torsdag, oktober 25, 2007

Hellre lat och klok än dum och energisk



"Det löser sig!"


Känner ni igen typen. Vad som än händer så "löser det sig".

Uppriktigt sagt så är Käringen ganska avundsjuk på alla dessa konsekventa - "Äsch, det löser sig."-typer. Men varför måste hälften av dem vara familjemedlemmar? I min familj alltså.

Jag är inte "Äsch det löser sig"-typ, jag är snarare en - "Fasen, det är bäst att ingripa för nu kan det gå åt skogen"-typ. Det är vi som är världsmästare på att vakna klockan halv tre på natten, sätta oss upp med ett ryck i sängen och börja klura på om man kommit ihåg att...
Halv tre på natten brukar det vara lite småknivigt att lösa det problem man inte lyckats trassla ut i dagsljus, och förresten växer problemen till monstertroll i vargtimmen.


Vi gör listor. Gärna halv tre på natten, sen somnar man om.
Och planerar. Nu ska vi se...den rutiga väskan. Nej förresten den är nog för liten. Såna saker. I detalj.


"Det ordnar sig"-typen sliter fram en väska när taxin just kommit, kastar ner kläderna och tänker inte efter så noga. För det mesta ordnar det sig, väskan är stor nog. Ibland ordnar det sig inte, då får man byta väska. Eller kasta bort lite grejor.


Ni fattar va?

I detalj. Planning systems.
Mot motsatsen.


Rutmönster mot improvisation.


Jag kommer ihåg en gång i New York, och vi hade för-shoppat oss och varit på vift i fjorton dagar med en näve barn i olika tonårsåldrar. Disney World. Surf in USA. Hela kittet.
Monsterpackning.


Fem i tid före avfärd påbörjas packning helt i enlighet med "Äsch det ordnar sig"-temat.
Den här gången var väskan för liten. Och packningen monstruöst för stor eftersom en väska behagade explodera. Inte en chans att laga den. Den exploderade!
- Äsch, det ordnar sig, utropade Maken, rusade ut i korridoren, knackade på hos vännerna och stal helt enkelt en stor väska av dem. De skulle ju ta planet dagen därpå.
Lämnade en peng för inköp av ny väska och en anvisning var närmaste väskaffär finns, störtade in, packade på tre sekunder och hann.


Det ordnade sig också den gången på nån annan kontinent, även nu med tonåringar och monsterpackning, då vi kom till flygplatsen med halva bagaget i svarta sopsäckar. Det vill säga jag kom med de där säckarna, eftersom jag hade delegerat packningsansvaret mot att jag skulle ordna incheckningen.

"Det ordnar sig alltid" hade insett väskproblemet för sent även den gången men mutade köket och trollade fram sopsäckar och fyra kilometer gaffatejp. Han packade allt lite konstnärligt som stora, runda, svarta plastbollar.
Inte så tjusigt men effektivt och definitivt charmigt konstnärligt.

Flygplatsen skakade på hela huvudet och slet fram en bibel med paragrafer när sopsäckarna dök upp i incheckningen, men det fanns givetvis en lösning.
Lite dyr men:
- Äsch. Det ordnar sig.
Ja, det gjorde ju det.


Jag vet inte riktigt hur många gånger det har hänt att man ser ett problem krypa allt närmare, man gör ingenting åt det mer än skaffar sig lite lagom magsår klockan halv tre på nätterna och sen - suwizsch-kabangk! Så har nån sån där "det ordnar sig"- typ varit där igen, och problemet har löst sig självt!

Sånt är livet. Nio av tio problem löser sig själv om man tar det lite lugnt, men det tionde blir värre om man inte gör något.
Den kloke men late snokar reda på tian och löser den i tid och rycker på axlarna åt de nio övriga.


Den korkade och energiska lägger ner så mycket energi på de nio första problemen att det inte finns tid eller kraft att ta itu med det tionde. Vilket leder till att tian oväntat exploderar i knät på en med en våldsam smäll en dag.


Imorgon börjar ett bättre liv. Ett klokare liv.
Ett där jag rycker charmigt på axlarna åt alla problem av mindre natur, säger "Det löser sig" och smått genialiskt identifierar det där tionde problemet och löser det så behändigt tidigt att nästan ingen hinner lägga märke till det.
För det kommer jag så småningom att bli hyllad som en hjälte och emotta ett nobelpris eller kanske en oscar och få mer gjort.
Så ska jag bli en bättre människa.
Jag ska bara skriva en lista först. Vi ska ju resa iväg om ett par veckor så jag måste planera lite så allt får plats i väskan.
Men sen...

Inga kommentarer: