söndag, december 16, 2007

Svängdörrsretorik


Visst är det ett härligt ord! Svängdörrsretorik.

Jag fann det som en sammanfattande beskrivning av regeringens bekymmer i tidskriften Retorikmagasinet, en avisa att rekommendera för alla som är intresserade av språk och av den ädla Konsten att övertyga, som ju retorik betyder.


1981 när professor em. Kurt Johannesson i Uppsala skrev boken med just det namnet - Retorik - konsten att övertyga - så var han inte bara vår första professor i ämnet i modern tid utan boken var den första retorikboken som getts ut på svenska på flera decennier.
Retoriken fick så förfärligt dålig klang ooch uppfattades länge som synonymt med propaganda efter Göbbels missbruk av ämnet.

Nu har retoriken fått ett uppsving igen, och det är bra det. Det kommer nya böcker hela tiden och nya proffessurer inrättas.
Jag ser att ungdomarna läser det i skolan, för lite men ändå och jag noterar att ämnet fått starkare fäste på universitet och högskolor, Södertörn i södra Stockholm exempelvis. Och sammanhanget är viktigt. Retoriken kan stå i det ondas tjänst, men det är vårt uppdrag som demokrater att värna retorikens användning i dess absolut mest ursprungliga mening. Det vill säga - konsten att övertyga. En konstart vars skickliga utövare vare sig behöver pengar, makt eller titlar men väl konsten att använda fakta, ord, röst, rörelser och passion - för att övertyga.

Retoriken hjälper oss inte bara att föra fram argument väl, retorikens första och viktigaste regel är nämligen den omvända kanalen - man måste kunna lyssna för att kunna övertyga.
En lyhörd lyssnare behöver färre ord än den som inte hör.

Svängdörrsretorik. Författaren, uppfinnaren av ordet, heter Katti Sandberg och är retorikkonsult. Så här skriver hon:
"Spelet kring regeringstaburetterna har klara drag av sängkammarfarsens dramaturgi. Ni vet, där scenografin består av ett antal svängdörrar där olika karaktärer gör entré och sorti i en alltmer rasande fart, samtidigt som en av huvudpersonerna försöker räta ut förvecklingarna."
Man kunde associera till karuselldörrar också. Man puttar fram ett ord men dörren snurrar till och argumentet eller verkligheten kommer ikapp bakifrån och knuffar omkull en.

"Vem har sagt att hon var onykter? Ibland bygger ni storys som inte finns. Och denna story finns inte."
(Fredrik Reinfeldt kommentar om Ulrika Schenströms förehavande på krogen med Anders Pihlblad från TV4.)

Katti Sandberg illustrerar i sin artikel inte bara vikten av att göra hemläxan väl, rätt fakta. Hon demonstrerar med sina exempel också att retorikens andra sida är nog så viktig; konsten att genomskåda vad som är bländverk och vad som är på riktigt.
Och just nu är det ganska mycket kattguld i den politiska debatten. Sängkammarfars är inte ett ord man vill ska förknippas med förmågan att regera. Eller som en elak tunga i bekantskapskretsen uttryckte saken: "De förefaller lösa varje problem genom att skapa två nya."
.
I samma nummer av Retorikmagasinet finns en liten betraktelse över Al Gore och förslaget att Klimatsmart är årets ord. Lätt att instämma i det. Men författarna konstaterar att Al Gore är på riktigt. Hans engagemang för miljöfrågorna är dokumenterade sedan flera decennier. Hans tråkmånsretorik bär därför att han är sig själv. Inga rådgivarnissar försöker byta stil på honom för att anpassa till vad amerkanska väljare tycker om.
Han är sig själv, han kan sitt ämne och hans engagemang är äkta och han har ett tydligt budskap, ett ärende.

Urtypen för god retorik.

Andra bloggar om: , , ,

Inga kommentarer: