fredag, december 28, 2007

Mona Sahlin populärast


En reflektion.

Aldrig, som jag minns det, har en socialdemokratisk partiledare vare sig i opposition eller i regeringsställning, fått så enormt höga förtroendetal som 48 procent. 73 procent av de egna.


Det beror nu visserligen säkert delvis på att Mona Sahlin och socialdemokraterna lyckats mobilisera fler vänstersoffliggare än mycket mycket länge.

Det är en grupp som har en tendens att falla tillbaka ner i soffkuddarna om de inte får för sig att det är kolossalt viktigt att just de medverkar i valet. Men de nu demobiliserade borgerliga väljarna reser sig och pallrar sig till valurnan av hävd, grupptryck, karaktär, plikt, när valdagen kommer.


Men aldrig så populär, eller rättare, aldrig så högt förtroende alltså som nu för Mona Sahlin.

Det där förtroendet är dessutom ganska starkt och inte riktigt så plötsligt växande som Aftonbladet tolkar saken, och för att förvåna någon kanske: Där finns en växande grupp unga (under 30 år), unga välutbildade kvinnor och män mitt i livet, även de med ganska väletablerade livsmönster som ger Mona Sahlin sitt förtroende - samtidigt som hon vinner sympatier hos exempelvis arbetslösa.


Det betyder två saker.

Mona är kolossalt populär i sitt eget parti igen, vilket baske mig inte är en självklarhet.

Det finns något att varsamt skörda, ta hand om, odla. Förtroende skiljer sig från att blint tro på dogmatiken som borgarna sysslar med.

Förtroende bryr sig inte om smarta retoriska finesser därför den kan bara bygga på en relation. Förtroende bryr sig mer om det subtila som att man står vid ett ord, att man lyssnar och bryr sig, att man är lojal och rättvis. Och det är i grunden vänsterns akilleshäl. Vi har svårt för relationer med starka ledare, vi problematiserar frågan när vi får den:

Vem har du förtroende för?

Vårt svar blir ofta: "Vad? Inte vem!

22 procent av väljarna idag skulle rösta på Fredrik Reinfeldts parti moderaterna, i runda slängar lika många, 23 procent, skulle rösta på socialdemokraterna "Om vi så hade valt en häst till ordförande."
Våra hästväljare är alltså snäppet fler än Reinfeldt lyckas samla totalt just nu. Trots det oroar storstaden något, det saknas något som vinner stockholmarnas hjärtan, sannolikt tydlighet. Tilliten till den demokratiska processen, det lyssnande anslaget, är stor hos vänsterväljare och ett nödvändigt driv som tyvärr ibland inkräktar på tydligheten.

Medan väljare med borgerliga preferencer oftare har en viss faiblesse för - är svaga för - starka ledare.
Lite mer Hitlerism! sa en närstående.
Inga ord efter mig.

11 kommentarer:

havsglimten sa...

Hon är inte populär bland gräsrötterna.....
Men p.g.a. alliansens dåliga politik kan hon tillfälligt få lite högre siffror. Vi har inte glömt hennes tidigare beslut och uttalanden.Socialdemokratiska vackra ord räcker inte längre!

Eva sa...

Det där uttrycket gräsrötterna - undantaget om man talar om trädgårdsodling - vänder jag mig emot.
Alla är gräsrötter.
Inte bara majoriteter eller minoriteter eller vita hetereosexuella medelålders män. Du och jag och alla andra.
Några av oss gräsrötter tycker att Mona Sahlin är den nutida svenske politiske ledare som har störst ämne för att skapa historia, andra tycker inte det.
Jag respekterar att du inte delar den uppfattningen jag har. I vår arbetarekommun hade vi en omröstning, där vann Mona S. Sen hade vi en kongress. Där vann Mona Sahlin också. Det kallas demokrati och så har vi utsett vår socialdemokratiska partiledare. Några ville inte ha henne, andra ville det. Men oavsett. Alla är gräsrötter, jag ogillar den där magistrala tonen att enskilda skulle ha rätten att peka på nån annan och påstå - du är inte en gräsrot. Vem ska bedöma det?

Och jag tillåter mig att peka på fakta. Ingen socialdemokratisk ledare - inte Ingvar Carlsson, Olof Palme, Göran Persson men möjligen Tage Erlander - har nått så höga siffror i förtroendemätningar någon gång som jag kan minnas det, och minns jag fel så peka gärna på det istället.

Om du tillhör vänstern borde du glädja dig, om du tillhör högern förstår jag om du ägnar dig åt antyda gamla oförätter, det tillhör kanske biblioteket på den kanten. Kryptogamer brukar göra så, samla i sporer och sprida för vinden. Tillhör också växtriket. ;)

Havsglimten sa...

Man behöver inte vara varken döv eller blind för att uppleva S inrikning på politiken....S sporerna har klart vissats sig sprida med vinden högerut.
Många känner sig grundlurade och med all RÄTT!
Nu ser vi emot en spännande framtid med öppna ögon om vad som kommer att dyka upp.

Eva sa...

Gott Nytt År du också.

;)

Anonym sa...

Mona är inte en person som väljarna i allmänhet eller socialdemokrater i synnerhet har något större förtroende för. Samtliga partiledare utom Sahlin och Ohly har förtroende av över 90 % bland sina egna väljare i den SIFO-undersökning du skriver om.

Inte heller är siffran 48 procent en särskilt hög siffra. Göran Persson för att ta en partiledare i högen hade förtroende av 61 procent av väljarna i mars 2002. Ett annat exempel är Fredrik Reinfeldt som 57 procent hade förtroende för i december 2006.

/Nicklas

Eva sa...

Jag skrev och menade med visst eftertryck socialdemokratiska ledare. Data går inte riktigt att jämföra med borgerliga partiledare eftersom deras sympatisörer traditionellt är mer "partiledartrogna". Därför är det klokare att jämföra Reinfeldt med Lundgren t ex, och möjligen med de andra borgerliga partiledarna.


Mona hade knappt en majoritet när hon valdes, 52 procent av sina egna sympatisörer, med samma undersökningsföretag och en ganska lik undersökningsmetod för knappt ett år sedan.
Nu alltså 73 procent bland de egna vilket är väldigt högt, inte i jämförelse med vad de kvarvarande drygt 20 procenten sympatisörer i moderaterna tycker om sin egen partiledare, utan i jämförelse med vad s-sympatisörer brukar anse om s-ledare, nämligen både bra och illa.

Du har säkert rätt Nicklas om sifferfakta, men jag vidhåller mitt påstående att det är ovanligt högt förtroende för en s-ledare i alla fall.

Persson hade 61 procent av väljarna i förtroenderyggen 2002 mars och några mätningar därefter låg han högt också. Hans förtroendekurva kan man se här.
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article341949.ab

Just den mätserien startar 1995 därför kan man inte jämföra riktigt med Ingvar Carlsson, Erlander etc.

Så, jag hade mycket riktigt glömt den där rusningen upp i förtroende som Persson gjorde inför valet 2002.

Näst den scorar Mona Sahlin på mycket kort tid högre förtroendetal än andra s-ledare i varje fall sedan 1995.
Och skulle man jämföra Persson/Sahlin knappt ett år efter partiledarbytet så leder hon kraftfullt, men den jämförelsen är inte riktigt rättvis eftersom GP sysslade med akut krispolitik i rätt kärva ekonomiska tider och var statsminister, medan ju Mona Sahlin är oppositionsledare.

Men tack för påminnelsen om Persson 2002 för det är en viktig pusselbit, hans förtroendekapital var verkligen kolossalt högt.

Anonym sa...

73 % är inte en hög siffra i jämförelse med de siffror Persson har haft bland de socialdemokrateriska väljarna. Jag har tittat på 18 Sifo-mätningar som sträcker sig från april 1998 till december 2006 och där har GP en genomsnittssiffra på just 73(,2) procent. Om jag hade haft tillgång till siffror för 1996 och 1997 så hade genomsnittet varit någon procentenhet lägre.

Jag vill inte på något sätt höja GP till skyarna eller dissa Mona men så här ser de siffror ut...

/Nicklas

Anonym sa...

Måste också fråga var du hämtar stöd för påståendet att "Data går inte riktigt att jämföra med borgerliga partiledare eftersom deras sympatisörer traditionellt är mer "partiledartrogna".

De sifferserier som finns tillgängliga från Sifo, SOM och Temo ger inget stöd för det påståendet. Så hur vet du det?

/Nicklas

Eva sa...

Kvinnlig intuition Nicklas!
;)

Pröva tesen istället om det roar dig och du har tid: Fälldin. Bildt. Till och med Ullsten. Före det; Olin. etc etc

Borgerlighetens ledare i opposition brukar samla borgerlighetens sympatisörer, men det har aldrig s mäktat med av det enkla skälet att den samlade vänstern påfallande ofta utsett socialdemokraterna till sin fiende. Det är elementär historia
/statskunskap och inte statistik.

Det spelar nu ingen roll, för vad jag med visst eftertryck hävdar är att Mona Sahlin - enligt denna enskilda mätning - har stöd av nästan halva svenska folket, 48 procent har stort förtroende för henne som person, och 73 procent av de egna sympatisörerna.
Och att det är mycket och inte jämförbart med borgerliga ledares siffror utan måste jämföras med sig självt, dvs s-ledares förtroende i samma mätserie.
Så stuva undan Temo, de ställer väl inte frågan lika?
Kanske du har sparat gamla Gallupar också?
Snitt? Så kan man inte räkna! GP hade under 30 % ibland och väldigt starkt stöd andra tider. 1997 - räknade du bort det året avsiktligt? Och 1996?
...

Men jag lägger gärna till; att det är en signal om att hennes ledarskap eventuellt kan börja väcka uppskattning trots de allt ivrigare ropen (från opposiitonen men inte bara) på en massa besked och exempelvis Aktuellt-redaktionens iver att börja valrörelse nu, 2,5 år före valet.


Jag ser en intressant parallell till Segolénè Royals valkampanj ända fram till halvåret, tre månader kanske, före själva presidentvalet i första rundan och även hennes och socialistpartiets inatser i parlamentsvalets slutskede.
Om det kommer jag säkert återkomma!
Om ett åar år eller så.!

Anonym sa...

Jag vet inte vilken värld du befinner dig i men själv jobbar jag sóm mellanchef på ett frangångsrikt exportföretag.

Numera har vi ett borgerligt styre i kommunen och det var på tiden för den vanskötsel som staden utsatts för, ända sedan varvskrisen på sjuttio-åttiotalet gör att vi aldrig kommer att rösta fram några sossar till makten.

Har du redan glömt alla Sahlins affärer? Hur kan det komma sig att det andra får avgå för sopas under mattan när det gäller SAHLINSKAN?

Bland folk med kunskap om företagsekonomi ses Mo´na Sahlin som ett varnande exempel. Jag har själv skrivit en avhandling där hennes exempel har stått för den brist på framtidsplanering och den kontroll över debit och kredit man måste ha som egenföretagare.

Inte konstigt att hon kursade med den inställningen.
Vad värre är är att hon nu skall leda företaget Sverige och det bådar inte gott.

I en högkonjunktur syns inte felaktiga beslut så tydligt.
Men om vi får en lågkonjunktur som bottnar vid tiden runt valet 2010 är det rena farsen att sätta en person som Mona Sahlin vid rodret.
Jag kan tala för den lilla människan när jag hävdar att Mona Sahlin inte går hem här i Malmö.

Sossarna fiskar röster i Rosengård och fjäskar för hederskulturen.
Se bara på Nalim Pekgul som kräver att oskuldoperationer skall genomföras som en eftergift till det "patriarkala hederstänket"

Där förlorade ni många röster och när svenska kvinnor inser vilka antifeminister ni är under ytan så kommer era opinionssiffror att dala sakta men säkert.

Hylla du gärna din partiledare Mona, men att påstå att hon är populär kan ju verkligen diskuteras

UncleBob

Anonym sa...

Så mycket hat och så många fel på så många ord.
Skaffa ett liv Uncle Bob.
Lycka till.