att hyrorna i Stockholms innerstad galopperar iväg med en 30-35 procent.

Har dina barn råd med moderaterna, Stockholmare?


Dagens Grattis...




... till Carl Bildt
som ju tvingades sälja alla sina aktier i Vostok Nafta förra året.
"Försäljningen tvingades fram av oppositionen." som E24.se beskriver saken. Värdet på aktierna har nu sjunkit med tio procent och Bildt tjänade 800 000 på att sälja i tid. Men vilket tur! Grattis. Det är vad en städerska sliter och stretar ihop på fyra år ungefär.

...och till finansborgarrådet i Stockholm
Christina Axén Olin (m), som har fått högre lön också. Nu tycker jag att förtroendevalda ska ha bra betalt, så jag ska inte ta i och förfasa mig så att rutorna spricker.
Men 99 990 kronor i månaden var väl tetigt (fjöligt, varför finns inget rikssvenskt ord för det där? Mesigt är för mesigt som uttryck.). Varför inte ta 100 000 kronor jämnt?
Sex gånger vad kommunanställda får upplyser tidningen City. Stämmer nog bra det. Alla kollegor av alla partifärger har fått motsvarande höjningar, inklusive finanslandstingsrådet Filippa Reinfeldt (m).

...och Fredrik Reinfeldt som får höjd lön på måndag med 5 000 kronor.
Då är det väl tur att Fredrik Reinfeldt riktigt rev ifrån i Dagens Industri nyligen om de höga VD-lönerna! Den 15 juni oroar han sig över löneskillnaderna i samhället under rubriken "Reinfeldt ryter till om de höga VD-lönerna". Själv tjänar han från och med juli 126 000 kronor i månaden, höjningen på fyra procent är ungefär lika stor som för Kommunalarna. De andra i regeringen får också påökt med 4 000 kronor och tjänar nu 101 000 kronor i månaden.

Den intervjun innehåller flera svar som väcker fler frågor, som detta;
"Men han tror att alliansens politik leder till minskade löneskillnader, med tanke på bland annat den sänkta skatten för låginkomsttagare."

Då undrar man hur han menar liksom. ÖKAR lönen för lågavlönade eller MINSKAR den för de högavlönade? Eller menade han att det blir fler pengar kvar i handen efter skatt, men då får ju rimligen den högavlönade ÄNNU mer pengar kvar och skillnaden ÖKAR.
Kanske Fredriks betyg i matematik inte var så bra. Jag känner flera normalbegåvade vuxna män som inte kan räkna procent.

- För dem spelar det inte så stor roll om det är lön eller bidrag som är grunden för att man klarar uppehället. Det är en moralförskjutning som jag tycker är mycket allvarlig, säger han.
Med "dem" syftar han förstås på socialdemokraterna.

Jag kan säga att i det här fallet endera ljuger Frerdrik Reinfeldt, eller också far han med osanning. Han kan naturligtvis också vara vilseledd, fel citerad eller helt enkelt ha missat att svensk socialdemokrati under 1930, 1940, 1950, 1960, 1970, 1980 , 1990 och 2000-talen konsekvent drivit arbetslinjen och under åtta decennier huvudsakligen haft det politiska ansvaret för den linjen.
Rätten till ekonomiskt oberoende genom arbete. Rätt till arbete.

Att den socialdemokratiska regeringen hade som mål inte bara att pressa ned arbetslösheten (till under 4 procent) utan också att öka sysselsättningsgraden till 80 procent - allt det struntar han i. Eller har glömt. Han kanske är lite glömsk?

Han säger en del annat också i den där intervjun, om kärnkraften där han förefaller ha vänt - igen.
Nu kan han tänka sig mer kärnkraftverk. Alldeles nyligen när Lejonborg försökte göra utspel om tre nya kärnkraftverk sa han tvärt nej.
Det skulle vara väldigt intressant att veta vad han egentligen tycker om kärnkraften.

(Alla länkarna i texten ovan är källhänvisningarna.)

Andra bloggar om: , , ,

torsdag, juni 28, 2007

Gymnasieintagningen klar

I den slutintagning som beslutades i tisdags morse visar det sig att 44 procent av eleverna i Upplands Väsby har valt Vilunda Gymnaisum.
Något lägre än i fjol, då 47 procent sökt sig dit. Resultatet hittar du direkt här om du sökt till Vilunda Gymnasium.

Det betyder att alla program är fulla utom SMIN, den utbildning som varje år får absolut bäst betyg av eleverna själva.
Det är en specialiserad internationellt inriktad utbildning och eleverna som går den uppger att lärarna är oerhört bra. 10 platser kvar. Genomsnittlig meritpoäng 260 berättar sin historia, eleverna som sökt sig dit är ambitiösa från början.
Det finns chans att söka alltså, en utbildning att rekommendera.

Kön är längst till byggutbildningarna. begripligt, där finns jobb. Men varning: Konjunkturen är tidigt igång med en svängning och branschen sväljer alltså inte för många byggnadsarbetare. Bostadsbyggandet har redan bromsat kraftigt.
De nya inriktningarna på Teknikprogrammet, spel respektive arkitektur, har lockat fulla klasser också.

Listan på antalet skolor eleverna kan välja mellan i Stockholmsområdet växer och är nu uppe i ett hundratal, oräknat skolor i Uppsala eller andra delar av landet. Över 80 friskolor.
-----------

Sedan i höstas tillämpar vi i Upplands Väsby frisök. Det systemet innebär att alla våra ungdomar har rätt att söka alla skolor i Stockholm. Kommer de in, får de med sig skolpeng.
Men frisök innebär också förtur för elever som bor nära, det vill säga närhetsprincipen gäller. Detta kan jag med viss stolthet konstatera att vi socialdemokrater drev igenom innan alliansen tog över, i samförstånd med folkpartiet och moderaterna.

Nu går en hel del elever sommarskola, det blir byten och sånt som kan påverka slutresultatet, men ungefär 12 procent av alla nior i Upplands Väsby har missat slutbetyget i ett eller flera av kärnämnena. Det är ungefär samma nivå som i fjol. Efter sommarskola brukar det ha sjunkit till 8-9 procent.
Hur man än ser på saken är var tionde elev som kommer till gymnasieskolan underkänd i ett eller i flera kärnämnen. Det är inte ok. Det är alldeles för många.

Jag har - faktiskt - träffat på lärare som säger att det inte finns några elever som inte klarar godkänt.
Att nivån är sådan att alla elever som går i grundskolan borde klara godkänt. Att det som fattas inte är eleven. Utan lärarna. Pedagogen, entusiasmen, de positiva förväntningarna. Du kan. Du kan bättre!

Inte vet jag, jag kan inget om det där. Jag har varit lärare, springvikarie som 18-åring, i en termin i en skola. En högstadieskola, en skola med rykte.
Fast å andra sidan, jag fiskade upp åtminstone fem ungar i nian från obsklassen och fick dem igenom matte, kemi och fysik. Dom var inte hopplösa nån av dom. Bara innerligt less på alltsammans.
Och Bortom Normen. Runda eller spolformade i en skola full av klossar.

Men det var ju då. Så kan det väl inte vara nuförtiden?
---------

Slutligen då en rad om utbildningarna som försvann och ett litet bokslut av en första period med alliansstyre på gymnasiesidan.

För få sökte idrottsprogrammen första gången skolan försökte. Nya tag! Kanske blev det för kort tid att marknadsföra utbildningarna och kanske har eleverna höga krav på den delen av utbildningen som handlar om idrottshandledningen.

SPIVINT eller SPINT (SP Samhällsprogrammet INT Internationella IV-individuella programmet) heter en lyckosam satsning skolan gör på elever som inte kommer in på nationella program från början.
De här eleverna har vanligen stora behov av språkkunskaper, nyanlända till Sverige kan vara ett skäl men inte det enda. Undervisningen är integrerad och gradvis övergår programmet, förenklat uttryckt, i ett nationellt program. Man läser så att säga samhällsprogrammet på fyra år istället för tre, exempelvis och med kraftfullt språkstöd, i det egna modersmålet. Poängen är att bara för att man inte klarar svenskan ska man inte missa matematik eller historia, om det går att arbeta med tolk exempelvis. Nu får jag snart skäll av lärarna där för berättelsen är bättre, mer genomarbetat och genomtänkt än så!

Det där är så bra att det sannolikt bodde vara förebild för den framtida inskolningen av elever som inte klarade kärnämnena i nian, som inte vill gå om och som är ganska målmedvetna eller har möjlighet att bli det för studier. Framtidens IV alltså. Kanske rentav en målbild för synen på hela gymnasieskolan i en vision där man arbetar med basår (ett eller två) och påbyggnadsår och sen slutligen en individualisering som medger speciella inriktningar.

Nu har varje elev som går nationella program med 120 eller mindre i meritvärde fått en extra peng med sig, oavsett var eleven går, 10 000 kronor i extra stöd. Det där är pengar som jag spänt ser fram emot att få en redovisning av hur de används. SPINT hade varit en variant kanske, men möjligen är 10 000 kronor inte tillräckligt.

SPINT är nedlagt i år. De som går nu får fortsätta, men ingen intagning denna höst trots stort intresse. Skolledningen förklarar det med att den utbildningen blev så dyr att den suger ut resurser ur resten av skolans verksamhet.
Jag skulle se fram emot att 2010, efter valet givet att vi socialdemokrater får förtroende då, en skolledning då kommer och presenterar vad det skulle kosta att permanenta en likartad verksamhet, givet att resultatet är så gott som jag tror det kan bli.
.

Detta är min vision. En skola vidöppen för alla och där mina unga är andras barn och inte som idag en kostnadspost. Men det kräver ett annat system och det kräver - tror jag - en regionaliserad gymnasieskola och ett regionalt ansvar för utbildningen, gärna med lokal förankring som idag men med ett kraftfullt utökat samarbete med arbetsmarknadspolitik, regional utveckling och näringspolitiska insatser.
.

Problemet om man gör något riktigt bra och inte fått ordning på prislappen, är att grannkommuner kan tendera att skicka över sina "problem" till oss, och vi får betala. Det är, om jag förstås skolledningen riktigt, vad som inträffat. Skolan har gott rykte men riskerar bli en skola profilerad på IV.

Jag förstår alla parter i den konflikt som uppstår.
Skolledningen som har att ansvara för helheten å skolan, och engagerade lärare som nu kanske känner sig misskrediterade. Gör inte det, se det omvänt - ni lyckades, verkar det som.
Om ett par år vet vi om det är sant och om det har lett till att han som drömde om att bli polis kom in på den utbildningen. Och killen som skulle bli ingenjör. Eller tjejen som funderade på att bli arkitekt. Eller hon som var så engagerad i Pompeji som kanhända spinner vidare på det och blir arkeolog eller historiker.

Politikens roll i det här fallet och i skolans framtid är, enligt mitt enkla förmenande, att styra med mål. Målet är att alla ska genom skolan med betyg så de kan, om de vill, studera vidare. Alla.
För det behövs pengar, men inte bara, det krävs utveckling, processer, ledning, engagemang, kompetens. Allt det där som handlar om att få en rätt komplicerad skuta att styra åt samma håll.
Men politikens uppgift är inte att lägga sig i hur det ska gå till annat än som värdering - likvärdig utbildning eller stort elevinflytande är exempel på sådana värderingar.

Nu är vi tvärsöver alla politiska gränser överens om att satsa väldigt mycket pengar på skolan (äntligen!). Vi socialdemokrater hade dessutom avsatt pengar för att kompensera för löneökningar de kommande åren, som inte alliansen gjort, men i stort är vi överens.

Jag hoppas att vi på andra sidan den satsningen har en modern fräsch skola, målstyrd, självgående, stolt och bäst.

Skvaller inifrån regeringskansliet

Omvägar nådde mig talet om att den moderatledda regeringen Bråttom har lagt fram så få förslag under året att somliga tjänstemän får ägna arbetstid åt tumrullning, vilket jag kan försäkra hör till ovanligheterna i ett regeringskansli.

- Kan inte stämma, sade jag, Ont förtal endast. Jag menar se bara vad regeringen har uträttat när det gäller bostadspolitiken och fastighetsskatten!
Och hur många ofinansierade skatter de hunnit sänka undan.

Men så fick jag den förträffliga tidningen Riksdag och departement nedsmackad i brevlådan igår eftermiddag, med förstasidesrubriken "Färre förslag med Reinfeldt" en artikel vars innehåll borde spridas.

Jag var med 1994 som en liten liten liten minikugge i det maskineri som tog över efter den förra borgerliga regeringen hösten 1994. Kristider. Vi fick gå in med skyffel efter borgarna. Det var solkigt och skräpigt och inte utmockat och fattades en otrolig mängd pengar. Jag minns att tjänstemännen på det departement där jag arbetade på mindre än två veckor hade hängt undan sina kostymer och prydliga slipsar och slitit fram grejor ur leisure-skåpet. Man jobbar mer effektivt i en skön tröja än kostym och några av statsråden gick före med gott exempel i jeans eller motsvarande ledighet. Jobb kräver sin klädsel, sen kan man dra på stassen när nöd och diplomati kräver det.
Det där var deesutom samma höst osm Sverige på allvar drog in i korridorerna i Bryssel, bara det föranledde en del arbete och förslagsställande.
Så, jämförelsen är kanske inte rättvis; men vi fick mycket gjort på kort tid 1994 alltså.

Ingressen i alla fall, ur riksdag och departement:
"Det var mer fart efter maktskiftet 1994. Reinfeldts ministrar har levererat färre politiska styrdokument än vad regeringen Carlsson gjorde under sitt första år vid makten."
Carlssons lag spöar Reinfeldts med 342-244.

Tidningen har räknat direktiven. Propositionerna. Skrivelserna.
Men RUT, Riksdagens utredningstjänst, har inte bara jämfört med Carlsson 1, som verkligen var ett turboår.

"...länge sedan en regering lade fram så få styrdokument under sitt första år vid makten."

På arbetsmarknadsområdet är skillnaden pinsam. 27 dokument, varav 10 var propositioner, dvs lagförslag, inom arbetsmarknadspolitikens område vid skiftet 1994, 5 totalt nu.

Föga förvånande håller nu inte den sittande regeringens talesmän riktigt med om den bilden, och de hänvisar till att bara på arbetsmarknadsdepartementet förbereds ändringar i 100 förordningar.
Och det behöver inte ta omvägen över riksdagen.
Aha!

Detta är en regering som ränkte styra utan riksdagens inblandning. Så praktiskt!

Tänkte väl det, för ut ur källarvalvens glömska ekar plötsligt minnet av den borgerliga regeringens handlingsförlamning på 1970-talets slut, långbänksregeringen.
Bildts regering 1991-1994 hann förvisso åstadkomma en massa, framförallt ekonomisk kris, men kanske inte så mycket som det lät egentligen.

Bildt och hans grabbar lade fram 265 politiska styrdokument att jämföra med Carlssons 342 under sitt första år.

Kan det vara som det gamla talesättet: mycket skrik och lite ull, sa kärringen när hon klippte grisen.

Kulturminister utan trovärdighet

Dagen före midsommarafton drog kulturminister Lena Adehlson Liljeroth in hela anslaget till En Bok för Alla, 10 miljoner kronor. Idag inbjuder hon till blocköverskridande överläggningar om kulturpolitiken.

Hur trovärdig är en sådan gest?


Regeringen inledde starkt den nya kulturpolitiken med att avveckla gratisbesöken på museerna, sen förkorta Public Serviceavtalet till tre år, trots en blocköverskridande bred överenskommelse om sex år bara ett par månader före valet. Och sen förändra a-kassan utan att bekymra sig för hur det går att leva som kulturarbetare med de nya reglerna. FÖr att ta några exempel.

I torsdags kom så beskedet att tio miljoner kronor, hela det statliga stödet, till En Bok För Alla dras in. De har gett ut ungefär 45 böcker om året i 30 år, till lågt pris som pressat priserna i konkurrens med andra aktörer dessutom.
Av de böckerna är ungefär 30 ungdoms- och barnlitteratur.
Kanalerna för att få ut böcker är annorlunda, långt utanför de sedvanliga (bibliotek, bokhandlare, bokklubbar) Studiecirklar. Stället i byggbodar och omklädningsrum. Påhittiga sätt att sprida bra litteratur, riktig folkbildning.
10 miljoner kronor är felräkningspengar för en regering som hittills gödslat 66 miljarder på sänkta skatter till förmögna, fastighetsägare och andra behövande.

En Bok för Alla meddelade igår att de med omedelbar verkan inleder avvecklingen.
Idag bjuder regeringen alltså in till samtal om kulturpolitiken via DN Debatt.

Timing är inte den här regeringens bästa gren.





Andra bloggar om: , ,

Brudar att beundra


Åsa Petersen. Hörde ni henne i radions morgonpasset igår?

Nu bara måste jag läsa Bortom Normen 2.0
...
Frida
När kom Nyfiken Gul? Lena Nyman och Börje Ahlsted nakna på film och censur och huvaligen beskärma oss? Men det var Lena Nyman som fick löpa gatlopp den gången.

Va? 1967 kanske?

Frida heter tjejen som utsatts för 2007 års moralkaka, och censur!. Och dessutom med feministiska förtecken - 2007 va`? Otroligt. 40 år senare.

Låten här: Dunka mig gul och blå. En kvinna som tar för sig av sex, one.night-stands. Knullar på kul.

Och som inte ser ut som en korsning mellan Twiggy och Dolly Parton heller.
Bortom Normen...

Jag är väl inte klok, men jag blir glad av den där låten, fast jag inte gillar musikstilen. Filmen nedan en liveinspelning. Och Frida - lycka till med debutplattan.

Dunka mig Gul och Blå. Frida.









Så då kom jag plötsligt att tänka på en annan tuff brud som inte heller följer normerna, undrar vad det blev av henne. Samma där, jag är visserligen musikalisk allätare men rap är normalt inte my cup of tea.
Jag fick skivan av mina barn när de insåg att morsan hade fastnat för de Tio Budorden och en till, Bränn BH:n.
Tänk. Allting går igen...

Feven alltså. Och gissa vem som dyker upp här i en millisekund och tar makten - jo Mona Sahlin! Låten sju år gammal - och omdebatterad...










Texten till Bränn BH:n

Brudar kickar dörren så push up som bh
Får alla att se på, för det é dags, vi é redo.
vart det mad länge, men väntat på dom tröga, dom slöja
Eyo brudar kommer röja.
På tjugohundra, det é fett, annorlunda
Fuck pumps, vi sätter på boots och dundrar.
Tiden é ute så packa och dra, tack för alla dar, eyo stanna
på eget ansvar.
För vi skyr inga medel, man, startar nya seder, man, nya
kulturer, där alla brudar leder, man
Kicka Göran Persson och sätt Mona på posten
Däg vad ni vill men ingen baxar som Sahlin
Alla sexist svin ska slaktas, precis som dom ska handskas
Trögskallar ska bankas.
Så släpp tuttar fria, hissa up BH:n, häll t-sprit och tänd på.
Refr.
Jag vill veta é ni med?
Det é dags att ta över. Vad?
Det ska jag se till. BRÄNN BH:N
Dom som står i vägen, eyo på egen risk BRÄNN BH:N
Och allt jag vill ha, vad vad? É bara att ta BRÄNN BH:N
Så därför: bränn upp bh:n
Vi må ha kommit långt, men vi é inte där än.
Så hissa bh:n i atmosfären.
Jag svär, man, det råder krig under ytan.
Jämlikt? Ooh nej det luktar skit under ytan.
Missförstå mig rätt, mina bästa vänner é män
Det é därför det stingar med våra förutsättningar
Ett modernt land fullt med hedningar
shit yo det måste blii ändringar, feta förändringar
utlännigar frå dubbelt trubbel.
Till exempel när man söker jobb och stöter på
rasistsubber
Så man går tillbaks till skolan för att få sig en utbildning
För kanske en vidare karriärs anställning
men, olika kön, olika lön, för samma jobb
det é laglig rob, man får bara lust att klappa nån.
Så släpp tuttar fria, hissa upp bh:n, häll t-sprit och tänd på
refr.
Vi gittar in i kontorer man fuck skrika på gatan
Sätter brudar på kartan, ändrar hela sagan.
En tand för en tand, det é så vi rullar nuförtiden
Borde gjorts för länge sen, men det här är verkligheten
Nytt millenium så det ska bli skillnad
utan back up, vi kör med civil olydnad
Försökte tala om tidigt att nåt var galet
Men nu é det passé. Som 1900-talet
För vi tog ansvaret och marshera' in
intog poster och höjde våra röster
Släppte tuttar fria, hissa upp bh:n, hällde t-sprit och tände på
BRÄNN UPP BH:N


Om man nu inte klarar rap eller tycker det är mossigt rentav så har vi ju några till. Billie Holiday slogs mot allting.
Strange Fruit.
Den här blev också förbjuden på sin tid, i södra USA. 1939. Undra på det, vilken text!


En av de första (offentliga) antirasistlåtarna.



Southern trees bear strange fruit,
Blood on the leaves and blood at the root,
...Black bodies swinging in the southern breeze,
Strange fruit hanging from the poplar trees.

Pastoral scene of the gallant south,
The bulging eyes and the twisted mouth,
Scent of magnolias, sweet and fresh,
Then the sudden smell of burning flesh.

Here is fruit for the crows to pluck,
For the rain to gather, for the wind to suck,
For the sun to rot, for the trees to drop,
Here is a strange and bitter crop.













Är det inte stilenligt att avrunda med en riktigt äkta partylejon.




En av Sveriges första kvinnliga tandläkare. Ville bli skådis men fick inte för pappa. Har varit på alla premiärer sedan 1937 ungefär. Kan mer om svensk teaterhistoria än någon annan men har även en del andra sidor i sitt liv, mer okända, som biståndarbetande tandläkare i Marocko exempelvis.


Gör som hon vill och är satans snygg trots att hon lyft ansiktet - och nu är hon 92.





Bilderna lånade från hennes hemsida, okänd fotograf på familjebilden. Lennart Johansson fångade henne på 90-årskalaset för två år sedan.





Andra bloggar om: , , , , ,






onsdag, juni 27, 2007

EU-motstånd

Åsa Westlund, EU-parlamentariker, sammanfattar i sin blogg varför hon är less på EU-debatten, i ett lysande inlägg. Det nya fördraget. (Överhuvudtaget skriver Åsa väldigt mycket tänkvärt i sin blogg, läs den ofta! )

EU-motståndarna gillade inte flaggan i konsistutionen. Flaggan halades ut ur texten.
Sen gillade de inte hymnen. Hymnen tystnade.
Sen gillade de inte att man skulle utse en ordförande, president på engelska. Och en utrikesminister, så då blev det det fast med lite andra ord.
Sen gillade dom inte ordet konstitution så då blev det fördrag.
Och sen visade det sig att det inte var EU dom gillade.
Kunde dom inte ha sagt det då?

Nyheter som inte hör ihop ett dugg

Bilpool är inte samma sak som poolbil.
.
Läser man, som jag, en förfärlig massa nyheter väldigt snabbt på dator, gärna samtidigt som en teve mal med nåt nyhetsmässigt och radio står på så flyter liksom verkligheten ihop en smula. Därför har jag nu gjort en liten lathund över det senaste dygnets händelser som inte bör blandas ihop.



Hultsfredsgeneral får sparken, var sjätte besökare försvann.
Hör inte ihop med nyheten att:
Chef i psykiatrin erkänner brister

Värdetransportörer varnar för kontantbrist
har inget att göra med nyheten att
Ny finansiering av slopad fastighetsskatt


Kvinnlig faraomumie återfunnen
har inget att göra med nyheten
Många kvinnor i fp-ledning

Jonas Björkman vidare
ska inte blandas ihop med
Regnet stoppar tågtrafiken på södra stambanan

CIA-filer ut i ljuset
kan icke blandas samman med
Tigers och Elins babylycka
och verkligen inte med
Nyfödd pandaunge på Nordens Ark

Tom Cruise vill köpa Beckhams klubb
med
Tom Cruise stoppas i Tyskland

Nio närakuter läggs ned
med
Åtta nya badplatser i Stockholm

Godnattsång till en finansminister



Alldeles osökt kom jag att tänka på den här lilla gonattsången som passar så bra att sjunga nu när Anders Borg kanske har lite svårt att sova på grund av bekymmer med hur fastighetskatten ska betalas.








Mammas lilla kråka
skulle ut åka
ingen hade han som körde


Mammas lilla kråka
skulle ut och åka
ingen hade han som körde



Än slank han hit
och än slank han dit
-
och än slank han ner i diket!

tisdag, juni 26, 2007

Ännu ett brutet vallöfte: närakuter läggs ned

Här är rapporten där Filippa Reinfeldt lovade att "närakuter skall finnas – åtminstone om vi moderater får som vi vill i landstinget efter höstens val."

Och så sent som för en månad sedan skulle absolut inga närakuter läggas ned.
Hemlighetsmakeriet är smart. Nu kommer beskedet precis när semestern startar och folk har annat att tänka på.

Idag kom alltså beskedet att nio närakuter läggs ned, "främmande fåglar" kallas de av alliansen i Dagens Nyheter.
Dessa "främmande fåglar" har avlastat akutsjukvården, vilket varit syftet, och hjälp till människor med akuta åkommor har erbjudits närmare hemmet.
- Många patienter känner i dag att tillgängligheten är allt för dålig och åker därför ändå till akutsjukhusen, säger sjukvårdslandstingsrådet Filippa Reinfeldt (m), enligt Svenska Dagbladet.

Helt logiskt. Är det kö till CSN lägger man ner den och låter unga ta studielån på banken som i gamla dagar. Är det kö till akuten löser man det genom att lägga ner närakuterna. Den där allianslogiken är enkel att hänga med i. Kö till bussen? Lägg ner den! Kö till korvkiosken?...

Så. Eftersom det förekommit löften tidigare så sent som i år som nu inte hålls, är det dags att ställa frågan igen till Jan Holmberg, moderat kommunalråd i Upplands Väsby.
- Vad gör du för att rädda närakuten på Löwenströmska? När kommer den att stängas?

För den som vill gå direkt till källan, läs rapporten, väldigt kritisk (mot socialdemokraterna naturligt nog) men föredömligt kort och tydlig från juni 2006;
Moderat agenda för Stockholms läns närakuter.

Ur den rapporten är detta klippt:

Vår idé är istället att utveckla konceptet med närakuter parallellt med en allmän tillgänglighetsstävan i sjukvården. Närakutens framtida roll i en sjukvård styrd av oss moderater kommer att breddas, eller rättare sagt fördjupas. Vi vill koppla väsentligt fler specialistkompetenser till närakuterna.

Andra bloggar om: , ,


En Bok för Alla går i graven

När jag var ung, 16-17 år, och saknade pengar kom En Bok för Alla. Plötsligt hade även jag råd att köpa böcker, egna ägda bäcker och inte bara lånade böcker.
Dessutom skapade En Bok för alla konkurrens så att månpocket och allt vad de heter fick sänka sina priser. Zebraböckerna om nu nån minns dem, var inte längre ensamma om prisklasser som vi i den vanliga populasen hade råd med.

En period samlade jag på alla som kom ut. Jag snickrade en bokhylla själv och den var nog ganska sned. Det blev stommen till mitt bibliotek som sedemera utökades med Bra Böckers lexikon och sedemera med dyra böcker därför att jag faktiskt hade råd med dem.

Jag har råd att betala 200-300 kronor för en bok då och då idag. Men mina vuxna barn är lika panka som jag var och det kommer deras barn att vara i sin tur.

För en stund sedan fick jag veta av vänner att styrelsen idag fattat beslut att lägga ner verksamheten.

Den 21 juni, alltså strax före midsommar kom det så kallade Kulturdepartementet med ett muntligt besked att statsbidraget dras in från och med januari 2008.

Det indragna stödet gäller såväl vuxen, som barn- och ungdomsutgivningen.

Oerhört sorgligt. En Bok för Alla har i sig varit en kvalitetsstämpel om man nu törs uttrycka saken så, och har spritt ordet och boken långt utanför bibliotek och bokhandlare. En Bok för Alla hade minns jag ett ställ på Domnarvets Järnverk i Borlänge, exempelvis.

Namninsmling i protest lär väl som vanligt inte hjälpa ett dugg, men den pågår redan. Här. Skriv under!


Andra bloggar om: , , ,

Kom ihåg i sommar: Ecpathotline.se

Anki Furustrand uppmärksammar på sin blogg barnsexturismen - och vad man ska göra för att stoppa den i sommar.

Häng med här eller läs mer på http://www.ecpat.se/:



Andra bloggar om: , ,

Jo. Det finns fria luncher!


Snubblade över Milton Friedman häromdagen ty han rör på sig och influerar en del naiva stureplanscenterpartister.

En av hans bevingade uttryck är den om fria luncher:
"There is no such thing as a free lunch, unless you are the lunch."

Nu råkar jag vara socialist, och som sådan tror jag på sånt som solidaritet, humanism och att dela med sig oegennyttigt och jag bjuder gärna på lunch.

Hur många artiklar skrevs i Nationalencyklopedien? Någon vet svaret, det kanske rentav står i Wikipedia. Eller NE.

Jag fann svaret i wikin: 170 000 uppslagsord, 12 700 sidor, 3 000 skribenter och kostnaden var 17 miljoner kronor.
Den tog sju år att producera.

I den svenska utgåvan av wikipedia har nu 235 978 riktiga artiklar skrivits hittills av 41 000 människor, därtill nästan 250 000 sidor som inte är artiklar utan mer utkast. Svenska wikin startade 2002 och har alltså varit igång i fem år och den växer med ungefär 200 nya artiklar om dagen.
Kostnaden är praktiskt taget noll, men väldigt många människors tid.

Den första Wikipedian startade 2001 den 15 januari.
Hela familjen har hittills producerat 7 miljoner artiklar eller mer på över 200 språk. Den engelskspråkiga är störst med 1,8 miljoner artiklar.

Inte så få artiklar av de där håller tämligen god kvalitet.


Systemet är enkelt. Det går relativt lätt att följa källor och granska dem. Alerta läsare slår genast ner på underligheter. I snitt tycks varje artikel justeras 9-10 gånger av olika författare som rättar till brister eller kompletterar informationen. Kunskapsinnehållet är påfallande högt trots den enorma floran av skribenter, ämnen och språk.

Inget hindrar att jag sätter mig och skriver om dödskallegrodans liv och leverne, men det kommer inte att dröja länge innan en specialist slår larm om att en charlatan varit framme och att den grodan möjligen förekommer i någons mardrömmar men inte i verkligheten.

Bilder - apropå debatten om upphovsrätt - är tillgängliga och alltid ordentligt uppmärkta och fria att användas.
Och dessutom finns alla kusinerna, på väg att växa fram som wikisar specialiserade på citat, speciella områden av olika slag etc

Bradshaw Foundation är en annan kunskapsdelare som med avancerad presentationsteknik berättar en historia om människans utveckling med fri film, fria bilder och fria texter. Den är också värd att botanisera lite i.

Svensk Television har en enorm skatt, fullständigt otrolig, med program, film, bilder, dokument, som de nu digitaliserar och gör tillgänglig - via internet förstås.
Tack Public Service! Ta en tur och lyssna på Per Albin exempelvis från första maj 1934.

Hela internet är fylld av idéer, programvaror, bilder, texter och inte minst musik som är fria att ta del av. Och nu tänkte jag inte tjata om Linux, det fria operativsystemet som ju växer enormt.

Jaycut, ung, säkert coming, sida är på gång med en utveckling av verktygen på YouTube. Nu lär dom väl bli uppköpta av Google närsomhelst, men de här unga killarna från KTH har kommit på en idé till.
Ladda upp, bild, ljud och film, redigera online och dela eller ta hem igen. Den här fullkomligt osannolika surffilmen kommer därifrån. Har man inga vågor får man skapa dom med en rejäl j-a smäll...

Med fria wi-fi vågor (trådlösa nätverk som är öppna för vem som helst att låna) och allt lättare datorer kan man tänka sig att nästa generation ser ut så här: din dator innehåller ingen annan information än en mycket snabb bearbetning av data och ett antal verktyg att kontakta omvärlden med. På internet finns alla de där programmen du behöver för ordbehandling, kalkylblad, kalendrar, epost och så vidare. Allt det jag nu räknade upp finns redan online.
Du lagrar givetvis alla dina färdiga dokument, bilder, brev, filmer, musik på servrar som du når via Internet.

Jaycut har kommit på en till online-programvara, filmbearbetning. Fascinerande eftersom det är en av de tyngsta uppgifterna att belasta en dator med, just klippa film.

Och jag tror att detta jättelika globala nätverkande och kunskapsdelande ytterst är fredsskapande, fattigdomsbekämpande och demokratiutvecklande.

Jag hörde en historia för inte så länge sedan om en fattig by i Amazonas som sökte och fick hjälp av en lika fattig by nära Victoriasjön nånstans i Afrika. De hade likartade problem och kunde dela med sig till varandra om lösningarna. Via internetkafeet i närmaste större by.

Njut nu av de kreativa grabbarnas sätt att fixa surfing. Och fundera ett litet slag på vad som skulle hända om vi blev lika frikostiga i vår närmaste vardag att dela med oss av bilar, cykla, boende, mat, vänskap och ett gott skratt. Hissnar det?

Det kallas socialism broder och syster och det är på väg att bli modernt igen. . .



.
Andra bloggar om: , , ,

måndag, juni 25, 2007

Never ending story

Rättelse publicerad i Expressen.

Den artikel som Expressen publicerade söndagen den 24 juni pekade ut Andreas Bergh, Martin Karlsson och Johan Karlsson som folkpartister. Ingen av dem är dock längre medlemmar i folkpartiet. Expressen ber om ursäkt för det obehag den felaktiga uppgiften kan ha vållat de utpekade.

Alla känner Roland Streling

Alla socialdemokrater känner Roland Streling från Husum. Sveriges äldsta SSUare var med nu och firade midsommar på Bommersvik och det förefaller troligt att detta var den sista gången.

Typiskt för honom ramlar han av bussen från Ö-vik, efter sju timmar, med reumatisten så illa spridd att han inte längre klarar av att gå.

Om detta vet vi inget när han kommer.

Småningom kryper det fram att han även genomgått en blodtransfusion (!) på grund av ett elakt virus bara några dagar före resan, och fortfarande äter starka penicillintabletter för att ta kål på infektionerna i kroppen.

Detta vet vi heller inget om.

Typiskt för Roland är att han vet ju. Vi kommer ta hand om honom. Det trollas fram en rullstol och en expert på äldreomsorg och sen blir det skiftgång med Roland och stolen. Jo. Roland är med. Envis som synden. Nu med nya tänder.

Han är en av de få jag känner som träffat alla: Per Albin Hansson och alla därefter inklusive Fidel Castro.

Om Roland berättas massor av historier. En av dem handlar om Olof Palme som skulle inviga den nya pappersmaskinen, kan det ha varit i Ö-vik?
Nå, Palme inviger maskinen och klipper band men arbetarna står där lite avvaktande för det fina främmandet. Så säger nån i hopen.
- Jaha. Men känner du nån riktig arbetare då?
- Jo, säger Olof Palme och pekar. Jag känner ju Roland Streling från Husum.

Och då utbröt jubel.

På en SSU-kongress 1967, tror jag, möjligen året efter - kommer i alla fall Roland upp i pepitarutig kavaj, berättas det.
Roland har en svår stamning, sedan barnsben. Mycket bättre nu sen han äntligen fått ordning på tänderna, men han pratar i alla fall så illa att det är mycket svårt att förstå honom. Stamning och dialekt och ledvärk. Man får anstränga sig. helt enkelt.
Den där stamningen har ställt till det för Roland i hela hans liv, speciellt när han var liten och antagligen klassades som mindre begåvad. Det är han nu inte, men SSU blev hans andra hem för där accepterades hans stamning och hans säregenheter, och Bommersvik har han så stor kärlek till att han donerat sin Erlandermedalj dit, den står där i receptionen.

Just det ja, Roland är en också en av de få som har förärats Erlandermedaljen.

Står han där nu då i talarstolen på SSU:s kongress i alla fall, och ska försvara en motion som handlar om kremering, och så fastnar k:et.
Men Roland är inte den som saknar råd i ett sånt läge:
- för k, kå, kå, kö. K.
- Äsch! Man ska bränn lika!
.

Nu till midsommar berättade Östen igen historien om taxifärden, man skulle på dans och alla åkte taxi och den som kom i sista taxibilen fick betala för de andra. Den här gången hamnade Roland hos den långsammaste taxiföraren i hela norrland.

-Men, kör fortare, sa Roland som insåg att det skulle bli dyrt det här.
Ingen reaktion.
- Du får akta dig lite för det är en ko som vill om, sa Roland.

Efter en stund ledsnade taxiföraren på tjatet och svarade:
- Du Roland. Nu får du lugna ner dig annars får du gå till dansen!

- Näe, sade Roland. bråttom har jag inte!

Nu har han kommit hem igen till Husum, och en annan gammal farbror på runt 85 mötte honom vid bussen sex i morse. Han ringde för en stund sedan vid lunchtid och berättade att resan hem hade gått bra.

Roland har egentligen bespetsat sig på att få vara med vid Bommersviks 70-årsjubileum i höst. Men han insåg nog nu att det blir svårt. Flyg är inte att tänka på. Inte heller tåg, han tar sig inte upp i tågvagnen. Därför buss, men sju timmar, 63 mil, på buss är lite grand för långt för gamla reumatiska ben.

Men jag är inte den enda som slås av tanken denna midsommar tror jag:
Roland Streling är essensen av vad arbetarrörelsen kan åstadkomma, när solidaritet betyder att göra skillnad.

PS: Jag hade med mig massor av bilder hem och det finns fler som fotograferade i midsommar. Dem tänkte jag publicera fast på annan plats och med lösenord så att bara närmast sörjande ska kunna titta på dem och så att fler ska kunna lägga in sina bilder om de vill. Om det återkommer jag, när jag hittat ett enkelt sätt att ordna den saken på. DS

Maud Olofsson och makten



Via Åsa Petersens blogg hittade jag den här artikeln. Lång ja. Ta dig tid. Journalisten Torbjörn Nilsson på tidningen Fokus har tagit sig tid.
Och ett språk använder han som är melodiskt.

Den behandlar hela historien om Maud Olsson, numera Olofsson.




söndag, juni 24, 2007

Sol över Europatanken


Midsommar var precis så där som det ska vara. Med glada ungar och majstången lövad, med små grodor och stora hundar i vattnet, många goda vänner och uppe till halv fyra två nätter i rad för att man bara inte kan lägga sig i den ljusa natten. Och för att H som vanligt beväpnat sig med gitarren och M med felan och vi är alla berusade inte bara av sommarnatten och tycker att vi kan sjunga. Så vi sjunger och vi sjunger i stämmor ibland, men mest låter det antagligen som skrål. Och barnen, de små, får vara uppe så länge de vill.

Regn har det varit också en hel del av men så steg solen upp ungefär som den ville celebrera att nattmanglingarna i Brüssel nu gett resultat och ett nytt fördrag som alla kan leva med. Länge.

Men.

Jag är Europavän.
Det betyder att jag är varm anhängare av - bindande - samarbete mellan Europas länder för jag tror att det leder till att vi hjälps åt för att lösa en hel rad problem; sociala, ekonomiska, ekologiska.
Europasamarbetet och det internationella samarbetet måste ha verktyg som på allvar kan ta itu med allt det elände som följer i fattigdomens spår:
krig, svält, sjukdomar. Miljöförstörelse, orättvisor, förtryck.

Ibland, men inte så ofta som jag borde, vänder jag mig till bekanta, vänner, även partivänner! eller främlingar i en diskussion om EU. Jag som omfamnar det europeiska äventyret söker argumenten och dom finns där väl synliga, enkla, gripbara, tydliga och starka:
Luftföroreningarna känner inga gränser.
Våra unga är Europeer, för dem är inte nationsgränsen avgörande men språkgränser, kultur och klasskillnader.
En mer rättvis fördelning gör det trevligare att vara turist i Portugal idag än för trettio år sedan.
Aldrig mer krig i Europa.
Energiproblem kan vi lösa, om vi gör det tillsammans.
Tillsammans kan vi uträtta underverk, men om varje land för sig ska försöka åstadkomma förändringar kommer det alltid att ske på de svagas bekostnad.
EU är helt enkelt mer rättvist än inte EU - och därför ett fredsprojekt, fredsframtvingande fredsprojekt.

Det finns fler goda argument. Men så kommer motargumentet, det enda:
De fattar beslut över våra huvuden, långt borta i Bryssel, och vi kan inte vara med och påverka de besluten.

EU:s regeringschefer har visserligen lyckats sy ihop ett mycket svårt och för all del väntat fördrag, men det skedde på bekostnad av demokrati och insyn. Och stärkte motargumentet. Det enda.

En fullkomligt onödig sten till inmurad i den gärdsgård av ostyriga motkafter som lockar till upplopp, som splittrar partier och nationer och som gör oss blinda för nödvändigheten i ett enat Europa.
Det är inte uteslutande enkelt att vara Europavän och särskilt inte om man därtill är stark vän av demokratisk förnyelse, insyn, öppenhet och en breddad - och fördjupad - demokratiutveckling på alla nivåer men i synnerhet för den representativa demokratin.

Så här skriver exempelvis Göran Greider i Dala-Demokraten i förrgår:
"... samlas EUs eliter i Bryssel för att i praktiken minska inflytandet för i synnerhet de små nationalstaterna. Vi kommer att dö som EU-medborgare, inget tvivel om det, så det avgörande för min del är att begravningen inte betalas i euro och att EU-kommissionen inte bestämmer storleken på kistan eller var askan ska få spridas. Ungefär så kan min ståndpunkt sammanfattas i frågan. Ett utträde ur EU är inte realistiskt. Det centrala blir därför att slåss för att EU i allt väsentligt förblir ett mellanstatligt samarbete, där egentligen bara miljöfrågorna bör lyftas till en verkligt federal nivå. Varje ansats till att förvandla unionen till en statsliknande koloss bör bekämpas. "

Avgörande för min del är att begravningen inte betalas i Euro, tycker alltså Göran Greider.

Jo, han raljerar lite, men väldigt många tycker som han. Formen, procedurfrågorna, har blivit överordnade innehållet - miljön, jobben, fackliga rättigheter, sociala skillnader och så vidare.

Så nu har EU en ny verktygslåda som kom till i ett hemlighetsmakeri och krumbuktande. Man får hoppas att verktygen är så vassa att de kan mejsla fram konkreta åtgärder också, ett Europa som faktiskt återtar styrningen över sitt öde.

För då, kanske, vi nån midsommar kommer på tanken att sjunga följande visa i midsommarnatten. Läs texten och begrunda innehållet.
Den skrevs av Friedrich von Schiller redan 1785, detta är en svensk översättning av Carl Gustaf af Leopold och den är ett ode till glädjen. Eller som vi säger på vårt råa tungomål, det är en dryckesvisa.

EU-hymnen.

En kort fin liten filmsnutt längst nere från Bulgarien (!) med hymnen tolkad på ett annat sätt.


Till Glädjen. (An der Freude)
(mel Beethovens nionde symfoni, sista satsen)
Efter Friedrich von Schiller
text: Carl Gustaf af Leopold

Sällhetsskapande förmåga, Alla väsens harmoni,
Glädje, druckne av din låga, Kring ditt altar samlas vi.
All den skillnad, flärden föder,
Göms för dig i stoft och skam.
Kung och bonde äro bröder,
Var din vinge fläktar fram.

Er vår hälsning myriader,
Dig vår kyss, du världars här!
Bröder, över stjärnor - där
Bor för visst en mildrik fader!

Vem som till sitt hjärtas lycka
För en väns det öppna får,
Och en makas därtill trycka,
Blande han sin sång med vår!
Men den, av ett enda hjärta
Ej får tröst på jordens rund,
Slite sig med vaknad smärta
Gråtande ur vårt förbund.

Allt vad kring naturen vimlar,
Hylle sympatiens bud!
Upp till stjärnorna, - till Gud
För hon genom rymd och himlar.

Glädjen kraft och ungdom giver
Åt den alstrande natur;
Glädjen, glädjen hjulen driver
I det stora världens ur. B
lomman han ur brodden skjuter,
Fästet han med stjärnor sår,
Välver sfärer, solar gjuter,
Fler, än skådarns fjärrglans når.

Oförskräckt som segerhjälten,
Fyllen, bröder, edert lopp,
Glatt, - som ljusets gyllne kropp
Genomstörtar himlafälten!

Men den kunskap, forskarn vinner,
Glädjens ljus hans öga rör.
Mänskovännen honom finner
Hos den lycklige, han gör.
Hjälten, som för äran strider,
Möter han med ryktets röst,
Men den dygdige, som lider,
Äger honom i sitt bröst.

För det sanna, dör det sköna
Vågen, liden, dödlige!
Uppe där bland himlarne
Sitter han, som skall belöna.

Gudars nåd kan ej betalas,
Likna dem är dygdens höjd.
Må den usle då hugsvalas,
Må den sorgsne känna fröjd!
Flyg, din ovän att förlåta,
Dränk hans fel i glömskans hav:
Ingen blodstår må han gråta,
Inger ånger frätas av.

Låt oss likars svaghet glömma,
Leve de med oss tillfreds!
Bröder, - över stjärnors krets
Dömmer Gud oss, som vi dömma!

Fröjd i hjärtan och pokaler!
Nu - i gyllne druvors blod
Dricken mildhet, kannibaler,
Och du, svaghet, hjältemod.
Tron ej himlens ära kränkas
Av ett offer från er bål.
Må till skyn dess safter stänkas:
Gode ande, dig vår skål!

Honom, som med himlabanden
Sammanhåller världars här,
Bröder, - över stjärnor där,
Detta glas den gode anden!

Kraft i motgång, helgd av seder,
Dygdens, sanningens försvar,
Flärdens avsky, hjärtats heder,
Slut på världens barndomsdar,
Manlig stolthet inför kungar,
Åt förtjänsten lagerns lott,
Ingen Gud, som blixten slungar,
Ingen träldom, - ordning blott!

Slutom cirkeln! Skalder, sjungen
Ljusets seger, jordens ro!
Svärjom mänskligheten tro,
Svärjom den - vid stjärne-kungen!

Våldets kedja rättvist bruten,
Sanning trygg bland dödlige,
Ostört lugn i dödsminuten,
Nåd hos världens domare,
Nåd - jämväl för de fördömda,
Om hans högsta godhet vill;
Allas synder vare glömda,
Och en evig hämnd - ej till!

Vandrarns stav en gång skall fällas.
Bröder, - fridsam avskedsstund!
Och ett milt ord från hans mun,
För vars dom de döda ställas!



torsdag, juni 21, 2007

Glad midsommar!

Just. Käringen tar paus.
Sen vet man aldrig om man ramlar över en dator vid midsommarstången eller så.

Men. Sitter du här nu då, och har lite tid över, så får du nåra småsaker att bita i.

The Onion News Network, seriöst - det är jätteknivigt att göra bra nyhetssatir. Dom här kör hela tiden.

Läs om Bush miljöutspel idag till exempel. Addressing Climate Crisis, Bush Calls For Development Of National Air Conditioner.

Den här intervjun är inget för kräsmagade. Jag tror det är en isländsk intervjuare, men det spelar faktiskt ingen roll. Man fattar av sammanhanget vad det handlar om i alla fall, och ja - det är som du tror har hänt har hänt före den här studiointervjun.
Missa inte heller minspelet hos publiken som kan hålla sig för skratt, de är mer inkännande än reportern...




Var det för hårdsmält?
Som avrundning då Hillary Clintons kampanjlåt, framröstad på internet sjungen av - Celine Dion.
(Men, är inte hon kanadensare?)
Polaren Ken som håller på det andra laget - det republikanska - hörde av sig i veckan och meddelade att Hillary ligger bra till hos såväl kvinnor som män med demokratiska preferenser.

You and I, heter låten. Den handlar om att kunna och vilja flyga tillsammans.



Glad midsommar!
Flyg försiktigt!

Jag har också ett fint diplom


Tja. Inte för att jag vill skryta men, jag har skrivit ungefär 400 sidor. Bara i den här bloggen. . SvT

Lön:sex kronor i sekunden

Bild: Luca Frei
Men undrar inte du också:
Om man får läsa i tidningen att någon är beredd att betala en halv miljard. 500 miljoner kronor, för att man ska sparka på en boll ett tag. Sen ska han få 90 miljoner kronor i lön per säsong, sex kronor i sekunden...


Hur skulle man känna sig då?





Den där Zlatan stiger i min aktning, att överleva den pressen är omänskligt.


Då har ändå Real Madrid satt Zlatan som två på sin önskelista. Ricardo Kaká är de beredda att betala ännu mera för.

Giscard d´Estaing, 81, har börjat blogga

Respekt.

Valéry Giscard d´ Estaing är 81 bast. Den här veckan öppnade han sin blog.
Han är kan man kanske säga också pappa till det moderna EU. Han är hur som helst en av Europas mest skärpta politiker, still going strong, och en av de mest erfarna, han blev fransk president vid 48 års ålder - före Francois Mitterand - och just nu sitter jag på kammaren och svär små ramsor över all franska jag inte behärskar. Han är god retoriker också, språkekvilibrist, och en riktig Europé, en av de genuina EU-byggarna.

Mycket riktigt skrev han igår en rad i sin blog om att han mött Sarkozy i en timmes tid och diskuterat EU-traktaten (fördraget, den här EU-vokabulären är alldeles gräslig, jag kommer aldrig att behärska den. Jag har inte mindre än tre olika ordböcker med EU-ord från ett tidigare liv när jag tyckte jag måste kunna sånt. Tre!) - den som diskuterades i den svenska riksdagen i dag onsdag inför midsommarhelgens väntade nattmanglingar och som slarvigt brukar kallas förändringarna av EU:s grundlag - och att de herrarna har träffats är inte av artighet.
-
Anna Lindh förresten kommer jag att tänka på nu, hon var så förargad över de där nattmanglingarna under midsommarhelgen, att ett år tog hon med sig sill och svensk snaps och bjöd sina kollegor på. Och förde på det viset vidare en liten kunskap om små länders och europas variationsrikedom avseende helger och röda dagar.
-
Nå tillbaka till ämnet:

Även om Giscard dÉstaing sedan två eller tre år tilbaka har dragit sig undan all politik, så ledde han hela Europakonventet, arbetet för att ta fram "Fördrag om upprättande av en konstitution för Europa” - alltså hela basplanen kan man säga för en moderniserad EU-konstitution.
Förslaget skulle sedan bearbetas av regeringskonferensen 2003-2004 och antas, men sedan dess har det redan hunnit rinna mycket vatten under broarna, fler medlemsländer, fler folkomröstningar, fler diskussioner.

Men här är skälet till att jag önskade att jag kunde franska:
Lyssna här på hur d´Estaing inledde arbetet med att ta fram den nya fördragstexten i sitt öppningstal för konventet på 106 deltagare där han alltså började den omständliga processen att söka ena Europa kring framförallt utvidgning, ökad demokrati och transparans, globalisering och den sociala dimensionen och nåt mer jag nu glömmer.

Hör hur han inledde det arbetet:
Han började med att hälsa alla de dåvarande medlemmar i Europakonventet på allas respektive språk, tolv olika. Sen fortsatte han:

"Ni är ledamöter av konventet om Europas framtid.

Ni är Europas konventister.

Ni har därför den makt som varje politiskt organ har: makten att lyckas eller att misslyckas.

På ena sidan misslyckandets gapande avgrund och på den andra framgångens trånga port.

Om vi misslyckas kommer vi att bidra till den nuvarande förvirringen i det europeiska projektet, om vilket vi vet att det inte efter den pågående utvidgningen kommer att kunna tillhandahålla ett effektivt förvaltningssystem för vår kontinent som är begripligt för allmänheten.

Det som har byggts upp under femtio år kommer att ha nått sin gräns och hotas av upplösning.

Om vi lyckas, det vill säga om vi kommer överens om att föreslå ett koncept för Europeiska unionen som på samma gång är anpassat till den kontinentala dimensionen och till 2000-talets krav, ett koncept som kan ge enhet till vår kontinent och respekt för dess mångfald, kommer Ni att kunna skiljas åt och återvända hem, italieneuropér, angloeuropér, poleneuropér eller andra med känslan av att ödmjukt men verkningsfullt, ha bidragit till att skriva ett nytt kapitel i Europas historia."


Det där är ett fantastiskt tal, läs det! Översatt till svenska via den där länken.

Men processen var rätt intressant också. Här samlades alltså 106 Européer till ett slags jättelikt rådslag. Man diskuterade de frågor som Nicefördraget inte hade behandlat och som handlade om hur man ska hantera ett växande Europa, med fler medlemsländer, nya ekonomiska, sociala, globala förutsättningar.
Dom arbetade i ett års tid. Mötena var öppna för allmänheten.

Det är nog inte av en händelse att Giscard d´Estaing döpt sin blog till "för demokratin i Europa".
Han har lett ett viktigt arbete för en ny och mycket öppnare syn på politiska beslutsprocesser.
Först så här i efterhand, på lite avstånd kanske, börjar man se storheten i det arbetet och i synnerhet mot bakgrund av den här veckans märkvärdiga turer kring hemligstämplade brev mellan regeringschefer om vad som ska avhandlas egentligen i morgon.
Och som handlar om din och min och vår allas framtid.





Andra bloggar om: , , ,

onsdag, juni 20, 2007

Krafttag krävs mot betygsfusk

Nu måste dom stoppas!
Vi kräver krafttag!

Det är fusk med betyg och annat. En del kopierar till och med texter och stjäl av sina kamrater eller hittar på betyg som inte finns.
Det är skolk. Det är mobbning. Och sen når de inte ens upp till nivån godkänt kunskapsmässigt.
De sitter inte stilla i bänkarna och lyssnar inte på den som talar.
Det förekommer att de kommer drogpåverkade också. Utan att nån ingriper!

Och utan att tveka har dom mobilen påslagen på timmarna och hela tiden obekymrade om det skulle störa nån.

Nej. Krafttag krävs!
Avvisa mobbarna och beslagta mobiltelefonerna! NU!


Eller åtminstone under riksdagsdebatterna.

Moderat maktspråk lektion två: tig eller ge andra skulden


Svenska Dagbladet har en intressant Sifo-mätning idag som visar att en majoritet av centerns väljare INTE vill sälja ut statliga företag. Hälften av svenska folket är emot, 47 procent. 28 procent är för. Resten osäkra.
Siffrorna partivis i undersökningen redovisas nedan och i artikeln om man följer länken ovan.

Riksdagens debatterar, och beslutar, om saken idag. Positionerna är väl kända i riksdagen: majoriteten tycker privat är överordnat det allmänas bästa. Oppositionen har varnat för konsekvenserna.
Väljarna är i huvudsak emot.

Kommentaren från ansvarig minister:
– Vi har aldrig trott att det här ­skulle vara någon genväg till popularitet. Men självklart visar under­sökningarna att vi har en viktig pedagogisk uppgift framför oss. Vi måste bli bättre på att förklara varför det här är bra för Sverige, säger finansmarknadsminister Mats Odell (kd), som ansvarar för försäljningen.

Hur var det nu det där med "mandat", att få svenska folkets "mandat att privatisera". Den regeln gäller alltså inte i det här fallet så då gör man det ändå.
Är trenden ny? Har väljarna alltså ändrat sig jämfört med valet? Svar nej!

Statsvetarna i Göteborg har sedan flera år tillbaka mätt väljarnas inställning i frågan. I de undersökningarna ligger motståndet konstant också runt 50 procent.
– Vad den borgerliga regeringen försöker göra är att genomföra åtgärder som, framförallt på vänsterkanten men även långt in i borgerligheten, inte är särskilt populära, säger Sören Holmberg till Svenska Dagbladet.

Skyll på nån annan!
Var fjärde borgerlig väljare är emot den här försäljningen, men då ser man till att en av småpartierna får genomföra och försvara den! Finurligt nog då en kristdemokratisk minister som har stöd av sina väljare - och alltså kan ge blanka katten i vad centerpartister tycker, till exempel.

När väljarna tydligt markerat att de minsann inte gillar utförsäljningen av företag, så gäller inte Mandat-snacket längre, utan då heter det att "vi har en viktig pedagogisk uppgift framför oss".

På så sätt kan man göra som man vill. Har man opinionens stöd kallar man det att man fått "mandat".
Har man inte opinionens stöd, motiverar man beslutet med att man har en "pedagogisk uppgift" framför sig men ser för säkerhets skull till att det obehagliga tas av en alliansbroder.

På så sätt gör moderater aldrig fel.
Och eftersom moderater är ofelbara är det bara att ånga på, man behöver aldrig bry sig om vad folk tycker.
Men blir det lite nervöst skickar man ut en minister, helst från nåt litet småparti. En kristdemokrat om det handlar om vårdnadsbidrag, privatisering och utförsäljning.

Man kan också göra som Filippa Reinfeldt - tiga!
Hon är "statsminister" för landstinget, som höjer avgifter på pendeltåget, som har hemliga listor där sjukvård och specialister tydligen diskuteras till försäljning och hon är högst ansvarig för ett underskott som redan börjar närma sig 400 miljoner kronor i landstingets verksamhet.

Samt för att ha idiotstoppat utbyggnaden av närakuten som exempelvis skulle ha avlastat Astrid Lindgrens barnsjukhus nu i sommar. Ansvarig för att strypa tillgången till sjukvården i Stockholm med minskade öppettider och nu senast genom att skjutsa över blivande mammor till andra landsting.
Och ändå ska sänka skatten!

Men Filippa Reinfeldt säger absolut ingenting. Inte en kommentar! Lite annat folk som Stig Nyman får ta smällen. Är inte han förresten kristdemokrat han också?

...eller ta fram ångvälten
En tredje variant är som sagt den som tillämpas i Täby. Man har egen majoritet och kan samla fullmäktige i fem minuter på hemlig ort om man har lust, klubba igenom ett beslut och sedan informera de andra partierna inklusive då borgerligheten.
Det är den kulturen makarna Reinfeldt är uppvuxna i.
---
Hemliga klubben

Det andra aktuella exemplet är så absurt så man blir stum.
Riksdagen har debatterat ett förslag till underlag för förhandlingar om ett nytt EU-fördrag som, när det debatterades, var så hemligt att inte ens regeringen hade fått se det, än mindre utskottet när det skrev betänkandet eller riksdagen när saken diskuterades igår. Länken till Dagens Eko där ansvariga statsrådet, Cecilia Malmström (fp) kommenterar det. Själva beslutet fattas idag.

(Kan ni höra den föredragningen?
- Ja, nu har vi, inte ännu men snart, fått ett förslag som jag tyvärr inte kan berätta om eftersom jag inte känner till det. Men det är bra! Det lovar jag. Det måste det vara, eftersom Angela (Merkel) sagt att det är bra, så då litar jag på henne. Tysklands sak är vår som vi brukar säga skämtsamt på rådsmötena nuförtiden.
- Njae, harrkel, hmm, i alla fall så yrkar jag bifall till utskottets betänkande om att ge stort förhandlingsutrymme för våra svenska statsråd! som naturligtvis bygger på förslaget som kommer, enligt uppgift, i ett hemligstämplat brev till Fredrik.
Och sen oppositionen:
- Ja, vi socialdemokrater värdesätter en bred uppslutning bakom . . ja vad det nu innehåller för nåt. Öppenhet och insyn, och sånt. Och att det inte finns hinder för EU-utvidgningen, ja, det är viktigt. Så vi yrkar bifall.
Och till slut då v och mp. "Vi vet inte vad vi protesterar emot ..." )

Alltså:
Regel 1. Moderater har aldrig fel.
2. Om det verkar vara lite motstånd i de egna leden - använd en så kallad nyttig idiot att skylla på, gärna en kristdemokrat, en snäll folkpartist eller Maud Olofsson
3. Håll tyst, till slut är det nån annan som tar smällen i media
4. Om moderata makthavare har fel - se regel ett och i övrigt: gör som du vill, men fort och berätta inget förrän det är klart!


Sifosifforna i detalj:
M-väljare
Bra: 57 % Dåligt: 21 % Vet ej: 22 %
Fp-väljare
Bra: 41 % Dåligt: 22 % Vet ej: 37 %
C-väljare
Bra: 33 % Dåligt: 46 % Vet ej: 22 %
Kd-väljare
Bra: 53 % Dåligt: 29 % Vet ej: 18 %
S-väljare
Bra: 12 % Dåligt: 75 % Vet ej: 13 %
V-väljare
Bra: 7 % Dåligt: 86 % Vet ej: 6 %
Mp-väljare
Bra: 12 % Dåligt: 66 % Vet ej: 22 %

Totalt:49 procent Dåligt. 28 procent bra. 23 procent vet inte.


Andra bloggar om: , , , , , , ,