lördag, november 17, 2007

Demokratirevolutionen i Asien har startat

29 timmars resande hem igen och jag kan konstatera:


  • Demokrati är bra.
  • Vatten i handfat som befinner sig mitt på ekvatorn snurrar varannan gång medsol och varannan gång motsols.
  • På 33 kristna går det 18 muslimer och 14 hinduer samt 16 ickereligiösa.
Jag har varit på en intressant konferens där ett av flera debattämnen var: Kan demokrati fungera i muslimska länder?
En paneldeltagare säger: vem ställer en sådan fråga om kristna? Om hinduer? Eller Buddister? I en annan panel satt en ambassadör för Israel och en för Palestina och fick en hel konferens att bli urförbannade eftersom ingen av dem föreföll ägna ens en tanke på att ta ett eget ansvar för fredsprocesser, om också tonen var hövlig. Hoppet står till de unga som exempelvis SSU då och då skapar mötesplatser för, de som ännu inte stelnat i historieskrivningar.

Å andra sidan sa en amerikansk demokrat och specialist på politiska tevereklamfilmer till mig efteråt att hon blivit imponerad av den palestinska halvan av den panelen, eftersom historieskrivningen i New York och Washington i huvudsak författats av den Israeliska sidan.

* * *
En enkel undersökning i sex olika asiatiska länder visar att näst efter muslimer anses amerikanare stå för konfliktorsakerna i världen. Å, det finns massa invändningar mot den där undersökningen, men tänk efter lite nu: Om man i sex olika länder i den delen av världen där Irak, Korea, Burma, Pakistan, Malaysia, Thailand ligger men också demokratier som Australien Nya Zeeland, Filippinerna, Indonesien, Japan - anser att amerikanarna är en stor krigsbov men inte vi i Europa...
Vi har ett ansvar och ett förtroende att förvalta. Det tycker jag kanske i alla enkelhet både fransmän, engelsmän och vi nordbor kunde fundera lite över.

* * *
Småningom ska jag sortera intrycken, kanske bjuda på lite fotografier från en helt fantastisk resa men många olika upplevelser, och källhänvisningar för den som är sugen på att veta mera.

Men tills dess bjussar jag på en liten filmsnutt som jag fått i present medan jag varit bortrest, och upplysningen att jag skaffat mig en ny retorisk förebild.
Martin Lee är den kinesiska oppositionens ledare i Hong Kong, där har han samlat 60 procent av rösterna i val men i ett system som ger honom 40 procent av platserna i parlamentet. Han är givetvis förbjuden att röra sig i Kina överhuvudtaget.
Hans kritik mot den retarderande demokratiutvecklingen är stentung. Hans talarbegåvning fantastisk. Jag hoppas arrangörerna lägger upp hans tal på hemsidan senare så jag kan länka till det, hans tal om det kinesiska demokratilöftet i anslutning till ansökan om OS 2001 och före det engelsmännens överlämnande av Hong Kong till Kina. Tills vidare en länk till hans hemsida och en debattartikel i Wall Street Journal som han skrev för en månad sedan i samma ämne som han talade om under konferensen. Läs den! En modern intellektuell med enkel rak argumentföring och en förmåga att uttrycka sig mycket tydligt. Han bevisar att en god retoriker, en människa med ett angeläget ämne, en genomtänkt argumentation och ett tydligt språk, tränger igenom alla språkbarriärer, alla kulturella hinder, når alla. Martin Lee är en asiens Nelson Mandela, lika lågmält kraftfull och med lika tunga argument.

Konferensens namn var förresten The Asian Century Begins - vilket alltså syftar på den förestående demokratirevolutionen i Asien, inte den ekonomiska utvecklingen. (IAPC som arrangerade konferensen firar för övrigt 40-årsjubileum i år. När Joe Napolitan och Michel Bongrand startade den 1967 så var det just i syfte att samla rådgivare till politiker i hela världen för att stödja den demokratiska utvecklingen. Nu har Joe och Michel sett idén sprida sig så det finns en förening i nordamerika, en i sydamerika, en i europa och nu alldeles nyligen bildades även en i asien/oceanien)

- "The Asian Century" har redan börjat, svarade Indonesiens första folkvalda president Susilu Bambang Yudyohono (gemenligen kallas han president SBY, ungefär som JFK står för John F Kennedy) som tog emot IAPCs demokratimedalj tillsammans med 2-300 guvernörer och andra lokala, folkvalda representanter för det indonesiska folket.
När Indonesien gick till val första gången 2004 trodde många att det skulle sluta med konflikter, bryta sönder landet i oroligheter och instabilitet.
- They were proven wrong. Democracy is here to stay, there is no way back, förklarade presidenten för världens största muslimska nation.

Detta är, tycker jag, kolossalt viktigt att minnas när vi ser försöken från maktens herrar att kasta skulden på demokratins förkämpar för oroligheterna i Pakistan, i Burma, Malaysia och Thailand. Dessa makthavare pekar på Saudi-Arabien och Kina som stabila förebilder för något annat än demokratier, och försöker låtsas som om inte demokratin är den enda möjliga vägen framåt.

För 18 år sedan föll Berlinmuren. Den östra halvan av Europa demokratiserades och antalet medlemmar i EU fördubblades under den resan. Det är den processen Asien nu har inlett på allvar, i och med att Indonesien plöjer i den del av världen som domineras av muslimska trosuppfattningar, som kan leva sida vid sida med hinduer, buddister och kristna.

Jag återkommer!

Se den här filmen så länge, den vänder också upp-och-ner på en del av vår föreställning om världen.

Ja sen måste jag ju få lov att vara lite skrytsam också, i den där församlingen hade Käringen en liten kort sammanfattning om den europeiska utvecklingen med tyngdpunkten lagd på den nya EU-fördraget som ska undertecknas den 13 december i år.
Sämre sällskap kan man hamna i.
=)




Andra bloggar om: , , , ,

Inga kommentarer: