måndag, april 30, 2007

Ségo i ny hemsida, aggressiv Sarko till attack

Paris i maj 1968.

Lix-deklaration 41

Madame Royal vet vad hon gör.
Ségolène Royals webbsida bytte idag skepnad. Nu är det sex dagar kvar till det avgörande valet, och den som nu klickar på genvägen la France Presidente ska strax upptäcka att nu är berättelsen nedskalad och lätt att ta till sig.

Samtidigt har Nicolas Sarkozy gått till vrålattack och varnat franska folket för att Ségolène Royal och vänstern ska leda landet in i en ny 1968-kris. Länken till en kort sammanfattande text som beskriver bägge sidors huvudargument.
Det kan fungera.


Sarko spelar på samma typ av känslor hos fransmännen som amerikanarnas för familj, abortfrågor och moral. Rädslan för stenkastning i Paris förorter. Men det verkar lite panikslaget, tycker jag, och antyder att partiernas egna mätningar ger en annan bild av läget än det vi får se i medierna just nu. De senaste mätningarna är samstämmigt 48-52, dvs Royal knappar in något.

Å andra sidan pendlar så allvarliga ting som politik mellan hopp och rädsla. Politiska val är bokstavligen en fråga om liv och död. Att demobilisera vänster-mitten genom skräckpropaganda är ett klassiskt högertrick som fungerat alldeles för många gånger.

Taxbombkampanjerna för tjugo år sedan räddade ju Thatcherismen kvar vid makten åtminstone två val i rad. Nu är det alltså kravaller i Paris som används. Effektivt kanske - eller överdrivet?
Det återstår att se. Ségo har givetvis gått till omedelbart motattack men med en oväntat svag argumentation som inte riktigt fokuserar det uppenbara:
Sarko vill använda Kärcher för att stoppa revolter i franska förorter, Ségo vill använda samtal.
Höger står mot vänster för att lösa problemen.
Konflikt mot diplomati.
.
Våld eller klassrum.

Häng me´på party, rocka och kom loss!

Från Carolina Redivivas balkong minuterna före tre en valborgsmässoafton. Foto: Essin. Rektor Magnificus ska strax hälsa våren välkommen och höja sin studentmössa som en signal, sen rusar alla studenter nerför backen.


Man är ju en salig blandning av allt. Jag gillar party och fest och allvar och gärna i total sammanblandning. Många vill inte blanda ihop de där sakerna,men jag tycker att livet är alldeles dråpligt för att inte skojas med. Och humor måste man ta på allvar.
.
Sista april är en högtidsdag för den som har ett par rottrådar i Uppsala, och det har jag.
.
Mösspåtagningen under Carolina Redivivas skugga har föregåtts av champagnefrukost (gröt och champagne), de riktiga tuffingarna har till och med gökottat redan klockan sex med den horribla kombinationen av gröt och snaps, sen champagnefrukosten, och efter forsränningen en sill-lunch.

.

Med gökotta eller sillfrukost klockan 6, champagnefrukost vid 9 och lite medhaft för att inte frysa vid forsränningen kl 10, och sill-lunch kan man lätt bli väldigt berusad och tappa skorna i backen nedanför Carolina Rediviva. Carolina Rediviva, det är alltså det gamla fina biblioteket längst upp i backen där Silverbibeln bor (och absolut tystnad råder!), mellan slottet och domkyrkan. Förr i tiden ropades namnen upp på de studenter som klarat sin examen och de fick komma ut på bibliotekets trappa med mössan innan de galopperade nerför backen.

De som kört smet ut bakvägen.

.


Varje år tar alltså ett gäng småkillar tillfället i akt att tjäna en slant. På långa stänger träs de borttappade damskorna upp, varpå barfota-barnen kan återfå sina förlorade dojor mot hittelön.


.

Innan detta inträffar har man dock med studentikost allvar hejat fram sin favorit-farkost i Fyrisån, givetvis en osedvanligt blöt tillställning i alla sorters bemärkelser, det också. Vinnarna i Forsränningen är vanligen de vars farkost inte kapsejsat, gått sönder, vält eller på annat sätt havererat. Och den givna belöningen för de som kommit torra nerför ån är att kasta dem i vattnet.


.

Man rusar nerför backen klockan 15 i Champagnegaloppen och sen kommer festen igång ordentligt. Man drar från nation till nation, eller håller hus med sina kompisar på favoritstället beroende på läggning. Den som vill ha lite finkultur hinner precis gå till aulan och lyssna på Orphei Drängar, och den föreställningen brukar vara skojig och de är alltid bra.

Vi var ett gäng som var ganska finurliga på att smita in förbi vakter och annat så vi kunde parta hela dagen utan att betala ett öre i inträde.

.

Sen är det middag. Endera äter man på nationen eller krogen. Nuförtiden antar jag hamburgerhaken kan tjäna en hacka på valborg också. Eller så har man då en tillställning.

.

Det hade jag ett år. Jag var sexton eller sjutton kanske och hade lagat maten själv och föräldrafritt och tillstånd hade givits för detta.
Det skulle komma tolv, jag tror jag hade dukat till det.

.

Det kom hundra. Ingen överdrift.

De tolv närmaste som kom först fick ju mat under ordnade former, men sen vällde det in folk som alla hade nåt medhavt och vi hade ett städat jätteparty hemma hos oss. Inga polisbesök, slagsmål eller sönderslagna servicer men musik på hög volym och dans och jättekul. Jag minns att jag häpnade - inte ett glas hade gått efteråt och den nedspydda hallmattan gick enkelt att fixa i tvättstugan.

När föräldrar dök upp syntes inte ett spår av partyt.

.

Fast det är klart, jag hade nog några stadiga grabbar med där som kunde

kasta ut en eller annan bråkstake om det hade behövts. Och de bangade inte heller för att röja efter festen och ta hand om kamraten som ställt till det med mattan.

.

När man nu har dansat, ätit och dansat igen är det dags för lite kontemplation, det är då man knatar uppför backen till klockstapeln som står utanför Slottet. Vid Gunillaklockan säger Curator Curatorum nånting som i alla år var ohörbart på grund av teknik och högtalare och sånt, men principiellt är studenternas Vårtal. Därefter utbrister Allmäna sången ut i Vintern Ra och alla andra klassiska sånger. Traditionstyngt!

.

Och nu är klockan tio på kvällen när det riktiga partyt börjar. Då har alltså de riktiga tuffingarna festat sedan sex på morgonen, och det fortsätter man med till sex morgonen därpå. Sexorna följs av efterfester med eller utan balkong och hånglande och Chardonney i kartong.

Men det är en annan historia.

.

Sen kommer förstamajtåget och väcker alla!

;)

Uppdaterat 1 maj, från radio Uppland:
Stökigt valborgsfirande i Uppsala - många unga omhändertagna
Valborgsfirandet i Uppsala igår var stökigt på många håll med en hel del fylla. Polisen omhändertog sammanlagt 97 personer, fyra av dem är misstänkta för brott. Samtidigt rapporterar socialjouren i Uppsala län att antalet yngre fyllerister ökar.
Läs mer

söndag, april 29, 2007

Skakad Sarko - mer segerviss Ségo

TILLSAMMANS utan de fattiga, utlänningarna, socialbidragstagarna, vänstern, extremvänstern, kommunisterna, tillsvidareanställningen, homosexuella, skådespelarfacket, HIV-positiva, handikappade, utbildnings- och kulturministeriet, oberoende journalister, svarta, araber, Noah, Thuram (två fotbollsspelare) och killen som snodde min kvinna BLIR ALLT MÖJLIGT! (Översättningen lånade jag från Frenchly speaking)


Bara en vecka kvar och 85 procent av de franska väljarna har nu bestämt sig för vad de ska rösta på. 15% har inte bestämt sig.
Det är så det brukar vara i val. Stor del av de där 15 återstående procenten kommer att stå i valbåset och bestämma sig i absolut sista ögonblicket.
Igår, lördag, blev debatten mellan Ségolène Royal och centerkandidaten Francois Bayrou, av, efter mycket krångel.

Nicolas Sarkozy har varit rasande över hela tilltaget att ha en debatt mellan en av kandidaterna i den andra omgågnen, och en av förlorarna från den första. Då tappar man fokus och det är tydligt - på hans kampanjsite dominerar nu ett inslag där en (sagt av en "oberoende tredje part") video rullar som angriper hela tilltaget att ordna debatt mellan Ségolène Royal och Francois Bayrou, det bärande budskapet är ungefär; Debatten angår ingen. Nå, tittarna tycker tydligen annorlunda eftersom nära 8 av 10 menar att mme Royal vann på den.
Den debatten hade två vinnare och en förlorare, nämligen den som inte fick vara med, var kommentaren efteråt.
Mycket uppmärksammat, så har aldrig nån gjort tidigare.
Tolkningen är självskriven. Bayrou har också övergått från en slags diplomatisk mittenkritik till öppna tunga angrepp på Sarko framförallt för Sarkos öppna flirt med le Pens väljare, men också för hans sociala program.

Bayrou är fortsatt kritisk mot Ségo men väsentligt mildare i tonen och debatten igår blev snarare en dialog än en ordväxling och en del skratt. Kort sagt, de har funnit varandra i en gemensam front mot högerns oförsonlighet. (Debatten kan ses här, på Bayrous hemsida...)
Så den store förloraren i gårdagens debatt är den kandidat som inte deltog, Sarko.
Kommentatorer och valanalytiker tror det är kört för Ségo. Det stå nu 47.5 mot 52,5 och är en vecka kvar.
Det skulle jag har sagt också om det inte vore för att 35 procent av Bayorus väljare före den där debatten säger att de nu väljer Sego, mot 29 i Sarkos favör.
Det där leder ju till att 36 procent inte bestämt sig före gårdagens oerhört uppmärksammade debatt, och före de häftiga utfallen från Sarko. Och väldigt många av Bayrous väljare, även de som söker sig mot högern, lade sin röst på Bayrou därför att de tycker Sarko är lite väl hårdsmält.
Det där kan räcka för att i sista sekunden komma ikapp. Tänk på att en procent upp är en procent ner.
Skillnaden mellan kandidaterna är så beskrivet inte 5 procent utan 2,5. Alla opinionsinstituten finns här.

Folkrörelse är folk i rörelse



I rörelse

Den mätta dagen, den är aldrig störst.
Den bästa dagen är en dag av törst.

Nog finns det mål och mening i vår färd -
men det är vägen, som är mödan värd.

Det bästa målet är en nattlång rast,
där elden tänds och brödet bryts i hast.

På ställen, där man sover blott en gång,
blir sömnen trygg och drömmen full av sång.

Bryt upp, bryt upp! Den nya dagen gryr.
Oändligt är vårt stora äventyr.

Ur diktsamlinen "Härdarna" av Karin Boye (1900-1941), skriven 1927.
Teckningen ovan är lånad från tidningen Ergo och beskriver den 21-åriga studenten Karin Boye i glatt gamäng i Uppsala.
Artikeln som länken leder till är läsvärd, det var inte så himla enkelt att vara kvinna och student på 1920-talet, och kanske inte otypiskt för tiden att Boye och andra begåvade kvinnor sökte sig till vänsterrörelsen, Clarté, som reaktion på det bigotta inskränkta manliga snobbiga utestängande elitistiska i universitetsmiljön.

lördag, april 28, 2007

Françoise Hardy - Tous les garçons et les filles

1963 Monaco alltså

Vad har mustascher med melodifestivaler och franska val att göra?

Det pågår en slags kampanj som handlar om prostatacancer och Expressen har kommit på en finurlighet

- Hörrni, jaag vet; Alla killar som stödjer kampanjen för "pappografi" och forskning mot prostatecancer kan ju odla en mustasch!

- Alla kan väl för f-n inte ha mustasch.Det är ju fruktansvärt fult!

- He he, nej vi gör en omröstning. Sveriges poppigaste kändis får som straff av svenska folket att odla mustasch til stöd för cancerforskningen. Käckt va.

Så jag skickade min katt. Jag ser framför mig alla snyggingar förstörda av denna bedrövlighet, som om det inte vore nog med alla vackra unga pojkar med otroligt fula pipskägg. Men de har åtminstone valt det själva.
Misstasch!
Sen har jag nominerat: Reinfeldt och Olofsson eftersom det vore trevligt att kunna säga något snällt om dem. Dessutom kan Expressen sen göra hemmahosreportage hos Filippa Reinfeldt för att få hennes tio bästa tips på hur man får bort mustaschen och en öppenhjärtlig intervju; "Flippas mörka hemlighet; jag noppar den varje morgon" Alternativt Maud Olofsson - "det var Torbjörn som lärde mig sköta en hyvel och ett parti".


--------
Fredagsmys och jag upptäcker plötsligt varför jag fått den gamla slagdängan L ámour s én va på hjärnan, det är som vanligt den svenska televisionens fel. Man slökollar på TV (Vilket betyder somnar i soffen) och vaknar plötsligt och har då en eller annan version av den där låten framför sig på en ava som hör till fredagsunderhållningen.
Tack Micke för hjälp att identifiera låten! (Francoise Hardy, Monaco 1963.)
Nå. Detta har nu under fredagskvällen föregåtts av en hit. Ungerska bidraget i årets melodifestval, say no more! Fenomenalt.

Magdi Rúzsa
Unsubstantial blues.

Hon har skrivit den där låten själv. Coolaste videon också.
Ruggigt bra. Vilken pipa! Passion.
Man bara måste ge sig.
Och jämför med Finlands bidrag som behandlar samma ämne. Jag lägger upp den här nere.

Så om inte Islands Eirikur Hauksson eller Ungern kammar hem hela klabbet i år, då vet jag inte vad. Och varför inte. Om finsk dagishårdrock klarade skivan i melodifestivalen förrra året, kanske det är dags för en riktigt tung Blues-låt i år. Dessutom tävlar Tyskland med Frank Sinatra och full orkester och en låt som heter ungefär: Kvinnor regerar.

Jaja. Tjata inte. Det är klart att the Ark vinner. de har en jättebra låt, bra video, bra show och kommer att vinna. Så Sverige vinner, ungern tvåa och Island trea.?

Irland har en rätt trevlig liten, väldigt irländsk sång - men ingen poplåt kanske. They Can´t stop the Spring.
Mer etniskt; en Bossanova från Litauen, inte riktigt den där slagdängan vi trallar på. Men finstämd och som gjord för dansgolvet den där lite lugnare stunden.

Å sen kom nån på att den gamla Allo allo, hemliga armén skulle skicka in några gossar på scenen och sjunga på frenglish och det hade varit jättekul om det inte vore för att själva låten är enerverande. Men det visar att Frankrike genomgår en rejäl omprövning.

En vecka kvar till valet. Ipsos (den största av opinionsmätningsinstituten) säger idag 47,5 % mot 52,5 och Barbro Hedvall skriver i Dagens DN något om förutsättningarna för den som nu liksom jag följer det där valet.

x

Så nu vet ni vad mustascher har med melodifestivaler och franska val att göra.

Typisk fransman. Basker, mustasch, baguetter, vin och ett obegripligt uttalande: "b".

Rúzsa Magdi - Unsubstantial Blues

Årets coolaste melodifestivallåt. Lätt

fredag, april 27, 2007

Welcome To Sweden - Första Maj Firandet

Bruksanvisning på engelska. Deadly serious!

Första maj kan firas så här också...

... och vill man veta nåt mera om den saken kan man även kika på http://www.gavle.ssu.se/ och detta tipsade Jobjörn om. Länk till honom finns där i länkeriet.

I år rockar första maj...

... för vi har dels beställt sol, har tänkt låna alla bänkarna nedanför en av ortens kyrkor för folk att sitta lite på, högtalare, ärtsoppa (Viran vevar säger hon, och eftersom Viran är vår allra äldsta medlem och nu självuppoffrande tänkt röra i ärtsoppan hoppas jag nån kommer dit och äter upp den också!)

Och sen har rockbandet Sharp lovat att spela oss varma som inledning.

Detta klockan tio på första maj. Årets huvudtalare är Britta Leijon, fd demokratiminister, som har en del synpunkter på hur vi kan bli lite smartare demokratiska socialister, och sen Azadeh Rojhan som talar för SSU:arna och som redan är en lite smartare socialdemokrat.

Sen tar vi oss till det stora tåget i Stockholm och nu träffade jag tidigare idag vänsterpartiets ledare i Upplands Väsby som lovade att undfägna oss alla som ska på olika första majtåg en kopp kaffe om vi tar just tåget, pendeltåget till tåget.
Smart.

Sen ringde nån och undrade vad man säger i första maj tal och om det har jag absolut inte en aning, jag har bara skrivit dom eller coachat den som ska hålla dem. Vilket gjorde att jag plötsligt, föärfärande, insåg att det nog är risk för att även jag måste säga något sammanhållande upprymt, välkomnande och alltså sätta mig ner och formulera detta.

Det är då Karin Boye klev in genom dörren. Igen.
I form av boken "På väg." vars titel påminner något om en Boye -dikt med strofer som "Bryt up, bryt upp, den nya dagen gryr. Oändligt är ditt stora äventyr." Boken är som skärvor av ord från den extrakongress vi nyss hade, fria att välja och plocka bland; "för mig är socialism, mer än något annat, en fråga om frihet"
Öppnar så mailboxen och hittar Monas utmaning.

Yes. Detta blir en spännande vår. Och oändligt är vårt stora äventyr.

Första maj
Suseboparken.
Finväder.
Rock med Sharp.
Demokratital med Britta Leijon
och
ungdomens starka röst bärs fram av Azadeh Rojhan.
Det är nu det börjar svänga om fanorna.

torsdag, april 26, 2007

Frågor man inte kan ställa...

Har bakom mig några intensiva dagar då jag i mitt arbete mött rätt många av mina fd journalistkollegor i jobbärenden. Om jobb skriver jag inte av princip i bloggar, men en fråga måste jag få lyfta fram för den satte fantasin i rörelse:

Om man övar olyckor kan man använda skademarkörer, vilket alltså är människor utklädda till skadade, sminkade med pålimmade inälvspaket och annat riktigt äckligt, de kan vara chockade som irrar runt och skriker och nån har hällt fyra liter ketchup (nej, jag skojar, det är inte ketcup) över skallen.

Radio Metropol ställde alltså frågan hur man hittar de där skademarkörerna. Men de glömde fråga hur man tar ut dem. Jag vet att de ville, men det går ju inte att skratta hejdlöst om man håller på med så allvarliga saker i direktsänd radio!

Audition för skademarkörer - jag ser framför mig en sketch av Killinggänget. Robert Gustavsson är producenten som säger vilka som irrar eller spelar avsimmad tillräckligt bra...
- Hörrdu, kan du stöna lite ondare?

En annan fråga man inte kan ställa slutar på fil. Om man exempelvis tycker om Tyskland, och det gör jag, så kan man kallas för tyskvän eller tysklandsvän och det behöver inte alltid klinga positivt. Gillar man Frankrike, och det gör jag, så heter det Frankofil och det är helt klart inne just nu. Tyskland är inte inne, men Berlin är alltid rätt och inte lika snobbigt som Paris.
Det kan heta Anglofil också, och det omfattar nog strängt taget bara delar av England, nämligen Camden Lock eller loppisen på Portobello Road, platser där man kan lyssna på David Bowie, Shakespeare eller inta sitt High Noon Tea. Liverpol är exempelvis helt fel. Riktigt fel, men mest fel är Dublin, och allt skotskt.
Sen finns numera japanofil vilket antagligen är en ren fantasiprodukt och borde höra hemma i mejerihyllan, och eftersom Kineserna lyckats bli inne så finns givetvis även Sinofiler.
Men:
Man kan inte säga svenskofil och handlar det om Lichenstein börjar det låta perverst.
Alltså kan man inte få höra följande korta dialog mellan en reporter och författaren Henning Mankell, bosatt halvårstid i Mozambique och halvårsvis i Wallanders hemstad:
- Är du Mozambiquefil, Henning Mankell?
- Nej men jag gillar Skåne. Med sill till.

Och det är kanske tur det.

Man säger heller inte att man älskar Sverige, det är ett uttryck som hör ihop med fraser av typen" varje morgon vaknar jag lycklig i vetskap om att vår kompetensta partilwedning idag ska fatta ett bra beslut. Efter frukost läser barnen högt ur partiprogrammet."

Det är strängt taget lite konstigt. Vi älskar ju Sverige, men kan inte säga det högt så vi sjunger det istället:
Vintern Ra, Sjung oms, Glad Sås.
Sedan studenterna tystnat med sina nationalromantiska epos tar arbetarrörelsens körer vid med Internationalen, och sen (halleluja!) glider vi in mot sommaren och allsångpå Skansen och: Ge mig en allsångsafton utan orrberg, skärgårdsöar, de kyssta haven i olika tappning, öppna landskap, de sköna värmeländerna och nattsvarta tjärnarna där månens blekvita glans speglar sig.

Så den frågan ställer vi icke: Älskar du Sverige.
Vi skulle stamma förläget till svar. Frågaren skulle bli utstirrad.

I´m lovin´it heter en reklamslogan för ett inte särskilt okänt hamburgermärke, de gav upp försöken att översätta det till svenska:
Jag älskar det!
I alla andra länder i världen är det lättare; J áime la France!, Ich Liebe Deutchland eller hellre Ich bin noch ein Berliner, I love UK.

Nämen va fan. Svenskofiler i alla länder, förenenen eder. Så lagom!
Och vi som är svenskar, sedan tre minuter eller trettio generationer - låt oss sno tillbaka flaggan och stoltheten över svenskheten och knyppla ihop det med lusten att leva som de världsmedborgare som vi också är.

Vi har skaffat flaggstång. En gång per år pryds den av den norska flaggan, det är på 17 maj. Annars vajar gul-blått till topps. Men om nån kunde tipsa om var man kan hitta den gamla fina sillsalladen, öknamnet på den norsk-svenska unionsflaggan - så hör av dig.

Se där - ännu en fråga man inte kan ställa! Var kan man köpa en unionsflagga att ha i flaggstången?

Sweden - The Snabbmat Nation!

=)

onsdag, april 25, 2007

Fransk gratäng och den nya europeiska socialdemokratin


Ségo fördubblade medlemsantalet på ett år...

... genom att värva 100 000 nya medlemmar.
Hur gör man?
Arrangerar flera tusen möten. Öppna internets alla portar för att skapa debatt, ta debatt, öppna partiet för diskussion och konflikter men också för att steg för steg gör socialistpartiet till en angelägenhet för franska medborgare. Bjuda in alla och envar att delta. Nu är hon där. Har många många vänner. (Och ovänner för all del) Har ett program som många uppenbarligen kan känna är relevant.
Bayrou som gjorde ett knallval i Frankrike men inte nådde ända fram med sina 18 procent vill inte ta ställning till vem av de återstående två kandidaterna han kommer att rösta på. Idag har han sagt nej till alla.
Så gör den försmådde friaren rimligen av ett skäl av tre möjliga:
Endera för att han faktiskt inte vet hur det ska sluta och inte vill sitta med Svarte-Petter, att ha satsat på förlorande häst. På det kortet finns ett porträtt av Chirac och många kan ha röstat med Bayrou mot just Chirac, och mot Sarkozy.
Eller också för att han gör det, vet hur det går, och inte riktigt gillar det.
Det tredje skälet handlar om förhandlingar.

Vilket gör mig en smula fundersam ändå. Alla tre skälen pekar i riktning mot Ségolène Royal, och nu borde Sakorzy ryckt iväg ordentligt i opinionsmätningarna som en följd av att såväl stor del av le Pens väljare som Bayorus borde luta mot en röst på Sarko.

Men det står 46-54 fortfarande och idag hörde jag på radion att någon mätning börjat vända så att skillnaden nu bara är två procent igen.

Vi har trots allt här en fransk socialistkandidat med långtgående tankar om demokratiska förändringar och som både orkar ta en konflikt, leda, och slakta en helig ko.
Hon är inte främmande för att ro en båt med mitten, Bayrou, för att åstadkomma förändringar, jobb, tillväxt, vidgad demokrati i praktisk handling och framförallt ett öppet samtal om välfärden.
Alltså - den europeiska socialdemokratin bygger broar över de traditionella konfliktfloderna som i Tyskland med kristdemokraterna, och kanhända alltså i Frankrike i framtiden. (Hur beskrivs det där ur ett högerperspektiv? Sällan man hör det den vägen, men samarbetet är ju ömsesidigt.)

Det skulle onekligen påverka hela Europa med en vänster-mitt konstellation i Frankrike, eftersom bara i den ordningen skulle Frankrike ha kraft att omfamna hela det europeiska äventyret och bli européer igen. Motsvarande gäller i Tyskland och påstår jag även här i Sverige.
Medlemsomröstningen som Sego tvingade igenom, hela hennes sätt att bygga en egen partiorganisation vid sidan om den gamla trötta (och intriganta) och de arbetsmetoder den använder som är inbjudande, öppet, demokratiskt, individuellt.
Hon har engagerat 100 000 fransmän till partiet, det är som om socialdemokraterna i Sverige på ett år skulle värva 125 000 medlemmar, dvs fördubbla medlemsantalet.
Istället har vi svenska socialdemokrater på tio år förlorat nästan hälften, 100 000.

Stabilt ligger opinionsmätningarna just nu på 54-46 till Sarkozys fördel, till och med något stärkt efter valet.
Men inte ens en fjärdedel av Bayorus väljare har alltså valt att ta ställning för Sakro, uppgången är snarast marginell. Ségo svarar med en utmaning - till Bayrou, på en debatt. Och en flirt över blockgränserna.
Oavsett hur det går, har vi något att lära av Ségo och hennes sätt att arbeta politiskt. Hon har länge förstått vikten av vänner, många vänner, goda relationer.
Hennes syn på politik är vardagsnära, det handlar om egenmakt alltså, i fransk socialistisk tappning.
Hon och hennes många många nätverkande medarbetare har också en modern framtoning. Alla sätt är bra utom de som inte fungerar.
Sen är det så med en pågående aktiv kampanj som man engagerar sig i - att det får en att fundera lite.
Borde vi inte alltid, mer eller mindre, befinna oss i det där glada, positiva kampanjläget när vi är ute och träffar mycket folk? Jo. Därför att val vinns ju inte på snarta trix och korta puckar, men man kan förlora dem på att inte ha vårdat sina relationer ordenligt. Val vinns mellan val. Därför är valanalyserna smärtsamma påminnelser om detta:
0,4 procent av LO:s medlemmar uppge att de träffade en s-politiker i valrörelsen, färre än fem procent av befolkningen som helhet uppger normalt att de träffat en politker, och i den områden där vi bevisligen träffat väldigt många genom dörrknackning, även där uppger de boende att de inte sett ryken av en politiker. (Bara en procent säger att de träffat oss).
Det betyder alltså att de träffat oss men inte identifierat oss som politiska företrädare. Och det måste bero på oss själva, vi har inte vårdat relationerna och vi har stött ut en hel del av våra egna medlemmar.
Dags att bjuda in dem igen och att våga tänka om, tänka nytt, ta kontakt.
Arbetsgrupper är ett sätt. Fria helt nya former ett annat. (Ja, vaddå - rock för socialister, pubafton med kortdebatt. Stormöte, jo, men hellre miljoner småmöten. ) Studier men de behöver kanske inte vara stöpta i den vanliga formen. Tankesmedjor med eller utan ärenden, Öppna möten, öppnare möten. Nya mötesplatser.
Jaa, jag känner varmt för att våga låta oss inspireras av den där franska potatisgratängen: lite grädde, mycket potatis, purjolök, lök i strimlor och lite vitlök för smakens skull, salt och peppar.
Alltså - hårt arbete (potatisen), men också nöje (grädden). Studier, organisation och demokratiska spelregler (löken) men också nya metoder och plats för ett varmt skratt och en tuff intern debatt (salt och peppar).

Och massor av plats för alla oss individualister. (prova lite salami och persika).
Det vill säga oss alla. Säg den som inte är individualist.
x

Kommentarer överflödiga...

... jag uppmärksammades på jävsdebatten i Kommunfullmäktige i måndags. Kommunstyrelsens ordförande Jan Holmbergs retorik angående vem som är gift med vem - eller ligger med vem - talar för sig själv.

Jag kan konstatera att tre moderater i barn- och ungdomsnämnden tvingas lämna möten på grund av jäv.

tisdag, april 24, 2007

Wow. Det finns hopp...


... det var knökfullt, varmt vi fick ställa in ett par extra stolar.
Detta är en blogpostning av aningen mer intern natur:
till alla kamrater i Väsby med omnejd om gårdagkvällens fantastiska AK-möte. Jag blev lite rörd av uppställningen, att så många kom!

Eric - tack - du var enormt energigivande, inspirerande och jag tror vi alla lärde oss en del nytt. En fin varm, nästan sommar-, kväll - och stora rummet i Susebo fullt. Och då var det ändå dessutom flera andra möten som kolliderade med den här kvällen.

Nu går vi alltså vidare. Vi svarade inte på frågor igår. Vi ställde dem. Eller hur?

När vi nu träffas nästa gång ska vi alltså börja formera oss. Men inget hindrar att någon fattar en penna och börjar formulera sig. Eller skickar in en synpunkt om studieverksamheten till Vanja.

Vi behandlar studieprogrammet i formell mening på arbetarekommunens nästa styrelsemöte den 3 maj, men sen kommer det ett utskick och möjligheter att komma med fler idéer och synpunkter.

Vi har inte problem med för många idéer. Den som vill komma med synpunkter snabbare gör det genast. Skriv en kommentar så ska du få Vanjas epostadress. Jag kan inte skriva den i bloggen för då bombarderas den med spam.

På samma sätt finns det ju redan grupper som arbetar med olika frågor - mer om detta i nästa medlemsutskick alltså. Pennor som börjat formulera en berättelse finns också, vi behöver fler såna. Och några kloka skallar som kan föra vidare den där berättelsen till alla vännerna i rörelsen, där jag tror fackliga utskottet är en bra förebild för hur vi skulle kunna arbeta på bredare front.

Det är nämligen en slags vits med lite ostyriga processer som det vi nu är i färd att ge oss in i. Ostyrigheten öppnar upp, höjer taket lite och vädrar ut lite gammal unken luft utan att lämna sårade känslor efter sig.

I slutänden är fler involverade. Och då, det är min fasta övertygelse, har demokratin inte bara breddats (flera är med) och fördjupats (i fler processer) utan dessutom har den djupnat (bättre beslut) och vi blir tillsammans oändligt mycket starkare, snabbare och framförallt mer benägna att lyssna på andra och våga följa hjärtats röst lite mera.

Det känns ovant rörigt i början, men i slutänden är det en ordning som tillåter både vals och samba. Tänk på vad Eric sade om medlemsvärvningen Royal åstadkommit på ett år i Frankrike! Nå nästa steg återkommer styrelsen till i nästa medlemsutskick inför majmötet.

Nu siktar vi på nästa möte. Viran har redan lovat att komma och röra i ärtsoppan. Och hon påminde om att vi inte ska glömma pensionärerna. Hon har rätt förstås, pensionärerna blir yngre, och fler och piggare och drabbas oerhört orättvist av Reinfeldt politik. Som detta enkla att de betalar mer skatt än en löntagare med samma inkomst. Hur ser logiken ut i det?

Ni ställer väl upp på första maj. Klockan 10. Susebo. Finväder är beställt!

Bandet som spelar heter Sharp. Britta Leijon är årets huvudtalare tillsammans med Azadeh Rojhan, SSUs förre ordförande i Väsby.

Röd pall med tre lika långa ben:
Företag och tillväxt. Stark fackföreningsrörelse. Trygg välfärd.

Möte utan dagordning - välkommen ikväll...


... till Susebo, ABF-huset i Suseboparken (Skolgatan 2) i kväll, då har arbetarekommunen möte och vi har ingen dagordning.
Klockan sju.
Jo, det har vi: överst står Eric Sundström, fd ordförande för Studentförbundet och numera chefredaktör för Aip. Bloggare förstås. Han ska ge oss lite inspiration och nystartskänsla under rubriken
... och nu? Vart går vi?

Den där rubriken får mig att tänka på en fransk skolbok jag hade för hundra år sen, den hette On y va´, vilket betyder ungefär lite lakoniskt "Man går dit".
Eftersom Eric precis kommit hem från den franska presidentvalrörelsen kan det ju i och för sig passa bra. Men viktigare ändå är vår egen förmåga att tända till, bottna tryggt i våra värderingar och ändå våga segla framåt och våga ompröva, våga kritiskt granska, våga lyssna.
Välkommen Eric!
Den andra dagordningspunkten är väldigt löslig: arbetsformer.

I helgen hade vi en distriktskongress med ungefär en sådan dagordning, som principiellt slutade med att alla förslag bifölls av distriktsstyrelsen utom de femtielva nya arbetsgrupper som föreslogs.

Istället för fem Eric Sundström hade vi fem andra olika seminarier och Britta Leijon höll ett inspirationstal för alla närvarande. Hon kommer förresten hit på första maj, då får ni chansen att höra henne tala om demokratiutveckling.
Så vill du påverka - hur vi mejslar fram verksamhetsplaner, arbetsformer, nya politiska plattformar och allt annat som ligger framför oss - kom. Delta i förändringsarbetet du också.
Och du som läser det här och ännu inte är medlem. Kom.

Pröva oss! Du är välkommen.

Alla behövs.
Alla ska med.
Så enkelt skulle det kunna vara...

måndag, april 23, 2007

Världsbokens dag!


Jamen - nu har jag ju missat att det är världsbokens dag - den hade jag aldrig hört talas om förut. 23 april.

Detta tack vare Mona som jag inte sett på nästan tio år, jo, det har jag i typ fem minuter här å där, men det är tio år sen nästan som vi en period jobbade på samma arbetsplats.

Och nu har hon - gammkäringen (för alla er sydövers ifrån så uttalas käring som kär och härleds ur kär som i kärlek. Inte som det uppländska kärr som är lätt negativt om man inte har en sabla massa humor.)
Om Mona kan jag berätta ett och annat som hör till anekdoter av typen folk som gör sånt som de egentligen inte riktigt törs, men gör ändå. Sån är hon.
Och nu har hon alltså vågat börja blogga. Cool. Hur cool som helst.

Vilket minner mig om kvällen igår. Här sitter alltså då plötsligen min svärmor, hon börjar närma sig 34 årsdagen. Säger hon. Jag kan säga att hon tidvis har ett lösligt förhållande till den exakta sanningshalten i vad hon säger, men är rätt bra på att komma ihåg saker. Och det är inte så lite det.

Sen sitter två ungdomar på 70 respektive 70+ och konverserar teaternamn i Oslo på 1920-talet och framåt. Tappar ett namn eller ett annat, och använder givetvis datorn (bärbar, trådlöst nätverk) och wikipedar fram svaret på det som felades i konversationen varpå den kan fortsätta. Jag fixar potatisgratäng när detta pågår.
Sen söndagmiddag; färska sparrisar - ja, det är gott! Gravad lax, italiensk skinka, norrlänsk löjrom (i en salig blanding som vi kallar för varié) och sen det där påska-lammet vi oätit ihop den här påsken som varit.


Skatteplanerar-planer återremitterade - igen.

S,v och mp yrkade återremiss igen på frågan om dotterbolag och dotterdotterbolag för att sälja fastigheter eller ombilda till bostadsrättsföreningar och slippa betala skatt för reavinst. V och mp biföll s yrkande. Upplands Väsby kommunfullmäktige igår, den som vill se debatten hittar den här.

Ytterligare nya fakta har kommit i brev från Hyresgästföreningen som inkom den 17 april. Dessutom borde kommunens revisorer titta på frågan.

Jan Holmbergs argument för att inte återremittera ärendet är att det kostar 50 000 kronor att kalla samman kommunfullmäktige. Han kommer att kalla in ett extra kommunstyrelsesammanträde och ett extra kommunfullmäktige.
- Det är helt okej att behandla frågan i ett ordinarie sammanträde, svarade både Anders Anagrius (v) och Leif Berglund (s)

Varför det brådskar förklarade dock inte Jan Holmberg.

Hoppas dom väljer Björklund...

Det var då det. 1991. Bengt Westerberg lämnar TV-studion i protest mot Ny Demokrati och dess invandrarfientliga politik. Hans efterträdare skulle komma att kräva språktester av invandrare. Men nu får Leijonborg avgå.


... för med major Jan Björklund som ledare lär folkpartiet åka ut ur riksdagen i nästa val.
Ur askan och in i leden, nej det tror jag inte håller.
Men inte ens den elaka Käringen mot strömmen tycker det vore det allra bästa eftersom jag tycker det är mer sympatiskt med politiska system som rymmer mer än två åsikter i taget.

Och då hade det varit bättre med ett folkparti som finner sina ideburna rötter igen efter den vilse i pannkakan-färd Leijonborg lett in partiet i.
Så sent som för ett par månader sedan hörde jag en sk tung folkpartist yttra, offentligt, en drömsk erinran om hur det var på den tiden Bengt Westerberg och Peter Örn ledde folkpartiet. Det var mer humanism, defintivt ett annat tonfall i integritetsfrågor och en djupare förståelse för människors vardag än någon nu ledande folkpartist på riksplanet lyckas visa.
Eftersom skolmajor Björklund dominerar så totalt att han skymt sikten i ett par år nu för den forna Leijonkungen så är det svårt att skymta dom gamla socialliberalerna av den mer intellektuella sorten, men dom finns där och alla heter inte Ullenhag.


Andra bloggar om: , , , , , ,

söndag, april 22, 2007

Ségo mot Sarko i andra omgången



Nicolas Sarkozy och Ségolène Royal gick som väntat vidare till nästa omgång av det franska presidentvalet om två veckor.


Men skillnaden mellan de två bådar inte gott för oss som håller tumme för Ségolène Royal.

Just nu, men det kan ändras under natten, är det ungefär 29-30 för Sarko mot 25-26 procent för Ségo. Le Pen krympte till 11 och Bayrou låg kvar på 18, förvånansvärt högt. En triumf för demokratin skriver Ingrid Hedström i DN och Barbro Hedvall i sin ledare börjar teckna konturerna av en vinnande presidentkandidat Ségo med rubriken "Fördel Ségolène".
Själv är jag inte lika säker även om hon har en bra kampanj. Ipsos var snabbt ute med en opinionsmätning som ger Sarko ett tydlig försprång just nu (54 % mot 46%), enligt SvD.

Släkt på besök med rötterna i Frankrike kommenterar möjligheterna att Frankrike ska få sin första kvinnliga president om två veckor med en intressant iakttagelse;
- Hon är för perfekt, det stöter bort en del kvinnliga väljare.

Och så var vi där igen i genusfrågan...Och onekligen har det förekommit rikhaltiga inslag som slår mot hennes yttre, kommentarer om kläder, om hon kan föra sig i de fina salongerna, sjunga Marseillaisen, tas på allvar i utrikespolitiska frågor - Sarko avkrävs inte motsvarigheten till svar även om han för all del häcklas han också för ovidkommande detaljer som rykten om äktenskap som spricker etc.

En sak är i alla fall säker. Valdeltagandet är rekordhögt i denna första omgång (85%) vilket borde innbära att nån eller några av kandidaterna har mobiliserat väl.
För det andra att säkerhetspolisen som enligt nån form av väl spridda rykten ska ha siat att le Pen och Sarko skulle gå vidare, igen, att de gick fel. Men det kanske var en del i en strategi från nån?

Den stora förloraren i denna valrörelse är företaget Kärcher som har vädjat till kandidaterna att inte använda deras företags namn i kampanjer, politiska teckningar etc Vilket alla gett katten i.

Bakgrunden är Sarkos uttalande i samband med kravallerna i Paris förorter att han skule vilja använda en Kärcher för att "tvätta bort slöddret" från gatorna.

---

Filippa Reinfeldt är en god mor

Favorit i repris - China TV veckan innan de kloke landsfadern i sin visdom rekommenderade SVT att lägga ner programmet.
Eller hur det nu gick till.

Möjligen provsmakade redaktionen fru Reinfeldt berömda mandelmusslor eller Fredriks Reinfeldts berömda gubbröra utan ägg (eftersom barnen är våldsamt allergiska mot just ägg), en klassisk påskrätt han berättade om i Meny på P1 strax före sagda storhelg.
Gubbröra?
- Jag sa ju det! Han sa ju det menar jag. Gubbröra.
- Utan ägg?
- Ja för han sa alldeles innan att det blir inte så mycket ägg på deras påskar eftersom barnen är allergiska. Och sen sa han att hans personliga favorit var att laga en gubbröra.
- Det kanske var ett skämt?
- Skämda ägg? Så redaktionen för China TV fick ont i magen. Ja kanske det.
- Eller så chansade han bara. Gubbröra låter lite manligt sådär. Med pilsner till och fotboll och sport-extra.
- Jag tror Perssons strömming är godare.
Jag äter hellre lamm. Till påsk.

Happy Earthday 2007

Young Tubers gratulation Happy Earth Day.

Jag var inte sist...


... att lämna kongressfesten igår kväll, och tur var väl det för en arg telefon ringde i jobbangelägenheter klockan halv sju på söndagmorgonen. (Tusan ta dom som skriver debattartiklar på helgerna...)


Så nu sitter jag här när familjen sover, klarvaken, har läst tidningen, skummat alla medier på internet och vidtagit världens enklaste åtgärd, ett telefonsamtal till.


---

Jättebra stämning var det på kongressen och en ståuppare jag aldrig sett tidigare som var helt enkelt fenomenalt rolig. Vi skrattade så vi höll på att trilla av stolarna. Bra band, fullt ös på dansgolvet, högt i tak i debatten och en glad ton. Och Mona kom direkt från Arbeiderpartiets kongress i Oslo till "hemmaplan". Bejublad förstås.


---


Hittar en ny politisk rörelse på Internet. YoungtubersUnited, det vill säga en hel rad ungdomar som återkommande skickar filmsnuttar på YouTube.com. Och nu i fredags har dom gått ihop och skickat ett gemensamt budskap om att dra sitt strå till stacken för en miljövänligare värld.


Budskapet:

Think Globally, Act Locally.

Reduce, Reuse, Recycle

We can make a difference.


Lysande!

De är inte så många ännu, en handfull, men de sitter i pojk- och flickrum runtom i hela världen och samarbetar om viktiga frågor ibland. Fast mest har de skoj. Gudskelov.


A Tribute to Dr Martin Luther King Jr. är dock ett allvarligt inlägg om fred och tolerans från ungdomarna/barnen. Inte så långa, sevärd.


---

lördag, april 21, 2007

Pinsamt ministerbesök i Rosengård


På nyheterna ser jag en stammande minister som på fullt allvar hävdar att hennes besök i Rosengård gör skillnad. Situationen är snubblande nära den där gången då Birgit Friggebo, också hon folkpartist, manade en rädd och arg skara i Rinkeby att sjunga We shall overcome, mot bakgrund av att Stockholm drabbats av en krypskytt som smög runt och sköt på invandrare, den så kallade lasermannen. Först långt efter det där mötet skulle han identiferas och senare gripas.

Nu brinner Rosengård, och säkerligen har mediarapporteringen förstorat händelserna en smula, men icke desto mindre brinner Rosengård. Varför? Jag tror inte det finns något enkelt svar på den frågan. Men jag är övertygad om att det bottnar i frustration, vanmakt.

Ministern står där nu i Aktuellt och talar om föräldrars ansvar. Sen stammar hon fram nåt om att riva hindren som gör att man inte får jobb.
Kors. Välkommen til planeten jorden Nyamko Sabuni. Hur ska du riva hindren? Och vad exakt menar du föräldrarna ska göra, vad skiljer föräldrarna i Rosengård från dem i Lidingö? De är ju utlänningar så de är kanske slarvigare då? Det är ju va du står och säger. De bryr sig inte.
Den där vreden och frustrationen som var bränsle i upploppen i Paris förorter, i Köpenhamn, och nu i Rosengård - den beror inte på slarviga föräldrar, jag vet ingenting om hur det är att bo och leva i Rosengård, men just det kan jag lova.
Prata med Dallas, boxningstränaren som förekom i Aktuellt och som har en helt annan berättelse efter trettio års arbete med de ugndomar som bor i Ropsengård. Det finns en Dallas i nära nog varje förortsområde.
Prata med ungdomarna som bor där, om deras framtidsdrömmar. Prata med föräldrarna om deras framtidstro.

Arbetslösheten i Rosengård är enormt hög, och naturligtvis beror det på diskriminering. Det finns inte jobb för den som har fel namn och fel hudfärg, förlåt kära rara Sabuni som själv har ett färggrant ursprung och en framgångsberättelse. Du borde kunan vara en förebild, nu visade du tydligt att du är systemet.
Det här är ett citat:
"Att så många unga är ute sent på kvällarna beror delvis på trångboddheten. I vissa lägenhgeter bor både två och tre familjer, säger Sabuni.
Hon säger också att ingen tvingar dem att leva så.
-Många som bor här har en väldigt snäv värld som de lever i. Många har aldrig lämnat Rosengård - många har inte varit vid havet och stranden. Med den rädsla som då uppstår förstår jag att man inte ser möjligheten att flytta från Rosengård, att man kan flytta till en annan kommun men ändå ha den här kommunikationen och umgås med sina nära och kära, säger Nyamko Sabuni. "
Det är alltså den enskildes fel att man saknar arbete i Rosengård, bor trångt och inte törs flytta därifrån så har du också satt din signatur under en starkt rasistisk berättelse som jag inte trodde en folkpartist om.

Welcome mrs Chance to the real world. Varför inte fråga människorna som bor där vad de själva tror och tycker?
Men det är typiskt och det är genomgående: Vi har en regering som konsekvent skuldbelastar individen för systemfel.
USch, jag blir rätt deppad när jag hör sånt.

fredag, april 20, 2007

Presidentval och kongresser




Slutspurten och franska presidentkandidater transformerar sina webbplatser, Opinionsmätningarna upphör.

Sarkozy leder fortfarande. Hans site är nu nästan helt strippad och omdöpt till 72-timmarsbloggen.
Gagner betyder ungefär vinna eller tjäna (in). Budskapet alltså " x timmar att vinna; på söndag blir allt möjligt." Så här såg den ut nyss.

Tidningen Marianne har gett ut en tolvsidig historia kallad den sanne Sarkozy, fördubblat upplagan, sålt slut på 300 000 kopior och tryckt ytterligare 60 000 som de säljer på: "Allt ni vill veta om Sarkozy som de andra inte vågar tala högt om", ungefär. Trendkänslig tidning sägs det, jag har ingen aning.

Den spanske premiärministern Zapatero var på besök för att stödja Zapatera som hon faktiskt kallas ibland hemma i Poitou-Charentes. Blev till och med ett inslag i svensk tv.

le mondes politiska redaktör skriver under rubriken Det kategoriska imperativet. Nej förlåt det demokratiska imperativet skulle det vara; släng inte bort din röst på småvänster eller Bayrou om du vill bli av med Sarko.
Vilket förstås får alla utom Ségoléne Royal att förarga sig en smula.

--------


Tjuvlyssnar över en axel på Mona som talar väl på norska arbeiderpartiets kongress som för övrigt förefaller vara upplyftande och nydanande historia. Mona är bra. Mer stringent och kortare i uttrycket, och framför i princip linjetalet från vår egen extrakongress: omfamna äventyret. Lyssna till våra kärleksfulla kritiker. Men nu har budskapet mognat.


I morgon väntar vår egen distriktskongress i Sollentuna, även där är temat nytänkande, mer samba än marsch, mer lyssnande än talande. Och nu har jag äntligen lyckats formulera mig om relationerna.

- Och köpt energilampor på Ikea, motsvarande ett ton koldioxidutsläpp.

Får vi se om det håller!


x


Inlägg i - tja: Debatten

Alanis Morissette "My Humps" och jag Krassman jag erkänner, jag fann den på din blogg! krassman-inyourface.blogspot.com/

Hemstulet smakar bäst brukar jag säga.

Det brinner i Rosengård och flammar i Frankrike


Lite blandat kommer här nedan en kavalkad av aktuella filmer som är UTubade i den franska presidentvalkampanjen.

Jag skrev fel på en av dem, den om le Vrai Sarkozy (den sanne Sarkozy) har nästan 1,5 miljon sett på.

De två: Nicolas Police och den sanne Sarkozy toppar långt före alla andra filmer av det här slaget om man ska tro tidningen le Monde respektive lhivic om mäter visuella kampanjer på internet.

Slutspurtande: en liten broschyr jag hittade som intresserade absolut ska fundera närmare kring. Innebörden av vad Ségo säger redan i sin första punkt på andra sidan är en samhällskritisk hållning - vi ska rehabilitera arbetets värde - och åtgärden konkret; 500 000 ungdomsjobb finns som punkt ett på första sidan.
Möjligen skulle jag invända att det är lite många punkter (10) och pelare (7 på 7 minuter) och 100 förslag och grundstenar och så vidare för väljarna att orientera sig bland.
Men videogrammen har det då blivit ordning på. Observera vem som är huvudpersonen i dem - inte kandidaten Ségo, utan vännerna. L'appel des quartiers från 19 april är inspelad i Toulouse och där har då den gode Ilmar Reepaluu en hel del att lära. Sarko också för den delen.

En tre minuter filmsnutt som handlar om politisk kommunikation och media, några enkla tumregler och dråpligheter som drabbar alla kandidaterna. Betesier Politique France 2007. Alla politiker bör se den innan de möter media, mobb, Merkel och mobiltelefoner. Och pudlar =)

Ségolène Royals valspurt: SMS-kampanjen som startade igår den 19 april, bara dagarna innan valet. Som egentligen också är brev, email, dörrknackning, telefon, möte på gatan. Vännerna till Ségo - observera, inte kampanj, inte "Till valarbetarna", utan vännerna.

Tänkvärt.
Le Monde har beskrivit detta videofierade franska val och konstaterar att de nya medierna fått sitt genombrott i den här valkampanjen.
Sarko öppnade - paniskt? - en site häromdagen som heter SarkomingOut.com Den vänder sig till väljare inte till HBT-are.

En blog av/med en annan kandidat illustrerar att det inte är bara pengarna som gör det: Dominique Voynet som har sin huvudingång här. Som färgen antyder är Dominique grön. Även om hon inte har mer än en miljon euro i sin budget, säger hon, så har hon en skicklig tekniker med sig i internetvärlden.

Dagsnoteringen i franska presidentvalkampanjen är i stort oförändrad. Fyra kandidater ligger över det 5 procentsstreck som gäller.

Bayrou börjar nu tappa lika hastigt som han vann i februari.mars.
30 procent osäkra.

Le Pen på 15, Bayrou på 18 och Ségo och Sarko på mellan 22 och uppåt 28 beroende på vem man frågar, de ger i huvudsak Sarko ledningen fortfarande men Ségo verkar knappa in i tre av sex mätningar.

Alla opinionsinstituten samlade finns här.

I valet 2002 missade samtliga att le Pen skulle komma så stort. Sibyllorna och säkerhetspolisen viskar att det är på väg att hände igen.

Så den som verkligen inte vill ha Sarko borde alltså rösta på Ségo.

Före denna postning alltså ett antal exempel till i blandad skara.


Andra bloggar om: , , , , , ,

torsdag, april 19, 2007

Ségolène royal et l'homosexualité

Denna korta kärnfulla förstår man nog utan franska. Den avslutande fågan är; Vill du alltså legalisera äktenskap mellan homosexuella. Svaret - ja se själva.
Detta kan också UTube användas till. Politisk kommunikation på sitt bästa.

Le Vrai Sarkozy

270 000 nedladdningar. fransk, men innebörden går fram. Lite lång och jätteaktuell apropå vad som händer i Malmö i Rosengåd, som icke blott har rtörnen och taggar utan även en ros i sitt namn som en ung kvinna boende i området sade i radion idag.

NICOLAS POLICE

Ganska spridd, omtalad i le Monde.
Via YouTube också, signaturen NicolasPolice.

Men besöket Sarkozy i verkligheten gjorde och reportaget efter är egentligen ännu roligare, fast då måste man förstå lite franska. Men kolla och läs minerna hos konstaplarna, fullkomligt obetalbart.
http://www.youtube.com/watch?v=cMMnuxO5ll0

Reklamfilm, Franska valet

Les Musclés - Nicolas et Ségolène

Sisdådär 200 000 nedladdningar

Dataspelet Ségo vs högern


Dagens flabb står den här internetartisten för:

Spela. Vinn. Politiskt korrekt. Lite beroendeframkallande.
Framförallt kul . Och kanske sant. Bayrou faller tilbaka. le Pen talar insinuant om Sarkozys äktenskapsproblem.
Fler väljare har bestämt sig men ännu är 30 procent osäkra - och av Bayrous anhängare är så många som hälften beredda att överge honom i sista minuten.
För den som missat dokusåpan är det Frankrikes presidentval det handlar om, och Ségo är Ségolène Royal, en spektakulär och nytänkade socialistpolitiker med viljan att vidga demokratin och den första presidentkandidaten som målmedvetet lyckats bli du med franska folket.
Första omgången på söndag då två av kandidaterna ska utses till en finalomgång.
Sarkozy och Royal förhandstippade.
Bayrou mittuppstickare.
Slutligen le Pen den extrema högern.


Livet är inte blott en dans....

Where the Hell is Matt?
6 miljoner tittare.

En stor chokladkaka till den som kan gissa hur Matt finansierat det här äventyret!
Ett svar, men inte det fullständiga, finns här http://www.resume.se/nyheter/2007/04/17/ving-tar-hjalp-av-matt-har/index.xml.

Utmaningen är att avstå en Aston Martin när solen skiner

Detta är resultatet av en utmaning från en av ortens rektorer och såna retar man inte upp hur som helst!
=)
Bäst jag gör tvärtom vad jag brukar och antar den alltså.



Dagens vill ha: Sportbil. Röd. Såg en så otroligt snygg Aston Martin till det facila priset av typ 1,3 miljoner kronor. Dräggel! Familjen kan skatta sig lycklig över att jag inte bytte in den, hus, hund och farsans gamla Suzuki mot den där bilen genast!
Dagens klädsel: Min blå skitsnygga vinterkappa med axelvaddar från 1987. Det var vinter i morse ju!! Och jag älskar den där gamla kappan, och eftersom den är en kvalitetshistoria köpt i London på nåt modehus (på rea! När ett pund kostade 6.50) för en miljon år sen så hänger den med ännu. Nu börjar den bli modern igen också. Axelvaddar!
Dagens smink: Tre droppar Cartier.
Dagens frisyr: In i duchen ut ur duschen spreta med högerhanden genom luggen och off! Jag har inget namn för det där - luggrufs kanske?
Dagens händelse: Jobbrelaterat. Men förutom det, tre grader och regn på morgonen, in i kontorsdjungler, ut vid lunch för att finna solens återvändande. Sol är liv.
Dagens låt: Min ofödde bror. Navid och Gudarna. Riktig hjärngnuggare, svår att sudda. Och glad! Snacka om aktuell, hör bomberna regna ner över Bagdad idag igen och rekordmånga döda i attentat.



"När du hör det här ljudet;
Bom
är det dags att vända blad
När du hör det här ljudet
Bom bom
Är det dags att byta stad.
När hör det här ljudet:
bom bom bom
Är det dags..."
Dags att dra kompis!



Dagens planer: Köpa energiglödlampor på Ikea att använda på distriktskongressen i helgen. Jag riktigt hörde hur distriktsombudsman J tänkte: "vad ska den där galningen hitta på nu?" Jag ska tala om relationer för att nån bad mig göra det. Jag kan inget om relationer så jag tänkte dela ut glödlampor istället och tala om Ikea. ; )
Dagens saknad: nästan vuxna barn med egna liv, just nu en i London
Dagens dummaste: Det tar aldrig slut. SFI tror jag, välvilligt i grunden kanske, men fel. fel fel. Hallå där hela borgerliga regeringen och i synnerhet ni med folkpartistiska preferenser - kom hit och studera SFI i Väsby!
Dagens sjuka: Apoteket har slut medicin och saknar teknik för att berätta det till förskrivande läkare som däremot har teknik för att förskriva e-recept vilket innebär att man slipper papperslapparna och de oläsbara handstilarna. Och kan beställa sin medicin på internet på apoteket som saknar teknik för att berätta att medicinen man beställt är slut ... osv
Dagens drog: Kaffe. Kaffe och kaffe.
Dagens roligaste: Det var sant, för få skratt idag. Jo nu vet jag, när B kommer och meddelar att hon ska hålla i en focusgrupp iklädd en riktig pippilångstrumpklänning, med matchande revolutionsmao-skor i siden från Kina på fötterna och med motiveringen att deltagarna slappnar av om man ser ut så där! Hon är precis tvärtemot.
Dagens favorit: Ségolène Royal som gör det igen: Stormspurtar på slutet, och nu är det definitivt Paris förortsområden som börjar röra på sig i opinionsundersökningarna. Misstänker starkt kvinnorna också, bakom siffrorna. Det är 50-50 mellan henne och Sarkozy idag (CSA mätt 16 april) På bara ett par dagar har hon gått från 46,5 - 53,5 till lika och fortsätter hon som hon brukar så går hon nu förbi. I varje fall har hon ökat - med stöd av tolv universitetschefer, och trots ett par partivänner som högg henne i ryggen häromdagen och föreslog en koalition med center-mittkandidaten Bayrou. Hon håller fast vid sin strategi och kommer klara det här. Och hon står för något nytt i europeisk politik. Heja Ségo!
Lärospån; håll fast vid en strategi och tokvänd inte fyra dagar före ett val. Det lönar sig sällan.
(Första omgången) Val på söndag. Oliiiidligt spännande.

Dagens köp: Vårgarderob. Har man lagt ut tio kilo för att man slutat röka så fungerar inte den gamla vårgarderoben. Arbetskläder i form av en ljusare kvinnokostym, en röd blus, en bussarong läcker, men för liten. F.-n! Några lite ljusa byxor att bryta av vintermörkret med. Behöver nya skor också.
Dagens godis: Påskägg. Usch, mandelmassa, choklad och sockerdragé, jättenyttigt och med Många FettFibrer i.
Dagens humör: Gott. Socialt.
Dagens ord: Är ett mantra - i morgon ska jag börja springa.

Jaha, nu ska man alltså utmana två till som läser på ens blogg. Vem läser min blogg? Då ska vi se - jag kan nog inte utmana det blå laget i kommunen för dom är inte så glada på mig. Läser gör de, men skriver inte. Pratar mera. Inte alltid gallimattias men ibland.

Jomen nu vet jag. Jobjörn får en utmaning, ung gotländsk syndig kalist och arrangör av alternativa Almedalen. Engagerad i nykterhetsrörelsen. Med mera.
Och Sara borde men hon vågar inte kliva ut ur garderoben än med sin blogg. Eller ;)
Så det får bli en Väsbybo i förskingringen, Linda. som har det finaste bloggnamnet, Solidaritet. Och som pluggar som attan. Stå på! Snart är det sommar...

Andra bloggar om: , , ,

onsdag, april 18, 2007

En dåres försvarstal

Vi har haft gymnasienämnd.
Vi behandlade det som kallas underlaget till kommunfullmäktiges flerårsplan 2008-2010.

Jag trodde att majoriteten skulle smälla av när vi yrkade bifall.

Så gör man bara inte. Hela s-gruppen och v därtill.

Så nu kommer dårens försvarstal:

Två av de största problemen är också två av de största möjligheterna i vår gymnasieskola.
Båda handlar om den faktiska sammansättningen på skolan;
mångfalden och att många inte når kunskapsmålen och inte hade nått dem i grundskolan heller.

Problemet heter språk. Möjligheten heter också språk.
Språkutveckling är alltså en punkt att betona, understryka.

Det andra hör ihop med det första. Många ungdomar i Upplands Väsby har svårt att klara skolan. För en del lossnar det när det byter lärare, skola, klass. För andra kommer det aldrig att lossna riktigt, men de kan få massor av stöd för att stärka sin självkänsla, våga sätta ribban lite högre och fästa blicken stadigt i ögonen på dem de möter.

Slippa knyta näven i fickan.

Det där är två områden jag tycker skolan kan och ska bistå med. Språkutveckling och stöd - hur det än ser ut - till elever som behöver det extra mycket. Det senare formulerat som en extra peng på 10 000 per elev för den som har lågt meritvärde och börjar ett nationellt program. Det förra som ett synliggjort anslag på 320 000 i modersmålspeng.

Jag ser framför mig en gymnasieskola som börjar experimentera mer med fyraåriga utbildningar, skräddarsydda med språkmentorer, specialpedagoger eller liten grupp - eller vad som nu behövs för att fler ska klara kunskapsmålen.

(Nu hojtar moderaterna i nämnden att man måste satsa på de specialbegåvade eleverna också. Ja, det ryms ju inom ramen för samma resonemang. Vi samarbetar med högskolan och kan säkert göra mer för alla våra genier också. Det hör till pjäsen att en individuellt anpassad skola möter individens behov - oavsett hur de ser ut. Vilunda gymnasium har en hel del utvecklingsarbete kvar innan de är där. Men skolan har chansen, absolut.)

Kanske lägger hela skolan till slut om sin verksamhet, så att alla börjar ett basår, man går där i ett år eller två, och när tiden är mogen växlar man in på de två avslutande åren kring naturvetenskapligt progam, samhällsvetenskapligt program eller vad man nu väljer. Och några superbegåvningar fixar all matte på tre veckor och kan ägna resten av mattetiden åt Fermats sats* och Star Trek.
(För att begripa det där ska man endera vara matematiker eller Star Trek-fan eller bägge, vi vanliga dödliga fattar ingenting!)

Det tredje handlar om inflytande, och då menar jag på riktigt, i klassrummet. Där finns mycket att göra. Där finns nu målen fastlagda. Ingen invändning hördes. Vardagsinflytande är - det är min absoluta övertygelse - nyckeln för en rad andra faktorer som arbetsro, respekt, eget ansvar för inlärningstakt och inlärningsprocesser. Ställer en hel del nya krav på skolledningen.

Och så det fjärde; hade inte om varit, hade vi haft en lärlingsutbildning i höst. Nu drog den borgerliga regeringen tillbaka förslaget, för att sen störtändra sig igen förra veckan.

Så vi i Väsby ansöker om försöksverksamhet med lärlingsutbildning, och det ska vara lärlingar som läser kärnämnen också, de ska ha samma möjlighet som alla andra att gå i högskola sen.

Så då var vi överens.
Språk, stöd och uppföljning av det stödet, inflytande och lärlingsutbildning på försök. Och utvecklingsledarens långa lista på utvecklingsområden och åtgärder - där hörde jag inga protester heller från majoriteten.

Offret då?
Ja, vi har ju inte riktigt samma syn på vad det kostar.

"Mälardalens mest attraktiva gymnasieskola" som det står i alliansens programförklaring behöver tokupprustas.

Men det finns tid att vänta. Endera drar majoriteten samma slutsats eller också inte. Min slutsats är att den första skissen av ombyggnadsplaner är just en första skiss, slutnotan blir nog mer än 175 miljoner kronor och i vart fall inte 65 som alliansen just nu har lagt i investeringsbudgeten. Eller 150 mkr som vi lagt i vårt alternativ.

Och så löner. Uppräkning två procent räcker inte. Alltså blir det en reell nedskärning av anslaget smygvägen om man inte gör nåt åt det.

Men sista ordet om budgetar är inte sagt. Där kommer vi igen med ett sammanhållet förslag till Kommunfullmäktige.
Det är då vår reservation kommer.

I alla andra nämnden är den prioriterade frågan just nu tydligen privatiseringar. Hade fallet varit sådant även i Gymnasie- och vuxenutbildningsnämnden så hade reservationen suttit som gjuten.

Raptus-utbrottet jag hotade med igår har jag skjutit upp, på förekommen anledning, sedan det under tisdag eftermiddag verkar ha uppstått en temporär lösning på problemet att vi saknar förvaltning och står inför en budgetprocess. Och utredningsarbetet kring nämndens framtida göranden förefaller gå i rätt riktning men behöver mer av tid. Bra.


Andra bloggar om: , , ,


*Fermats sats är en diofantisk ekvation - den typen av matematiska problem som tagit forskare decennier att lösa, Fermats sats så sent som 1995. Andrew Wiles, född 1953 i Cambridge, som löste den var tio år när han bestämde sig för att bevisa satsen.

tisdag, april 17, 2007

Är skratt avdragsgillt?

Svenska Dagbladet - dagens Berglin. Klicka på bilden så blir den lättare att läsa.

Den relativa fattigdomen

Dagens Nyheter lyckas i ett slag idag förmedla två sidor av det relativa elände vår tids jakt på materialism leder till.

Det ena är den undersökning som tidningen Chef gjort, den publiceras först på onsdag och handlar om chefernas privata relationer, sånt som familj, äktenskap, sexliv - de är som väntat urusla. Redan idag i DN under rubriken Chefer har dåligt sexliv.
Drömjobbet som chef är inte bara fyllt av tidsbrist, utan stress och sociala problem och ensamhet. Då hjälper det inte om man har råd med ostron och dry martini (Prova, kombinationen är underbar och sensuell, men kräver ro och tid, massor av tid!).

Jag minns några vänner för ett par år sedan med urartade svårigheter att få barn. Läkarna vände upp- och ned på dem men glömde ställa den där frågan man gör som vän: Men hinner ni kn-lla?

Sen kommer Dagens Nyheters variant på temat budgeten, med rubriken
De förmögna är budgetens vinnare.

Maria Crofts lyckas på några ganska enkla rader reda ut att vi med hög fart är på väg att vidga klyftorna i samhället ytterligare.
Och då vill jag påminna om en sak; att Tom och Kajsa, han bussförare, hon lärare, båda deltidare, med några få hundralappar kvar varje månad att leva på. De är inget undantag.

Faktum är att 13 procent av alla barn, ungefär en av åtta barn, växer upp i relativ fattigdom, så som den definieras av Rädda barnen. Jag skulle tro att Tom och Kajsa har långt kvar till att kvala in under den gränsen, trots att de inte har råd med semster, bil, eller att köpa loss sin hyresrätt.

Chefer med dåligt sexliv och familjer som slåss för att klara sin vardag pressas av samma grundläggande motståndare; tron på det materiellas välsignelse, penningens makt.

Fattigdomen är inte endast materiell, den är naturligtvis andlig.


När Anders Borg talar om arbetslinjen handlar det om att människor utnyttjar, missbrukar, smiter in i bidragssystemet, att pengar som lösgörs om vi får ut fler i arbete kan användas för att sänka skatterna.

Men det handlar aldrig om att befria människor, att arbete är en rättighet likaväl som en skyldighet och att det grundar sig i synen på människan som självständig, ekonomiskt oberoende försedd med de redskap man behöver för att uppfylla sina drömmar.

Socialförsäkringssystemen i det resonemanget är tryggheten som gör det omöjliga möjligt; att våga utbilda sig, att kunna flytta, att acceptera starka förändringar i samhället, teknikskiften, strukturomvandlingar, livslångt lärande.

Tryggheten som gör det möjligt att omfamna äventyret, det som gör livet värt att leva.
Det som gör att bildning har ett egenvärde och att studier alltid är viktiga eftersom det befriar tanken.

Andra bloggar om: , , , ,

First we take Poitou-Charentes then we take Paris



En vecka kvar, knappt, och nu vänder Ségo uppåt i tre av sex opinionsmätningar. IFOp IPSOS och TNS Sofres. I fem av sex när det handlar om Sarko vs Ségo.

Det vill säga.

Jag kanske har rätt om Paris i alla fall. När det svänger i storstäder så svänger det inte sällan kraftigt. Och svänger det kraftigt så kan det välta upp- och ned på allas föreställning om vad som röra sig i huvudet på väljarna, inte bara i Frankrike.
Det är le Pen som Sarkozy försöker skriva av på bilden. Hans klavertramp på sistone rör inte blott politiska frågor och en smärre skandal, hans äktenskap är på väg att krascha och det är en offentlig hemlighet - som så ofta i Frankrike - att hon är på väg att lämna honom.

Andra bloggar om: , , ,

Mobben i Vetlanda dödade 33 i Virginia


Ibland får man en stark magkänsla av oro. När mobben samlades i Vetlanda för att kasta sig över en socialchef i fredags som inte hade ingripit när en 15-årig flicka utsattes för åratal av misshandel, övergrepp av sin far - så drabbades jag av den där oron.

Sen hör jag att 33 människor sköts ihjäl och nästan lika många skadades när en man sköt vilt omkring sig på ett universitet i Virgina igår.

Jag vet inte om det är fler än jag som ser linjen i de två händelserna.
En människa, inte en maskin, inte ett monster, utan en människa begår misstag. Gör fel, tabbar sig. Det drabbar någon oerhört hårt, detta råder ingen tvekan om.

Man kan tycka att han ska ha sparken. man kan tycka vad man vill. Men man samlar inte en lynchmobb för att straffa en människa som har begått fel, inte ens en mördare bestraffar man så. Det är därför vi har ett rättsväsende.

Men jag undrar om det bara är ateister som jag som kan bibeln? Var tog det förlåtande budskapet vägen, ni rättfärdiga stenkastare?

Så här veckan efter påsk borde vi kanske ha blivit påminda om det där med Jesu lidande och att han tog med sig alla våra synder innan han stack iväg upp en våning.

Detta är allvarligt, för egentligen är mobben i Vetlanda frukten av en alltmer hatisk ton i viss del av medias rapportering, en ton där det aldrig är tillåtet att göra fel och där makthavare är makthavare - inte längre människor, inte längre mänskliga och därför tillåtna att stena till döds.

Någon som minns den rökskadade familjen i Gävle? Också i det fallet var medierna blixtsnabba på att fördöma sociala myndigheter. Sen kröp det fram att hela historien var påhittad och de journalister som grävde fram sanningen fick inga guldspadar inte. Faktum är att nyheten inte spreds förrän tidningen Journalisten skrev om mediernas vägran att dementera saker som de rapporterat fel.

Det sägs att ett leende överlever och sprids vidare till tolv kommande möten, men en hatfylld blick bara fyra möten. Dessvärre tror jag att hatet är segare än så, men också dolskare.

Jag har mött flera politiker som råkat ut för det där hatet, vissa tvingas leva med livvakt runt sig hela tiden perioder. Jag har suttit med människor framför mig som fallit ihop i gråt över en omöjlig sits. Ge upp inför våldet, nej inte om man brinner för en idé om ett bättre liv för andra människor. Men hatet och hoten drabbar också ens nära och kära och hur skyddar man sina barn mot hånfulla slipprigheter i skolan? Eller mot reella hot från okända potentiella hämnare?

Kan du föreställa dig det, du som stod där och skrek efter socialchefers huvud på ett fat. Ditt eget barn hotad av främlingar med dolska hjärtan.

Nej, det där kan vi inte prata om av säkerhetsskäl , men vi borde göra det.
Men egentligen törs jag inte eftersom jag tänker på vad som hände Anna och hennes familj. Och jag minns de märkliga dagarna efter mordet på Olof Palme, jag jobbade på Aftonbladet då och inte ett skämt yttrades på redaktionen. Det var alldeles tyst i flera dar.

Hatet är grogrund för det inåtvända våldet som när det exploderar kan ta sig vansinnets uttryck. Och i detta har vi faktiskt ett individuellt kollektivt ansvar. Varje gång vi kategoriskt fördömer någon gör vi oss skyldig till lite mer hat och lite mer förakt.

Nu kommer det säkert visa sig att ynglingen som avslutade massakern med att ta sitt eget liv, att han hade psykiska problem, hatade någon eller något, hade fått tag i vapen i detta vapenfixerade land alldeles för enkelt.

Men det finns en annan långsiktig förklaring på att sånt händer också, något som trots allt handlar om hur enkelt hatet får spridning, grogrund och sväller till en mobb en lynchmobb som skriker efter blod, en hämnare.

Och det var ju det vi såg i Vetlanda.



Och det var ju det Ferlin såg i sin samtid i Klarakvarteren på slutet av 1930-talet. Vår enkla utväg att utse en syndabock befriar oss från att se vårt eget ansvar. Dikten är skriven inte så lång tid efter att bilden ovan är tagen.

Löpsedel
Se här är det en som förskingrat,
och här är det en som dränkt sej.
Och här är det en som slingrat
sig undan lagen och hängt sej.

Och här är det senaste mordet:
mördarens kniv är funnen!
Den var lite rostig i bladet
och hittades nere i brunnen.

Och kniven är fotograferad
och mördaren och fiskalen.
Fiskalen är djupt chockerad
och mördaren troligtvis galen.

Och mördarens mor hon gråter.
- Det kunde man nästan tänka:
en mördare är hennes ende son.
Och hon är änka.

Nils Ferlin 1938, ur Goggles.



Andra bloggar om: , , ,

måndag, april 16, 2007

IIlavarslande om franska valet


Financial Times har låtit mäta vad dom som bor utanför Frankrike skulle göra om de vore fransmän och gick iväg för att rösta i presidentvalets första omgång på söndag.
16 procent skulle då rösta på Ségolène Royal, Socialistpartiets kandidat, 7 procent på Nicolas Sakrozy, högerns kandidat.

Aj aj aj. Varningsflagg för sånt. Jag minns tydligt att inför valet av Georg W Bush låg Al Gore väldigt mycket bättre till i hela Europa.

Inte tror jag egentligen att såna undersökningar påverkar nämnvärt, men lite retar det ju fransmän om de stöddiga engelsmännen kommer och säger åt dem vad de ska rösta på. Illavarslande är det i alla fall när en hel kontinent ogillar en kandidat i ett val. Risken finns ju att fransmännen gör som amerikanarna gjorde - röstar tvärtemot.


Betydligt intressantare detalj i undersökningen gäller den del som görs i Frankrike, som ger Sarko ledningen med 23 procent, bara en viskning före Ségo på 22.

Men i Paris förnäma salar
där även bönder Franska talar

- där är Ségo på väg att gå förbi.


Andra bloggar om: , , ,

Piff och Puff debatterar budgeten

I bilradion på väg hem hör jag Christian Luuk plötsligt säga att lyssnarna kan chatta eller ringa in till Piff och Puff i P1 lite senare på eftermiddagen.
Kanske han menar den här duon, politisk redaktör på Fanzinet.nu.

Nej, det gör han ju inte.

Piff har hästsvans och Puff har inte det. Eller tvärtom.
En är finansminister, den andre har en substantiell och sammanhållen ekonomisk politik.
En började slarva med finanserna redan efter 100 dagar, den andre står för en obruten ekonomiskt ansvarsfull linje sedan 1930-talet. Gissa vem som är vem?
Jag fäste mig vid en alldeles uppriktig randanmärkning från Anders Borg, finansminister, om den budget som läggs idag:

Anders Borg har heller inte, i det goda ekonomiska läget, hållit strikt på att alla skattesänkningar ska vara helt betalda genom besparingar i budgeten.
Han markerar att kommande skattesänkningar måste gynna låg- och medelinkomsttagare, som ett svar på den kritik som är att vänta i budgetdebatten i dag om att regeringens fördelningspolitik hittills varit mest till de rikas fördel
.

Redan i den första helt egna budgeten har maktalliansen beslutat sig för att släppa kravet på att finansiera skattelättnader för kapitalet. Däremot var det annat ljud i skällan när det gällde de första femtilapparna för fattiglapparna i höstas. Nå, personligen tycker jag att det ska vara finansierat, ordning och reda.
Nu är det alltså slut med det, redan. Efter drygt 100 dagar. Den borgerliga regeringen kan glädja sig åt extraordinärt höga skatteinkomster, beroende på den positiva skattekraftsutvecklingen, och borde därför ha kunnat finansiera varje sänkt skattekrona.

Det andra är erkännandet att regeringens fördelningspolitiska profil är så sned som vi socialdemokrater sökt peka på hela tiden: djupt orättfärdig, gynnar de som redan har på bekostnad av de svagaste i samhället.
Jag förstår faktiskt inte hur de resonerar. Vi har nu en regering som uppriktigt tycks tro att landets sjukskrivna, arbetslösa och förtidspensionerade, för att inte tala om pensionärer och studenter - är nån slags simulanter, bidragsfuskare. Tärande.
Alltså ska nu dessa ut på arbetsmarknaden med piskans hjälp. Bostadsbidraget ska avvecklas. A-kassan försämras, allra mest för dem som är under 25 år. Avgiften till a-kassan chockhöjdes osv
Så långt hänger jag med i tankegången. Jaga ut fuskarna, sänk lönerna, se till att alla jobbar. Jag håller inte med eftersom jag inte tror att alla pensionärer över 70 ska jobba eller att förtidspensionärer fuskar regelmässigt. Men jag förstår tänket.
Sen tappar jag tråden: Samtidigt ska alltså ickearbetande pengar som fastigheter och förmögenheter befrias från skatt. Bolagsskatten ska sänkas från en redan mycket låg nivå med internationella mått mätt.
När det gäller människor ska piskan fram, när det gäller förmögna människor gör regeringen tvärtom.
Det är då jag inte är med i logiken längre. Säkert finns nu nån nyfrälst heltidsanställd muffare med arbetsuppgift att läsa sossebloggar, i exempelvis Sundbyberg eller Bromma, som kan upplysa om logiken i att dra undan kapital från att producera arbete.
Eller var det så att Wallenberg behövde ha en slant till till sin privata konsumtion? Tyckte ni verkligen det?
Och sen så abdikerar det politiska systemet till och med från uppdraget att säkerställa ordning och reda på ekonomin, oavsett vad man sedan tycker om innehållet. Efter mindre än ett halvår. Jisses, grabbar, sist ni gjorde så gick det käpprätt åt skogen. Ska ni göra om misstaget?
En offensiv skattepolitik handlar ju om att använda skatteinstrumentet aktivt för att exempelvis;
  • omfördela inkomster - ta från de rika och ge till de fattiga via socialförsäkringssystemen och progressiva skatter är ett exempel
  • solidariskt finansiera den gemensamma välfärden - likvärdig för alla; vård, skola, omsorg men också vägar, bistånd, försvar, rättsväsende
  • begränsa konsumtionen på vissa punkter; tobak, alkohol, miljöovänlig verksamhet som oljekonsumtion.
Det vi nu ser är en defensiv skattepolitik, där man slumpvis portionerar ut lite gamla pengar (förmögenheter, fastigheter) ofinansierat, inför avdrag hit och avdrag dit i sk "kraftfulla åtgärder" också det som det förefaller lite slumpvis. Sen kommer tåfjuttar till kraftfulla åtgärder för jobben.

En miljard av de kraftfulla åtgärderna går till kommunerna.
I vår kommun torde det bli ett tillskott på 4 miljoner lite drygt, mellan tummen och pekfingret. Nästan lika mycket som regeringen redan dragit ned på Komvux alltså.
Tjenixen! Vet den ena handen vad den andra sysslar med?

Pär Nuder, Puff ovan, sammanfattar:
- Den här budgeten visar att den borgerliga regeringen nu börjar bli desperat. De sänker skatterna och ökar utgifterna med 13 miljarder kronor mitt under en brinnande högkonjunktur. Det är oansvarigt. Dessutom är det orättvist – för dem som har minst, till exempel de arbetslösa, får fortfarande ingenting.

Sen hörde jag hur Pär Nuder konstaterade i Dagens eko att finansdepartementet förlorat i respekt. Den som arbetat i regeringskansliet förstår omedelbart vad han menar; det betyder att finansministern råkat drulla bort nyckeln till kassaskåpet, och den som snodde nyckeln har gjort kopior.
Finansministern har inget förhandlingsutrymme, utan han blir överkörd, tvingas gilla läget och försvara sånt han inte hade tänkt sig - som ofinansierade sänkta skatter för icke arbetande kapital.
Och det är inte svårt att gissa hur det går till; när de fyras gäng nattmanglat lite och kommit på några goda idéer frampå morgontimmen i en eller annan göl, pöl eller vid någons middagsbord i Baggeböle eller Sagerska - då blir det dyrt.
Problemet är att det är de fattigaste som betalar för middagen.