måndag, november 19, 2007

"En strategi för förlorarna"

Jag vaknar tidigt, utvilad, och beredd att kasta mig in i den nya dagen.
Då läser jag i Dagens Nyheter på debattsidan en mening som sammanfattar allt vad rådslagsarbeten och socialdemokratisk omprövning heter. Smaka på de här meningarna och tugga ordentligt!

Att bli vinnare i den globala konkurrensen kan paradoxalt nog öka svårigheterna att få in lågproduktiva grupper på arbetsmarknaden utan att dessa tjänar så lite att de blir ett låglöneproletariat. Därför behöver Sverige som nation en strategi för förlorarna om vi ska kunna behålla välfärdsstatens grundläggande element.


Därför behöver Sverige en strategi för förlorarna...

Språkbruket i hela debattartikeln följer upp den där människosynen - vi vinnarna - dom förlorarna.
De lågavlönade slavarna i samhällets lågutbildade servicesektor - som vården - mot globaliseringens vinnare som jag antar kan sammanfattas idag med dataspel, nöjesindustri och Volvo.

Per Albin Hansson byggde ett folkhem i skiftet mot 1930-talet och i spåren av massarbetslösheten då, vann den tanken vidare gehör som generationer av socialdemokrater spred vidare.

Folkhemstanken, familjebegreppet utvidgat redan då. Familjen som en soldarisk plattform.
Där finns inga förlorare. Där lämnas ingen efter. Inte medelklassen, inte arbetarklassen, inte ens de förtjusande spolingarna på Stureplan lämnas efter när de en dag stupar in i arresten eller på akutkliniken med behov av avgiftning och fickorna sprängdfyllda av pappas pengar.
Ingen lämnas efter. Inte ens de spolierade förlorarna från fina familjer med trasig interiör.

Förlorare kan man ranka efter en match. Ett samhälle som ser sig nödgad att skaffa strategier för att hantera förlorarna är ett brustet samhälle, ett splittrat rum där klyftan mellan dem som har och dem som inte har är omöjligt djup.

Folkhemstanken handlar om att bygga broar över de där klyftorna.

Idag är det osedvanligt tydligt att utbildning är ett av fundamenten i de där broarna.
Ett annat fundament som bygger bron starkare är fungerande socialförsäkringssystem som ger stadga när människor av olika skäl vill pröva nytt, pröva annat. Rörlighet kallas det på ekonomspråk.
På ren svenska; Våga, vilja och kunna utbilda sig vidare. Våga, vilja och kunna söka ett annat jobb. Våga, vilja och kunna flytta för att söka uppfylla sina framtidsdrömmar. Ha en ekonomi stark nog att klara flytten, utbildningen, den egna satsningen på framtiden.
Det tredje fundamentet när vi är som svagast; sjukdom, den tidiga barndomen, arbetsolyckan och den långa, trygga ålderdomen. Välfärd för alla.
Det fjärde: Rättstaten, en rättvis och solidarisk fördelning av att finansiera, betala efter bärkraft och förmåga. Trygghet.

Finns då alltså inte mekanismer som låser in och låser fast, eller rättare sagt låser ute?
Jo. Det gör det.
Passivitet och brist på framtidstro låser in. Brist på kunskap låser fast. Socialförsäkringssystem som inte förmår öppna de där dörrarna låser ut. Dit hör definitivt vårdnadsbidraget och kanhända den sista livlinan i socialförsäkringssystemet, socialbidraget, skulle behöva en översyn.

Nyckeln igen - gemensamt ansvar, utbildning, öppna dörrar, nya metoder.

Skolan ska nu reformeras säger skolmajor Björklund och så fokuserar han hela debatten på betyg och disciplin. Förlorarna och vinnarna.
Istället för att säga att skolan misslyckas med sitt uppdrag att ge alla ungdomar i gymnasiet en god utbildningsgrund, de tappar bort var fjärde elev - så säger Björklund att ungdomarna misslyckats. De dög inte. Nu får de en andra klassens utbildning istället som kallas lärlingsutbildning men inte ger behörighet för vidare studier.

Det finns en hel del människor i Sverige som av olika skäl inte kommer in på arbetsmarknaden trots högkonjunkturen och svårast är det med de långtidsarbetslösa ungdomarna som den borgerliga regeringen bara lämnat i sticket.

De behöver vanligen utbildning. Regeringen ökar då muren för dem, så de får svårare att komma igång med en utbildning. Färre vuxenutbildningsplatser i ett skede där vuxenutbildningen borde styra in mot mer riktade satsningar på unga, arbetslösa män.
Arbetsförmedlingarna ska plötsligt förmedla arbete i diverse program med knäppa namn som "nystartsjobb", inte ge verktyg som ger människor möjligheten att hitta arbete där utbildning är det viktigaste.
A-kassor och försäkringskassor ska jaga bidragsfuskare och skattesystemet reformeras så att inte regeringens ögontjänare längre anses brottsliga. När moderata statssekreterare och ministrar fuskar och betalar svart är det tydligen systemets fel att de begår brott, de ser inte att höjdare alltid klarar sig undan men småfolket får betala dyrt om de gör fel.

Trots den grumliga människosyn som artikelförfattarna avslöjar i sin lilla betraktelse över hotet mot välfärdsstaten landar de i samma slutsats:

Vad kan då göras? På lite längre sikt är utbildning helt centralt för att se till att så få som möjligt träder in på arbetsmarknaden med alltför låga kvalifikationer för att få jobb. Arbetslösheten har ett tydligt samband med utbildningsnivån. Det är också lättare för högutbildade att byta jobb.

Skillnaden mellan höger och vänster är att för mig är det varje enskild människas vilja och möjlighet som är central.
Folkhemmet lämnar ingen därefter.

Men högern har redan byggt ett undantagshus för de gamla. Bredvid undantaget på gården står ett liten trång dragig lekstuga, den hör de outbildade ungdomarna till.

Hammarslagen ekar från en dunge där jag anar konturerna av en fattigstuga och en rödakorssyster ilar mellan rosenrabatter och samlar in pengar till de fattigas sjukvård och de arma barnens skolor.

Nån måste ju betala för att moderaterna sänker skatterna med 65 miljarder. Nämligen mina barn. Mina gamla anhöriga. Och jag, när jag också en dag blir gammal och sjuk.

Detta kamrater kräver ingen omprövning. Utseendet på verktygen kan variera, det är inte hur man organiserar som avgör saken utan att man gör det.
Och varför.

16 kommentarer:

Karin sa...

Hej Eva Rundkvist

Jag ser, att du verkar vara (eller låtsas vara?) övertygad om att möjligheten idag, att flytta företag (både tillverkning och service) till länder där levnadsomkostnaderna är lägre (och företagen därför kan betala lägre löner) inte på något sätt har förändrat situationen i Sverige - dvs möjligheterna att skapa ett folkhem inom Sveriges gränser är (enligt dig) obeskurna.

Du väljer att tro (eller låtsas tro?) att det socialdemokratiska partiet har samma handlingsutrymme idag, som Per Albin Hansson hade på 30-talet.

Varför tror du det?

Anton Andersson sa...

Bra skrivet Eva.
Håller med om att det finns en människosyn i artikel som vi (sossar) aldrig kan acceptera.

Låt oss bygga ett samhälle där alla skall med.

Eva sa...

Jag har just kommit hem från en resa i Indonesien där man kan se andra sidan av myntet när vi talar om globaliseringens effekter.

Solidaritet är internationell. Till skillnad från karin tänker jag alldeles automatiskt att folkhemmet omfattar alla. Även människor i utvecklingsländer.

Så vi tar det en gång till och väldigt tydligt: konkurrera kan vi med utbildning, icke med låga löner.
Därför är solidaritet också en ekonomisk realitet. Krugmann...

Anton - yes box. Alla ska med. Det är vad det handlar om.
//Eva

Karin sa...

Eva: "Till skillnad från karin tänker jag alldeles automatiskt att folkhemmet omfattar alla."

Finns det inte en skillnad mellan att (automatiskt) önska sig något och faktiskt kunna realisera det?

Kan man verkligen genomföra allt, som man skulle vilja genomföra?

Eva: Så vi tar det en gång till och väldigt tydligt: konkurrera kan vi med utbildning, icke med låga löner."

Det är väl självklart, att Sverige inte kan lönekonkurrera med t.ex. Malaysia eller Indonesien. Det finns väl ingen som tror det.

Eva väljer att tro (eller låtsas tro?) att det socialdemokratiska partiet har samma handlingsutrymme idag, som Per Albin Hansson hade på 30-talet.

Varför tror Eva det?

Eva sa...

Vad får karin att tro en massa saker som inte står i min text?

Karin sa...

Har det socialdemokratiska partiet samma handlingsutrymme idag, som Per Albin Hansson hade på 30-talet?

Petter sa...

Klaga på språkbruket! Det är väl lättare än att bemöta något i artikeln konstruktivt....

Om vi säger att ett annat land börjar gör världens säkraste bilar och konkurrerar ut volvo, skapas det inte FÖRLORARE på det?

Tänk så här: (s) talar ofta om DE SVAGA i samhället. Betyder det att ni får en massa anklagelser om att tillhöra _de starka_ i samhället? Vore det rätt att få det?

Eva sa...

Större, karin. Större. Utrymmet är mångfalt större idag än för 60-70 år sedan. Varannan ung går idag på högskola eller universitet. På 1930-talet gick de flesta inte ens nio år i skola.
För att ta ett exempel ur högen.
Fast det var inte det jag talade om, jag talar om människosyn.

Och Petter - ja, jag vänder mig mot att man kallar människor för förlorare. Bestämt.
Dessutom föraktar jag inte svaghet. Jag konstaterar att jag är svag när jag är sjuk. När jag är frisk är jag starkare och kan bära mer.
Att mina äldsta anhöriga behöver hjälp för att leva drägligt och oberoende och att mina barns rätt att gå i skolan beror av att vi alla hjälps åt.

Det vill säga det som högern kallar för utanförskap och förlorare är i själva verket skeenden i allas liv.
Barndom, sjukdom, arbetslöshet, ålderdom. I den här artikeln inkluderas ännu en grupp, lågavlönade, som man alltså inte skulle ha råd att satsa på eftersom höjda löner av någon anledning skulle erodera väldfärdsstaten. Fullkomligt nonsens och dessutom i strid med de flesta erkända ekonomiska moderna marknadsteorier.

Men teori är teori.
Är du stark alla dagar Petter? Skulle tro att det kommer en dag då också du tycker det är bra att man hjälps åt.

Karin sa...

"Utrymmet är mångfalt större idag än för 60-70 år sedan."

Verkligen? Varifrån skall resurserna tas?

Hur kan Eva tycka, att handlingsutrymmet blir större, när företag lämnar landet liksom många högutbildade.

Varifrån skall de resurser komma, som skall betala socialförsäkringar, transfereringar, pensioner, sjukvård, skola osv etc.

Om den högpresterande skattebasen lämnar landet, då måste väl rimligen handlingsutrymmet för omfördelning krympa? Företag och folk som lämnat landet, de bidrar ju inte med några intäkter.

Eva sa...

Oj då.
Då hade vi ju vid det här laget gått under.
Vad hände? Mirakel kanske! Prisa nån högre makt. Skicka påven hit, är det Per Albin som ska upphöjas tíll helgon?

Det där är lika sant som att jag spritt ut tuttluttpulver i hela min bostad och att det hjälpt till att hålla krokodilerna borta.
Bevisas av att: Det finns inga krokodiler i min bostad!

Läs min senaste postning om Folkhemsbyggaren på Bali, det är skojigare. Och sant.

Eller mer seriöst. Sverige har sedan 1931 haft positiv tillväxt utom tre år, nämligen under de borgeliga regeringsåren i början på 1990-talet. Tillväxten i världen, den globala tillväxten, är positiv. Det är en myt att tillväxt sker på bekostnad av någon annan, tillväxt är alltså inte ett nollsummespel.

Socialdemokrati handlar om att den tillväxten fördelas på ett sätt som främjar både samhällets fortsatta utveckling och de människor som bygger detta samhälle.
Det vill säga till var och en efter behov, från var och en efter förmåga.

I detta finns inga förlorare, bara vinnare. Några av våra starkaste konkurrensvapen är en fungerande välfärd, ett tryggt samhälle, och en stabil arbetsmarknad. Och utbildning, kunskaper.

Petter sa...

Jag noterar att du inte förstod vad jag skrev. Du läser in att dina meningsmotståndare skulle anse att människor är vinnare/förlorare som en sorts egenskap, och att de ser ner på förlorare i den bemärkelsen.

Vad jag (och de som skrev artikeln) menade var att när händelse A inträffar kommer det vara mer eller mindre gynnande för vissa grupper.
Du själv kanske skulle säga att vissa är är förlorare på regeringens politik? Du har åtminstone kollegor inom (s) som yttrycker sig så. Är du med?

Sen skrev jag så att det skulle likna ditt eget angrepp på språkbruket, inte att jag själv är stark. Alltså: om du kan tala om de svaga behöver inte det inte betyda att du är stark. Precis som att någon kan prata om förlorare (av till exempel regeringens politik, men i detta fall globaliseringen.) utan att se sig själv som innehavare av vinnaregenskaper.

Att du menar att högern föraktar svaga och ser sig själva som vinnare får ju stå för dig, men det hade ju faktiskt inte med saken att göra.

Danne Nordling sa...

Att öka utbildningen är inte särskilt originellt och frågan är om det är möjligt. SNS och du ser det tydligen som lösningen. Men om det inte är effektivt vad säger du då om t ex Reinfelds förslag att "göra Sverige till ett skatteparadis för låginkomsttagare"? Se mera på min blogg.
/DNg

Karin sa...

"Då hade vi ju vid det här laget gått under."

Nejdå. Socialdemokratiska regeringar (liksom borgeliga regeringar) har hittat en temporär lösning. Man försämrar för dem, som inte kan försvara sig.

Socialdemokratiska regeringar (liksom borgeliga regeringar) har "löst" problemet med bristen på resurser, genom att försämra för dem, som inte har (den fysiska och/eller psykiska) styrkan att försvara sig. Pensionerna har skurits ned, sjukvården (särskilt till gamla människor) har ransonerats.

Eva skriver: "Socialdemokrati handlar om att den tillväxten fördelas på ett sätt som främjar både samhällets fortsatta utveckling och de människor som bygger detta samhälle."

Den socialdemokratiska ambitionen omfattar alltå inte dem, som BYGGDE samhället. När socialdemokratiska regeringar (liksom borgeliga regeringar) inte längre kan suga ut den som arbetar, när någon har förlorat sin fysiska eller psykiska förmåga, då är vederbörande inte längre inte av intresse för socialdemokratin (eller för de andra riksdagspartierna).

Den som tvingas köa till sin cancersjukvård liksom den som vanvårdas i äldrevården, hon/han dör onekligen snabbare och socialdemokratiska regeringar (liksom borgeliga regeringar) kan därigenom nedbringa kostnaden för samhället.

"Köttberget" minskar (för att använda Per Nuders frånstötande men mycket avslöjande formulering).

"Sverige har sedan 1931 haft positiv tillväxt utom tre år, nämligen under de borgeliga regeringsåren i början på 1990-talet."

Jaha. Och? Räcker denna tillväxt, för att uppfylla de åtaganden som socialdemokratiska regeringar (liksom borgeliga regeringar) har utlovat och beslutat om?

Uppenbarligen inte - i så fall hade ju socialdemokratiska regeringar (liksom borgeliga regeringar) inte behövt överge ATP-systemet, sänka pensionerna och ransonera sjukvården.

Men även dessa aktiva åtgårder från socialdemokratiska regeringar (liksom från borgeliga regeringar) i syfte att se till att "köttberget" dör i förtid, det utgör bara en temporär lösning.

När företag lämnar landet liksom många högutbildade, då krymper handlingsutrymmet för socialdemokratiska regeringar (liksom för borgeliga regeringar).

"The writing is on the wall" - och det utesluter jag inte, att Eva faktiskt är medveten om, även om Eva inte öppet vill tillstå det.

Eva sa...

Petter har en poäng, jag tillskrev dig en åsikt jag inte vet att du har.
Men jag vidhåller att ord betyder något. Debattörerna menar ju att det är fel att satsa på "förlorare" eftersom det skulle gröpa ur välfärden, jag menar att ett samhälle som inser att alla kan hänga med om man vill det så, är ett samhälle som klarar sig bra, kan konkurrera i världen med kunskap och kompetens, istället för låga löner. I ett sånt samhälle finns inte förlorare.

Karin pratar i nattmössan, det är inte en siffra rätt. Jag tänker dock inte öda mer tid på det trams hon sysslar med.

Kära Danne, orginalitet i all ära... Det finns en hel del forskning som stödjer tesen att utbildning är en av de starkaste tillväxtdrivande faktorerna, men jag tror jag sträcker ut den röda fanan lite till ändå bara för att retas med dig - Paul Krugman. Som ju sysslar med ekonomisk teori i Keynes fotspår och som med ökande framgång driver tesen att välfärd i sig är tillväxtdrivande eller åtminstone verkar för öka stabilitet i komplicerade ekonomiska system.
Den amerikanska utvecklingen just nu är en smula tankeväckande, borde vara, även för svenska nyliberaler.

Danne Nordling sa...

Visst, det finns ett empiriskt samband mellan utbildning och sysselsättning. Det aktualiserar det paternalistiska problemet om staten skall se till att folk utbildar sig trots att de själva inte tar initiativ till detta.

Men det var inte detta jag var ute efter. Det kan tänkas att strukturomvandlingen (kallas idag globaliseringen) slår ut så många enkla jobb att det inte finns någon möjlighet att ersätta alla med nya, kvalificerade som kräver utbildning. Eller så kan alla inte klara den nödvändiga utbildningen. Vad gör man då?
/DNg

Eva sa...

Danne, absolut. Strukturomvandling gjorde att 200 000 industrijobb och skogsjobb försvann på relativt kort tid, remember? Det var på 1970-talet, efter varvskrisen. Stål, papper, textil, glas, tillverkningsindustri...

Utbildning.
Idag är musik och dataspel två av våra nya stora exportprodukter. Sen dess har dessutom läkemedel, medicinsk teknik, tele, el, infrastrukturbyggnad vuxit och en vanlig Volvo har idag ett tjänsteinnehåll som vida överstiger det mekaniska, tillverkningsdelen av bilen sas, en del säger att vi är i ett kunskapssamhälle. Jag tror att vi redan är på väg in i nästa, ett informationssamhälle, kommunikationssamhälle, ett kreativt, skapande, nöjeslystet samhälle.

Finns det en vägs ände? Kanske. Jag påstår att vi inte har sett den änden ännu, men att lösningen inte är nån slags serviceidé - tvätta skjortor åt varandra - utan arbeten som kräver ett nytt, annat kunskapsinnehåll.
Och eftersom jag inte är särskilt snäll idag tror jag inte dagens svenska skola riktigt klarar uppdraget. Var tredje svensk sysslar idag i sitt arbete med problemlösning., alltså någon form av kreativa yrken, och det antalet ökar.

I det sammanhanget kan plötsligt kreativiteten, skaparglädjen, vara en viktigare kompetens än konsten att derivera naturliga logaritmer eller att memomera Gustav Vasas kröning 6 juni 1523.

Det vore ett älskvärt samhälle...
Och en skola som uppmuntrar att tänka fritt istället för rätt vore i sammanhanget inte bara en lisa för själen, utan också en klok ekonomisk investering.

Hur det än är med den saken konstaterar jag att vi tyvärr har en regering som inte tycker att alla ska ha del av utbildningskakan. Oavsett vad SNS, jag eller nån annan tycker om den saken.

Kom ihåg att det står en hel del näringlivsrepresentanter och formligen skriker efter utbildad arbetskraft, som det är akut brist på, samtidigt som fler än 5 000 ungdomar långtidsköar för arbete, tre gånger så många som i oktober 2006.
Men de har fel eller för lite utbildning.