söndag, oktober 28, 2007

Rundpallar och rundgång från Kalmar till Kielos


Jag erkänner: Jag hänger inte alltid med i svängarna när Katrine Kielos skriver och tycker och tänker. Det beror på att jag finner mig bli sittande på samma sätt som när jag hör Kristina Lugn, jag vet inte riktigt om hon är allvarlig eller oerhört rolig. Hon bryter så fundamentalt mot alla normer, så man står där och famlar efter ett handtag eller nåt att hålla sig i. En slags intellektuell etikettsregel, som man vet att nån bryter mot.
- Jag vet att man ska äta efterrätt med gaffel men det är så rysligt opraktiskt när glassen har hunnit smälta lite, så jag tar mig friheten att använda skeden istället, om ni ursäktar.
Typ. Fast inte lika snobbigt.

Handtag. En uppslagsbok till exempel:
"Kristina Lugn född i Tierp i Uppland, växte upp i Skövde. "
"Har givit ut åtta diktsamlingar, etc."
"Centrala teman i både hennes poesi och dramatik är döden, ensamheten, rädslan för medelåldern, och en kvävande, men alltid eftersträvad normalitet. Allting är förmedlat med bitande ironi och drastiska formuleringar som får oss att se det svenska språket utifrån och undra: vad betyder de här orden egentligen?, till exempel Hej då, ha det så bra! (2003)."
Slut citat.

Vad fagerlund är en "kvävande, men alltid eftersträvad normalitet?" Eller rättare, vad är motsatsen?

Nå, tillbaka till Kielos. Dagens (befriande, inte kvävande) skratt bjuder hon på med en genomgång av Peter Akinders erövringar av tyckarspalterna på Östran i
Akinders radbryt: Läs den!

Eller förresten börja med dagens korta poprecension under rubriken "Böse Menschen haben keine Lieder." Ta sen tag i det här:

Jag är också självklart för "Det var mörkt, deppigt och fullt av tappade sugar". Nu kommer ni som brukar invända mot min ibland hänsynslösa användning av idiom att invända även mot att som Akinder skriva tappade sugar i pluralis. Men jag tycker att det är tämligen genialt, man ser liksom alla de här sugarna som folk har tappat ligga och drälla i rännstenen, blåsa runt i vinden och inte tas tillvara av samhället. Dessutom markerar formuleringen att det hela är individuellt. Det där med sug.

Den dagen Akinder bräcker Majakovskij, är revolutionen inte bara nära.
Den är oundviklig.

De sista två styckena är dock ett citat av nån som också tyckt om Akinder. Så nu har jag citerat nån som citerat nån som citerat Akinder och tyckt. Om.

Intressant fenomen. Peter förnyar ledarskrivandet med att sätta yxan i meningsuppbyggnaderna och i de politiska mot- eller medståndarna. Och rundpallarna citeras tills man får medhörning, rundgång, och det börjar tjuta i kontrollrummet för grammatik, språklig omsorg och.

Så vidare.

Fast jag tror det dröjer en stund innan Peter kommer in med språkligheter som "jag är ett moln i byxor."

Nu ska jag för en gångs skull avvika mot min grundregel att aldrig skriva om jobb; nyligt hade jag en liten kortkort retorik- och skrivutbildning för skribenter av bland annat lagtexter.

Jag meddelade församlingen vad den redan borde veta, nämligen att regeringskansliet och därmed rimligen alla myndigheter i riket, avskaffade ordet skall i juni månad detta år. Från och med juli 2007 heter det alltså ska i alla propositionstexter, lagtexter, föreskrifter, förordningar och så vidare.

Första frågan sedan rummet lugnat sig efter chocken:

- Innebär inte det här att språket riskerar att förflackas?

Heja Peter! Yxa vidare!
* * * *

Förresten apropå Kielos som lyckades bli lite Beckettsk´ häromsistens med en annan träffsäker formulering om "I väntan på rådslaget" så är jag just nu sur på partajet.

Endera har man rådslag. Eller inte. Har man rådslag så betyder det lyssna. Ge feedback, förankra och lite sånt. Inte kasta in ett utbildningspolitiskt program i fredags eftermiddag som ingen vet vad det handlar om och påstå att man lyssnat till ett rådslag och att det är liktydigt med förnyelse. Och som man får sitta och gissa sig till innebörden av eftersom huvuddokumentet tydligen inte ska vara lätt tillgängligt. Jag hittar det i alla fall inte!

Duger inte. Duger verkligen inte. Bakläxa. IG. Underkänt. Också i det är fallet behöver vi tycka om. Fast på riktigt den här gången.

Här i min lokala verklighet har jag (minst) tre rektorer som engagerat sig och skrivit direkt till partiet. Har de fått svar? Och om det nu är så bråttom, åtminstone en reaktion av typen; Tack för ditt engagemang, här får du våra slutsatser, vad tycker du om dem? Och kanske en enkel förklaring till den forcerade takten i skolrådslaget.

Det går att åtgärda. Gör det, och gör det snabbt.

Varför skulle man annars engagera sig i några rådslag? Slagkraften i rådslagen avgörs av råden. Inte av slagen.

Detta är en grundregel som borde vara självklar: Man ska vara det man säger.

Öppenheten avgörs inte av hur rummen möbleras utan av attityden i en hel organisation. Om den attityden styrs av hemligheter, så blir organisationen sekteristisk.

Om organisationen styrs av öppenhet, så blir det roliga offentliga bataljer, men intrycket som består är det öppna, välkomnande.

Nu är det första ordet sagt i detta ärende. Det kommer fler. Nu har vi verkligen döpt om vår rådslagsgrupp i partidistriktet till Kami Kaze-gruppen. Så här skrev jag i onsdags om det:

Och nu har jag bestämt mig för att föreslå att vi ska döpa om rådslagsgruppen om Öppenhet och Modernitet till Kamikaze-gruppen.
Det namnet beskriver bättre vad vi sysslar med.

Kami Kaze betyder Gudomlig Vind, och var ursprungligen den vind som skapade kaos i den mongoliska flottan då de ville attackera Japan år 1281. Om nu nån associerade till nåt annat...
Vält schackbrädet så pjäserna flyger åt alla håll!

Uselhet är tondöv. Men vi är många som vill sjunga!

Andra bloggar om: , , ,

2 kommentarer:

Ewa sa...

Tack Eva! Du ar sa otroligt harlig att lasa! Sa klok och imponerande traffsaker. Jag bor utomlands men har en liten svensk favoritblogglista som jag laser igenom nastan varje dag, din och Katrine Kielos bloggar tillhor de absoluta hojdpunkterna. Tack for att du delar med dig av dina tankar!

Eva sa...

Oj. Tack Ewa. Det värmer!