fredag, november 23, 2007

Hata november-klubben


När jag var liten knodd läste mamma för oss ungar ur en bok som heter Johans jul. (berättad av honom själv) men skriven av Eva von Zweigbergk

Jag var väldigt förtjust i den där boken, är fortfarande och är glad att den ges ut återkommande i nya upplagor. Även mina barn har fått med sig den inför jularna när de var små.
Johans Jul börjar i alla händelser så här:
November är lång och grå.

Bilden illustrerar en kolossalt lång, smal, grå skepnad.

November månad borde man kunna kvitta ut.
Jag överväger att starta en hata-november-klubb men är rädd att den skulle få otroligt många medlemmar. Jag ser framför mig högarna av brev från förtvivlade höstdepp, högar som växer medan slaskandet och de gråtunga skyarna blir allt tyngre, allt kallare, allt blötare. Till och med hunden ser oändligt sorgsen ut när han ligger där och tronar överst på den svällande brevhögen av medlemmar i hatanovemberklubben. Då kommer såna där upplyftande rapporter - vinterkräksjukan är värre än någonsin (som vanligt, var det inte så i fjol också?)
Och knappt har Bangladesh drabbats så drar det ihop sig till en tyfon över Filippinerna som kommer orsaka katastrofala skador också.
Och sen är man förkyld och snorig och har lock för örona och asocial och jag vet inte vad. Nej vet ni vad, nu tar jag täcket och drar över mig för resten av månaden.

Och sen - i december - kommer snön. Eller i vart fall lite blingbling och ljusgirlanger och hysteriska julsånger och pepparkakshus och julbord och julmarknad och julkul.


Men.

November är lång och grå.

Man tror aldrig att den ska ta slut.
Jag orkar inte starta nån klubb. Så det blev inget.

4 kommentarer:

Ola J Hedin sa...

Hata November-klubben finns redan, men under ett annat namn: Föreningen Svenskar i Världen. Bara att utvandra och bli medlem. För övrigt börjar de första stora höstregnen här idag, men vi ligger stagit runt 10 grader och jag ser klarblå himmel utanför mitt kontorsfönster. Vive la France! Vive la République! Vive Paris!

Eva sa...

Aaarghh. Jag längtar till paris!

Ola J Hedin sa...

I slutändan tror jag det jämnar ut sig, för "jag längtar stenarna där barn jag lekt". ;)

Eva sa...

Men din barndoms stenar syns inte längre för nu har nån kastat världens tunnaste snölager på dom. Som också ska smälta bort strax... Auch.

Men jo, alla delar av världen har sitt skimmer och sina gråstenar.

Får gratulera, glömde det förut, till att strejkerna förefaller vara över för den här gången.