onsdag, oktober 31, 2007

Ryktet om bloggarnas död är betydligt överdrivet

Jag vet inte om jag ids. Men man måste väl eftersom man är en hederlig kommunikations-hantverkare i det här som vissa kallar ett paradigmskifte. Industrisamhälle-kunskapssamhälle-informationssamhälle. Det får konsekvenser, och dessa konsekvenser måste man förhålla sig till.

Gamla tider: en tevekanal. Hylands hörna. Sossar köper Aftonbladet, borgarna Expressen, sossar prenumererar på Dalademokraten eller NSD. Eller Arbetet salig i åminnelse. Stortavla, reklamfilm på bio, annonser i kvällspressen, valaffischer. Flygblad! Svarta tavlan och dammiga kritor.

Nya tider:
117 tevekanaler på alla språk. Nej jag ljög - över 3 000 tevekanaler i Europa. RSS-ström prenumerar på favoritkanalen. Lyssnar på radio via datorn, mp3-spelaren i joggingspåret. Mobiltelefonen.
Fyra gratistidningar. I Stockholm ett femtiotal lokaltidningar av varierande kvalitet. Facktidningarna ökar. Blir smalare, Vassare. Fler kopior. Fler böcker. Men färre läsare som läser mer.

Wii.
tevespel. Onlinespel.

Föreläsningssalen full. Pengar slut, behöver kunskap från Boston. Nema problema - streaming video.

En växande andel av befolkningen använder sig obehindrat av minst två språk, dagligen, många använder tre. I hela världen. Engelska är största språket.

Behöver ett virtuellt föreläsningsrum för medarbetare i fem kontinenter. Inga problem, man bygger en sal i Second Life. Sätter upp projektorer, bildvisningar, powerpoint.

Min Avatar Kia hälsar att hon lärt sig flyga och att hon skäms för att hon inte deltog i manifestationen mot Powerty häromsistens.
I Facebook har över 100 000 människor skrivit på Antons lista i protest mot ungdomsvåldet.
Nästan 450 000 stödjer munkarnas protester i Burma. I Facebook alltså.

Nu ska jag hålla ett föredrag i en annan del av världen alldeles strax om det nya EU-fördraget. Fifteen minutes, säger konferensarrangören.
- And would You mind to say something about the upcoming elections in Denmark also?
Of course not. På femton minuter ska jag samla ihop EU-fördraget, Norska valet och Danska valet. Inga problem.
Jag söker fakta via internet.
Läser tidningar.
Konstaterar att informationen om det nya EU-fördraget är under all kritik, inte en enda powerpoint nånstans att sno. EU är ökända för ogenomträngligheten så jag skippar pressreleaserna.
Jag ringer istället vännen M som kan EU-frågor och får exakt den struktur jag behöver för att klara uppdraget.

Så.
Nu sätter jag mig fysiskt på ett plan. Har samlat fakta med telefon - som i den gamla världen. Letat nyheter i den gamla världens alla möjliga kataloger, funnit dem ovarsamt dåliga. Hittat en poäng i en blogg jag litar på, slängt upp en temporär egen hemsida för att samla länkarna som mitt föredrag ska visa - med bilder, grafer, film, foto, ljud, text.

Jag har satt samman min egen faktasamling och vet att jag inte kommer att ljuga. Och att det blir bra.
Jag har hunnit snoka reda på en nyhet som mina gamla kollegor borde ha hittat. Någon av de 25 000 journalister som bevakar EU-frågorna dagligen i Europa borde ha rapporterat att det där fördraget i själva verket inte alls är klart. Att den stora finalen 13 december i själva verket är en manöver för att skapa andrum för de sista finsliperierna.
Ja, man kan rycka på axlarna åt den saken och sucka över diplomatins begränsningar, men detta faktum gör ju att pukorna borde dämpas och nån skaffa fram sordin till trumpeterna - utifall att allt stupar i sista sekunden. Man kan inte skylla allt på Irland.

Det vill säga, jag äger via alla kanaler information och kan göra något med den. Jag kan exempelvis förmedla en helt egen bild, och det tar mig inte lång stund att samla fakta. På det viset är jag inte i händerna på en glättig informationsbroschyr, journalister eller andra makthavare.

Eller förresten. Fem minuter från UTube berättar storyn fast den filmen redan är gammal. Vad det handlar om det där med bloggar och inte minst kommentaren till filmen som jag hittade avslöjar det precis - när makten flyttas från eliten till massan.
Demokratisk Socialism 2.0.

Eller när massan äger informationen, och därmed makten. Och att inse att politik och media i framtiden handlar om att dela information, inte äga den.

Det kommer säkert få en del konsekvenser på lagstiftning, upphovsrätt och såna saker. Men framförallt ser vi hur den platta informationseran skapar revolutioner - bokstavligt talat - i länder som nyss låg långt efter oss i utveckling, och nu springer ifrån oss europeér. Indien. Asien, Kina.
Burma!

"wow this must really scare the elite ruling class of the world. For they are fast working on the "Internet 2" that will more resemble the television than it will the internet we know today, controlled and regulated by a handful of powerfully corrupt people." Spontan kommentar till filmen du strax kanske ska se.

Utech, som gjort filmen, arbetar givetvis i Shanghai. Universitetslärare. Han har, givetvis, en blogg, som heter Thinkin Stick.

Därifrån snodde jag några tips om hur detta nya kommunikationssamhälle fungerar idag: Reuters om jobbsökare som får professionell hjälp att städa upp sina internetprofiler. The Times berättar om ett universitet som valt att använda Facebook som alarmsystem, The Australian om ett annat universitet som använder Facebook för att hålla ordning på syndare (!) och slutligen The Cronicle som berättar om hur ett fotografi i My Space kostade en blivande lärare legitimationen...

Hur det ser ut i morgon? Ja, slutsatserna får du som läser detta nog dra själv. Men jag drar i alla fall slutsatsen att bloggen inte alls är död, bloggen har nyss lärt sig att gå och var den kommer att ta vägen kan ingen av oss riktigt se än.
Jo förresten. Här ett verktyg som kanske kunde hjälpa den gamla världens mediaprofessorer att begripa den nya med mätbara storheter. Den här mäter flöden. Prova med din egen site!




Anders Svensson som länkat hit nån gång skriver också en del om detta fast oftare, kortare och från ett vänsterperspektiv som jag ofta känner mig ganska hemma i. (Jo, jag vet att Svensson är hemmahörande till vänster om socialdemokratin, jag sa inte att jag sväljer allt han skriver!)

Slutligen måste jag bara återigen påminna om vår svensk Hans Rosling och hans fantastiska sätt att berätta om världens utveckling. Den här om Bangladesh lade han upp så sent som i fredags. Den fantastiska grafiken är utvecklad på Karolinska Institutet, tror jag, av hans son Ola.

Andra bloggar om: , , , ,

Inga kommentarer: