måndag, oktober 29, 2007

Utmanad


Sju sanningar sa Johanna, jo jag tackar jag. Jag som bara ljuger mest hela tiden.


Jag brukar inte svara på utmaningar och kedjebrev. Men så tänkte jag att man kunde passa på att ta en vända förbi dödssynderna och se om det fastnar nåt som inte bara är trams ur den där utmaningen.

1. Högmod.

Den första av dödssynderna drabbas jag dagligen av, det gör alla som tar ledartröjor på sig. Man anser sig bäst, annars skulle man ju inte ha axlat det ansvaret eller hur? Och om man inte går omkring och tror att man är jesus så drivs man av annat än högmod, nämligen mammon eller narcissus eller nån annan avgud, vilket är lika illa. Om man tror att man leder för att man är god, så är högmodet så uppblåst stort att nån genast bör slita ner en från piedestalerna.

Det är därför ledarskap kan vara väldigt utsatt, ensamt, och ju större ansvar man axlar själv desto tyngre tror man att fallet blir när piedestalen rämnar. Om man å andra sidan är lagledare i nån bemärkelse och hela tiden avsvärjer sig det ansvaret därför att man tror att man inte duger till, så blir ledarskapet svajigt och man kan verkligen fråga sig vilken form av hyckleri man ägnar sig åt - självbedrägeri eller fjäsk?
Det är därför all form av ledarskap - makt - är ett tillfälligt lån som kräver vänners oändliga tålamod och en daglig strävan efter ödmjukhet. Svårast av allt.

2. Girighet.

Jag älskar prylar, sånt som häftiga mobiltelefoner, skojiga bilar, leksaker av alla de slag. Jag bygger datorer för att få skryta med det och skaffar ny vattenkokare för att den har snyggare färg än den gamla. Jag kan dräggla mig förbi skyltfönstren på många gator i världen och vältra mig i habegär. Jag äger världens första persondator för lusten att äga, inte för nyttan eller att nån annan ska ha nytta av den. Sen kan jag komma på mig själv med att gnälla för att nån annan familjemedlem lägger pengar på ett par rejäla skor eller så.

Sånt är väl girigt! Jag ska ge bort datorn till ett museum, men inte riktig än.
Å andra sidan är en variation av girigheten slöseriet och nu blir det verkligen tänkvärt: Att slösa med materiella ting är väl en sak, men om man slösar med sin begåvning eller kasta bort eller försakar sitt liv utan att veta varför man gör det en annan...
Sålunda kan girigheten alltså vara ett tillstånd som är väldigt vanligt, mänskligt, nämligen där man förnekar det man faktiskt är i sin strävan efter - normativa regler kanske. Att vara som andra förväntar sig istället för att söka sina egna förväntningar. Såna saker gör jag mig skyldig till varje dag.

3. Vällust.

Det sägs att det krävs att man är otrogen för att ägna sig åt vällusten men jag håller inte riktigt med. Det finns ett problem med kärleken även om man är trogen och det är att den kräver omvårdnad. Vällusten kan man alltså ägna sig åt av motsatt skäl än det kroppsliga köttsliga lustans, det vill säga en andel av det man borde ha använt för att göda och vårda kärleken råkade man kasta bort på att spela poker på nätterna eller nåt annat egoistiskt, blint. Eller helt enkelt slarva bort, vilket nog är den vanligast synden jag gör mig skyldig till.

Förlåt! Jag har lyckan att dela mitt liv med min bästa vän som står ut trots alla mina avigsidor. Det göder kanske inte alla dagar passionen, men håller oss båda uppe när en av oss kroknar - vänskapen som motvikt till vällusten.


4. Avund.

Se punkt två! Men lägg sen till allt det där som har att göra med normativa jämförelser, man skulle ha varit ...Mest avundsjuk är jag på alla som kan sjunga och som kan måla (inte hus, dem kan jag måla. Jag menar tavlor!)


5. Frosseri.

Älskar man livet älskar man frosseriet, mat, dryck! Champagne! Och gärna vanvettiga mängder utan minsta tanke på miljöförstöring, svältande barn, rättvisemärkning eller annat ansvarsfullt. Sen får man dåligt samvete och skickar pengar om man har några kvar.


6. Vrede.

Jag kan bli otroligt arg, tyvärr. Det går visserligen över genast men det är inte särskilt kul för den som drabbas av det. Det är inte konstruktivt. Samtidigt som vreden över vissa orättvisor här i världen håller mig levande. Det är faktiskt sant. Jag skulle exempelvis aldrig lägga ner så många timmar kvällsarbete på politiken om jag inte var så otroligt förbannad.


7 Lättja

Min bästa dåliga egenskap är lättjan. Eftersom jag är lat får jag en del gjort på liten tid. Det innebär också maskrosor i gräsmattan och ofrånkomligt dammråttor, men att jag inte drabbas av psykiska sammanbrott över den fullkomligt oanlagda rabatten i backen som jag kallar "naturtomt" för att slippa diskutera (med mitt dåliga samvete!).
I bibeln syftar lättjan dock på nåt annat, nämligen att man slarvar bort sin tro. Det gör inte jag. Jag har väldigt medvetet prövat den och funnit att det man inte bör slarva med är tron på att man duger till. Det slarvet sysslar jag med oavbrutet, men ju äldre jag blir desto mer medveten blir jag om hur viktigt det är att våga tycka om sig själv för att kunna dela med sig av det till andra.

Den som har en gudstro att falla tillbaka på kanske kan hitta en genväg via den, inte vet jag. Men jag är ateist. Det enda jag verkligen kan påverka är mig själv. Problemet är att jag är så sabla envis!


8 Regelbrott.

Nu säger reglerna att man ska utmana sju till och så vidare. Men jag stannar här och den åttonde sanningen av sju blir just denna - jag har för vana att bryta kedjebrev. Och att inte anta utmaningar. Och att bryta regler jag finner brytbara.

Och förresten vet jag inte om jag har några sju bloggkompisar att utmana som inte redan är utmanade, har jag det så får ni gärna anta utmaningen alldeles frivilligt för att ni har lust till det!

9. I Dantes helvetestratt återfinns falska rådgivare, trollkarlar och spåmän på samma plan, nämligen åttan och sjunde steget ägnas självmördarna och mördarna. Nian, slutsteget i Dantes helvetestratt, handlar om lojalitet och där har jag verkligen en ganska god egenskap tror jag. Jag är kolossalt lojal.
.
Den värsta dödssynden är alltså illojalitet. Sånt finner jag tänkvärt.

Inga kommentarer: