onsdag, november 21, 2007

Våga flyga

Jag har fått mig en ny utsikt och kommer plötsligt ihåg en sak;
något av det vackraste som finns är takåsar. Som ung drömde jag om takåsar, att bo i en studio i Paris under en takås, i ett kyffe i London över alla vintersprängda rör och med dragigt fönster eller under en takås i Stockholm eller i Pelle Svanslös kvarter mitt i Uppsala med just den sortens utsikt jag fått nu. Jag skulle måla, eller skriva dikt kanske, eller en stor roman, och om kvällen släntra ner för mörka trappor till kvarterspuben, kaféet eller fiket och ta mig nåt att äta om jag hade råd till det den dagen, umgås med mina konstnärsvänner och klappa katterna på vägen hem.

Så jag kommer till jobbet och drar upp persiennerna som städerskan eller nån dragit ner kvällen före, och ser i fjärran Klara kyrka och mellan henne och mig minst tio kvarter av takåsar, språng, skorstenar , rör och mysterier såna underligheter som man endast ser på takåsar om man ser dem nästan uppifrån.

Och då viker en del av novemberdiset för en tiondels sekund av den där känslan jag hade som mycket ung, nära besläktad med längtan efter att kunna flyga.

Och jag kommer på plötsligt att nu förtiden vågar jag det. Jag vågar flyga lite grand därför att jag vågar falla pladask och misslyckas.
Det finns trots allt en del goda sidor med att inte längre vara så förtvivlat ung.
(Till mina vänner, jo, det är riktigt, för första gången på nästan 8 år är jag anställd igen för ett tag. Fast var berättar jag inte här!)

Inga kommentarer: