torsdag, februari 01, 2007

Fågeltanterna i Stockholm

Dagens Pippi. Jag skrattade så jag ramlade av stolen över den här historien om svanarna, och alla detaljerna! Om grannarna som inte reagerat. Hantverkarens reaktion. Osv osv

Det påminner mig:
För många år sedan när Aftonbladet fortfarande låg på Vattugatan 12 i Klara, så kom en dag två mycket allvarliga tanter på besök. Och det luktade kolossalt illa om dem, så illa att de inte fick komma upp på redaktionen.
De hade med sig ett tjugotal fåglar - jo!. De flesta var ju stendöda och nerpackade i små kassar och paket (och det gick inte att hindra dem, de packade upp alla sina döda fåglar för att visa, upprört!!!)
En levde, den var enbent och synd om och satt i bur och fick exemplifiera vad tanterna ville jag skulle skriva om: de stygga butiksägarna som hällt klister på skyltarna så att skator och duvor fastnar där till avskräckande exempel för sina fågelkompisar. Den här hade kommit loss, men andra benet satt kvar på butiksskylten.

Det visade sig att de här tanterna rör sig på nätterna i Stockholms innerstad, lierade med brandmän och nattvakter, beväpnade med stegar och fågelmat, för att befria fåglar som fastnat och rädda de stackars utsvultna duvorna i Kungsträdgården med ännu mera bröd än det som macdonalds slängt.
På nätterna!
Det är ett helt litet miniatyrsamhälle på ett hundratal personer lite drygt, som bara ägnar sig åt storstadsfågelräddning.

Den 67-åriga tanten på Kungsholmen som delade 25 kvadratmeter med elva svanar är alltså icke ensam i sitt värv.

Jag älskar subkulturer som bara kan uppstå i storstaden.

Stockholms fågeltanter är en sådan.

Inga kommentarer: