måndag, november 26, 2007

Den rockande demokraten

Här skulle jag ha skrivit ett inlägg om den budgetdebatt som vi ska ha i kväll i fullmäktige, men det gick inte för texten blev omöjlig.
Den krumbuktar sig bara.

Hur jag än brottades med den blev jag bara alltmer fly förbannad. Ingen blir glad av sånt, så nu ska jag istället berätta om den sjungande demokratikämpen.

För var är ni svenska journalister som bevakar den ryska utvecklingen? Kasparov i fängelse fem dagar för att han talat fritt i fransk teve. Val utlyst till 2 mars, men vad vet vi svenskar om förutsättningarna? Jämför med bevakningen av primärvalen i USA...

Chavez kan ni kritisera, med all rätt, men Putins piruetter och systematiska nedmontering av demokratin i Ryssland går relativt obemärkt förbi. Oppositionen är kraftigt försvagad eftersom den saknar tydliga ledargestalter, förutom Kasparov då. Garry Kasparov som vågar utmana om presidenttiteln.

För bara drygt en vecka sedan lyssnade jag på Anwar Ibrahim. Som ung ledde han studentrevolterna i Malaysia 1968-1972. Han var också minister i många år, bland annat finansminister. Känd och kontroversiell för sin jakt på korruption, sin självständighet och sitt aktiva stöd för IMF, världsbanken, men själv fänglsad 1999 för just korruption och sodomi. Amnesty reagerade på domen, och själv säger han att han hade blivit för obekväm.
Han satt sex år i fängelse för sina politiska åsikter skull. För att inte bli tokig sjöng han, framförallt Elvislåtar.
- "Jailhouse rock" kändes ofta passande, berättade han leende och sen när han blev uppvaktad av en alltmer orolig despotism som inte kunde undgå att se att demokratiska revolutioner inte går att stoppa så:
- De skickade ut en underhuggare och trodde väl att han skulle kunna förhandla fram något. men jag svarade "You´re nothing but a hounddog".
Så småningom frigavs han och han har inte gett upp kampen för ett demokratiskt och fritt Malaysia, som ledare för oppositionen.

Världen är knasig.
Malysias oppositionsledare är sångare och älskar Elvislåtar, Indonesiens president har just släppt en platta med romantiska kärlekssånger (och jodå, det är på riktigt, han spelar och sjunger til gitarr och har skrivit egna låtar länge) och den ryska oppositionen förefaller få en schackspelare som sin främsta ledargestalt.

Vilket väl bevisar att politik och humor trots allt måste vara nära besläktade, till och med där förtrycket är som störst.
Ty ett par av de ledande oppositionella i Burma är komiker och artister, och en av Vitrysslands mest kraftfulla oppositionella figurer är en konstnär som hittade på att hälla ett lass koskit på presidentpalatsets trappa under förevändning att det var ett beställt konstverk - för det fick han tre års husarrest.
Men händelsen blev känd och spred sig långt utanför landets gränser.

Kommunikation är en konst, och konst är kommunikation.

Inga kommentarer: