måndag, oktober 22, 2007

Frihetsidealisten

Den här vitsen är otroligt stulen, jag vet bara inte var nånstans;
Ge oss en Sarkozy-fri dag!

Utstönades i anslutning till den stora uppståndelsen kring hans skilsmässa. Under rubriken Desperate Housewife gjorde Cecilia S sorti och Nicke-Lilltroll fick se sin Kennedyprinsessa ta samma väg som hennes röstsedel lär ha gjort - i en annan mailbox än hans. Hon har i alla händelser alltså ledsnat och kräver Sarkozyfria dagar i flera år framöver.
Var det inte Lennart Hyland som började? Jo, med en frufri-dag, som i och för sig innebar att fruarna skulle få fritt, inte att alla andra skulle befrias från fruarna.
Där ser ni hur svårt svenska språket är!

Det är exempelvis inte alltid så enkelt att skilja mellan polisvåld och kvinnovåld. Språkligt sett alltså.
Eller potatismos, rotmos och plåttermos. Med fläsk. Plåttermos med fläsk och kanelbulle.

Islänningarna har i alla fall hållit på med teve-fri dag. Bilfria dagar finns också. Föräldrafritt! Och BF som i barnfri...

Skulle man ha kunnat tänka sig en eländesbefriad dag? En dag där nyhetsrapporteringen inleds med orden "Ingenting särskilt har inträffat idag, därför är nyhetssändningen inställd. Och nu till det soliga vädret...

Finns det ingen pågående namninsamling om det? En bombfri dag?
EN dag där hela FN och världssamvetet skulle kunna pusta ut i tjugofyra timmar.

Frihet från. Inte bara fri till.

Apropå det tycker jag att ordet friskola är väldigt fint, det är bara det att det väl knappast är alldeles sanningsenligt. Jag menar varför skulle en privatskola vara friare än en kommunalskola?
Bara för att nån är fri att tjäna pengar på barnen?

På nåt sätt känns det som det borde vara tvärt om.

4 kommentarer:

Ola J Hedin sa...

Sarkozys valkampanj gick som bekant under temat rupture, brytning, med allt det gamla, med Chirac, med pamparnas politik, med vänsterns politik, med allting! Den här brytningen var nog dock inte riktigt vad han syftade på. Själv är jag fascinerad över att den franska konstitutionen berövar Mme Sarkozy rätten att enskilt begära skilsmässa.

Eva sa...

Ohlala. Je t´aime! Just såna kommentarer är bäst. Två nya upplysningar. Le rupture, så genialiskt, det hade jag missat.
Och sen det där katolska draget, forever is forever liksom. Tänk om den stackars olycklige Nicolas Sarkozy säger nej alltså! ?
För det intrycket får man onekligen, att han är kolossalt olycklig och kanske verkligen älskar henne även om hans formuleringskonst i kärlek inte förefaller lika väl utvecklad som i politiken.
Ack ja! L´amour!

Ola J Hedin sa...

Naj, det katolska draget vet jag inte om jag tror på. Det verkar mer gå ut på att man kan bikta sig, få förlåtelse och komma igen! Nej, här handlar det om att skydda Republiken. Mer i mitt fina blogginlägg Republiken och kvinnans rättigheter.

La Rupture var annars den löpsedel jag tyckte var klart roligast.

Eva sa...

Hehe - jag har läst och sysslar med ett litet inlägg som rekommenderar mer läsning av din blogg - du skriver bra Ola J!

La Rupture, naturligtvis - la. Sic. Jag kommer aldrig att kunna lära mig franska! C´est domage! =(