måndag, oktober 22, 2007

Lösa förbindelser och fria tankebanor

...
Och apropå den franske presidentens kärleksbestyr så händer det en del spännande ting i Frankrike, framförallt strejken då men också en riktig rejäl debatt om vad man får lägga sig i som president.

Sarkozy har nämligen anmodat alla skolor i hela landet att läsa upp ett brev idag som ett led i påminnelsen om förintelsen.
Svenskt ministerstyre och förhör i Konstitutionsutskottet är blaha blaha jämfört med vad franska presidenter kan hitta på!


Nu är jag för okunnig om allt detta som timar sig i Frankrike och har inte följt med riktigt på ett tag, men bloggvännen Ola J har skrivit en hel rad inlägg sista veckan värda att läsa. Här, frenchly speaking. Han skriver roligt och bra, läsvärt även för den som inte är frankofilt lagd...

Och visst är det en principiellt intressant diskussion! Hur mycket får/ska en president eller minister lägga sig i detaljer om det nu handlar om en riktigt god sak?


Blocköverskridarna
Detta kom jag nu att tänka på därför att jag under måndagseftermiddagen lyssnade till ett intressant samtal mellan en näve gamla statsministrar: Ingvar Carlsson, Ola Ullsten, Torbjörn Fälldin och Carl Bildt och Ulf Adehlson som moderator. Och dessa herrar var överens om att det finns ett och annat de ställde till det ganska bra, och ett av de exemplen var pensionsöverenskommelsen, det måste ha varit 1997. (Andra exempel som nämndes var skatteuppgörelsen, krisöverenskommelsen 1992 och saneringen av statens finanser 1994-1998.)

Det vill säga, Sverige fixade då ett mer hållbart pensionssystem, det som fransmännen nu strejkar över. (Även om svenska medier raljerar över kolskyfflarna på de franska loken som går i pension vid 50 eftersom det är försvinnande tungt att skyffla kol.)


Och. Detta är poängen:
Så varnar Ingvar Carlsson under visst instämmande från de övriga, inklusive Carl Bildt, att blockpolitiken är mer cementerad idag och det kan komma att skapa en kolossalt besvärlig parlamentarisk situation redan efter valet 2010. För tänk om... tänk om SD kommer in i riksdagen. Och tänk om de blir tungan på vågen. Några minns ju Ny Demokrati, Bert Karlsson, Ian Wachtmeister.

Detta är en fråga partierna verkligen borde fundera över, blocköverskridande, nu, i god tid, under goda ekonomiska tider.

Carl Bildts ministerstyre
Dessutom gjorde sig Carl Bildt, som statsminister, skyldig till ministerstyre erkände han oförblommerat och rakt på sak. (Eller hittar han bara på? Bara för att få dra en ordentligt skröna?)

Hela historien är overklig:
Det var natten när Estonia förliste och Bildt tycks ha suttit på Rosenbad och ringt runt till gud och hela världen och berordrat helikoptrar att flyga till olycksplatsen (över främmande, finskt, territorium!)

Om nån KU-anmält det där hade han väl blivit befunnen skyldig mångfalt, men det handlade ju om att rädda liv...


Men lite skumt är det. Ska statsministern sitta ensam i Rosenbad (eller hemma eller var han nu var nånstans) och ringa Örlogsbasen på Berga för att skicka ut helikoptrar och väcka ambassadören i Helsingfors och vad han nu mer gjorde.
Att inte regeringskansliet fick ordning på krisledningssystemet efter den historien är faktiskt en smula märkligt.
Nå att skicka helikoptrar i nattmörkret efter förlista från Estonia är verkligen förlåtligt, att tvinga varenda lärare att läsa upp ett brev i alla skolor är lite mer hårdsmält inte bara för en svensk betraktare.


Efter den där diskussionen med gamla statsministrar pallrade jag mig iväg till Kommunfullmäktige där tonen var allt annat än försonande.

Vi vann - inga drogtester i gymnasiet
Trots att moderaterna i kommunstyrelsen böjt sig för majoritetens syn i drogtestfrågan och vi enigt kunde berätta hur vi tycker vi ska ha det med det förebyggande drogarbetet i skolan.

Viktig princip alltså, vi slapp tvingande drogtester i gymnasieskolan som bryter mot grundlagen och kränker ungas integritet och vi är överens om att öka ansträngningarna för samarbete socialtjänst, polis, skola. Men jag är ändå orolig att alliansen är på väg att skära i det förebyggande arbetet och därför inte kommer att klara målet att få ner droganvändningen bland unga i Upplands Väsby.

Nå, den debatten har jag för avsikt att återkomma om.


Och jag tänker inte skriva nån resumé från debatten om reklambroschyrerna som ska delas ut i hela kommunen (som skryter om alliansens förträfflighet). Se själva, webbsändningen finns här. På slutet diskuteras en DN-bilaga, då blir det alldeles otroligt tramsigt på en del håll tycker jag. Jag skrev om det tidigare i veckan.


Där Ingvar Carlsson och Carl Bildt är överens...(nästan)
Det enda jag vill säga är, att det finns anledning att dela Ingvar Carlssons oro för en cementerad blockpolitik som underminerar allt förtroendeskapande arbete, som skulle bana väg för den framtida blocköverskridande överenskommelserna vi kan behöva göra.

På riksplanet i skattefrågor och socialförsäkringssystem, energiförsörjning, miljö- och klimatfrågor och de grundläggande utbildningssystemen till vilka jag numera räknar högskola, kvalificerad yrkesutbildning och delar av arbetsmarknadsutbildningarna nämligen de som leder till arbete, som kompletterar annan eftergymnasial utbildning.


Och på kommunal och på landstingsnivå har jag en lång lista av överenskommelser som borde göras för att stabilisera tillvaron för vissa viktiga kärnverksamheter.

Ty, mig oroar det verkligen alltmer att vi har en majoritet i Stockholms län, i Upplands Väsby och i riksdagen som tycker privat är viktigare än bra eller kvalitet.
Och att vissa allianspartier förefaller ha glömt alldeles vilket ärende de en gång hade. Alla har ju liksom inte blivit valda på moderaternas mandat, några har väl ändå egna viljor också.

Eller för att tolka vad Carl Bildt den gamla räven satt och sa för några timmer sen i samtal med gamla statsministrar, för stunden glömsk om de korta snabba spektakulära rubriksättarna:
Vi har egentligen mer gemensamt än som skiljer oss åt och borde försöka enas i att bygga den svenska eller skandinaviska modellen stabilare i ett globaliserat europa.

Ligger en del i det.

Inga kommentarer: