onsdag, december 12, 2007

När tomten på loftet mötte IT-supporten

Nu ska jag avslöja en hemlighet, nämligen hur jag egentligen gör.
Jag var nere i källaren idag och blev tagen på färsk gärning. I källaren huserar IT-supporten, ett av husets viktigaste gäng, granne med vaktmästaren och mannen med internpostvagnen.
En trappa upp finns den viktiga receptionen som delar denna första plats. Där känner jag inte alla ännu, men några.

Själv bor jag uppe på vinden 7 våningar upp. Däremellan rör sig ett hundratal människor, viktiga betydelsefulla och kompetenta, kloka människor och en annan viktig satellit mellan dem som man då och då möter, främst i hissen, nämligen städarna.
Vi på vinden är tomtarna på loftet, informatörer och kommunikatörer och såna saker. Dagens tomte är alltså jag!

I källaren satt jag och pratade med U när han plötsligt avbryter mig och spärrar ögonen i mig:
- Du? Hur länge har du jobbat här nu?
- Två veckor, kanske, försöker jag.
- EN vecka slår han fast som en slags sanning. här har du jobbat i huset i en vecka. Vet du en sak. Jag har jobbat här i två och ett halvt år, och under två och ett halvt år har ingen kommit och pratat med mig som du gör nu.

- Nej, säger man ynkligt och undrar var det här ska ta vägen.
- Och du kommer hit första veckan och tar oss alla på allvar, berättar vad vi ska göra, inviger oss i det som hela huset talar om, kopplar ihop det med något annat och ser vad vi faktiskt kan här. Första gången någon tänker på tvärsen.

Sade U. Kopplade ur telefonen, reste sig och med mig i lite snopet släptåg ilande for han upp genom huset till de lokaler där den bångstyriga tekniken finns, den som måste tämjas, bemästras, tokfostras så som teknik och särskilt IT-teknik ibland måste. Och jag vet ju att de där gänget har en kö av andra angelägna ärenden.

En stund senare ringde jag till en arbetsplats jag lämnade för mer än tio år sen. I växeln svarar en bekant röst.
- Hej, säger jag. Det är jag.
- Men hej, det var länge sen, hur har du det? svarar rösten.
Det sitter i också, länge. Och motsvarande mönster utspelar sig, jag får hjälp och tid och en vänlig röst trots att jag vet att på andra sidan telefonlinjen är det antagligen så här års jäktigt.

Min nya högsta chef kommenterade dock vårt första korta effektiva möte med orden:
- Du är inte mycket för smalltalk du inte!
Han skulle bara ana...

Inga kommentarer: